Kastrerade min hane som var osäker och fick avliva honom ett halvår efter kastreringen. Vet inte om det var just det som fick honom att gå över gränsen till att hugga folk istället.

Bara du beter dig som att allt ska gå bra så kommer då hur bra som helst! Börja redan nu med självförtroende övningar, klättra på stenar och stockar, sök och leta övningar som blir svårare och svårare. När han sedan är kastrerad hjälper du honom fullt ut, är det någon hund som är jobbig mot honom ska du se till att den hunden lämnar din hund ifred det ska han inte behöva klara själv. Då kommer han självförtroende växa och med tiden kommer han själv kunna säga ifrån eller söka din hjälp istället för att bli rädd eller osäker. Så ös på med träning och det närmsta året efter kastreringen så se till att det är bara bra kontakter med andra hundar som du tillåter annars tar du honom från situationen. Kastreringen kommer bara göra att han mår bättre så du behöver inte oroa dig!

Jag funderar också på kastrering men har inte bokat, min hane har det också jobbigt när tikar löper men han äter iallafall och är lugn hemma. Däremot luftjuckar han runt vissa tikar just nu vilket stressar honom enormt mycket, men det går ju att se till att han inte får chansen att göra det.
Han är 16 månader nu och vi har bestämt oss för att avvakta ett tag till, han har trots allt lugnat sig lite de senaste månaderna och jag är rädd att detta beteende ska fastna om den hormonella utvecklingen stannar av.

Inte riktigt det du frågade efter men många ettåriga hanar ÄR lite tossiga, hormonerna svallar i kroppen. Jag hade definitivt väntat ett tag, tränat en hel del och sett om det lägger sig om något halvår.

Allt för många ser kastreringen som en quick fix när en stor del av beteendet faktiskt växer bort eller går att träna.

Dessutom är det inte ofarligt med varken själva kastreringen eller eventuella biverkningar efteråt.

Dom flesta hanar är lite oroliga i tonåren när tikar löper - varför inte vänta tils han vuxit färdigt i kropp och knopp före du kastrerar ? Dom flesta hanar kan vara lite jobbiga i åldern 1-2 år innan dom lugnar ner sig.

En mjuk hund/osäker hund kan bli väldigt mycket mer osäker efter en kastrering då testosteronet är det hormon som ger "mod" mm.

Personligen skulle jag aldrig kastrera en så ung hund, men det är min personliga åsikt 🙂

Jag tycker att du ska vänta om du känner dig osäker, som andra redan sagt så kan en ung hane vara lite jobbig ett tag innan han hunnit vänja sig vid sina kropp och alla hormoner. En osäker mjuk hund är som du själv sa ingen bra kandidat för kastrering, men om du ändå känner att det är sista utvägen så testa hellre kemisk/chipkastering då det inte är permanent. Då ser du ju hur han reagerar utan sina hormoner, kanske han blir rädd och ängslig och då är det ju bra att inte göra kastreringen permanent.

Jag skulle inte kastrera en så ung hund, det är inte bra för hunden att kastrera tidigt, själv är jag också emot kastrering om den inte finns en mycket klar orsak (medicinsk eller extrema problem med löptikar). Hunden är ung, vänta och se hur han utvecklas. Sådant är också till stor del en uppfostringsfråga.

#2

Bra tips, det ska jag definitivt göra! Ska ösa på med självförtroende stärkande övningar. Vill påpeka att han inte har några direkta problem med osäkerhet i vardagen, han är med mig överallt och trivs ypperligt i alla miljöer. Han är glad och lugn i folkmassor, brötiga miljöer, osv. 

Hundar är han inte osäker med det allra minsta (tack och lov). Men han kan skälla (ett par skall högst) om främmande människor tittar honom i ögonen och sträcker sig efter honom. Men han söker sig gärna fram, det är bara det att det ska skällas ett par gånger först. Främmande småbarn är läskiga, helt klart. Han skäller gärna ut saker som ser farliga ut, men är rätt snabb på att gå fram och undersöka - han vill hellre undersöka än fly så att säga.  Däremot blir han definitivt rädd för människor som smäller hårt i portdörren oväntat, eller om något plötsligt hoppar fram.

Ska också nämna att anledningen till att min veterinär och jag själv har tagit detta beslutet är att det varit ett problem större delen av hans liv. Han mår helt klart dåligt av det, och har gjort mycket längre. 

Vi bor i ett mkt hundtätt område och spenderar mycket tid i samma hus som en kennel, så det är svårt/omöjligt att underlätta situationen för honom genom att undvika tikar i hans miljö.

Och det är definitivt inte en uppfostringsfråga.