Vår hund var jättejobbig när vi tog hem första katten. Jätteivrig, kunde knappt sitta stilla och ströp nästan sig själv i försök att komma till katten. Idag här han hellugn och bryr sig inte det minsta om någon av våra fyra katter!

Vad vi gjorde var att självklart alltid ha stenkoll i början. I början var det mycket sitta stilla och titta, hälsa i koppel om det var att hälsa snällt, annars tillbaka att bara sitta och titta. Kunde också ha en som höll i honom och en som höll i katten och likaså tog bort denne om han blev för ivrig. När han började lugna ner sig och sköta sig bättre fick de sedan gå lösa, men blev mycket koll och tillsägelser innan det satt såklart. Mycket tålamod och koll i början helt enkelt! Allt det funkade för oss, kör också samma princip på min 15 veckors valp just nu (sitta och vänta) och det funkar för henne också! Första hunden var dock värre, men som sagt har inga problem idag 🙂

Hoppas det går bra, det brukar det alltid göra med lite tid!

#0 Kan vara att han blir lite tuffare i koppel. Har stöd av föraren.

Just nu tror jag grannarna vill strypa mig, aros gnällde och var as jobbih hela dagen igår och började så fort jag gick ut till katten. Grejen är han kan inte hälsa fint, han är så jäkla klumpig :( han har ingen som helst kontroll över sin kropp för fem öre :/ borde jag ha munkorg på aros som en till säkerhet ? (Mest för att katten klöser) som skydd för nosen ?

Så ska jag ta bort kopplet ? Då blir det kaos tror jag..

#4 Tror inte det blir kaos, dom fixar oftast det själva.

Sätt kompostgaller mellan dem om du inte redan har det.

Ha munkorg också för säkerhets skull. Våran katt rev till hunden och sen så har dom kommit överens! Men ha stenkoll på båda och koppel.

#5 Det tror jag inte alls på. Ingen av våra hundar kan hantera vår katt själva på ett bra sätt, utan någon i familjen måste vara med och hålla koll. Katter och hundar tillhör inte samma art och har därför inga naturliga kommunikationssätt.

Låt hunden få gå in i rummet där katten bor men utan katt och lukta igenom ett par gånger. Det kan underlätta sedan vid en riktig hälsning, då "känner" hunden redan katten och mötet kan bli lite lugnare. Många hundar vill ju fram och bara lukta, leken/andra reaktioner kommer oftast efteråt.

Ett annat tips är att sätta en grind för rummet där katten är eller fästa ett kompostgaller i väggen, bara det är så pass stabilt att det inte ger vika OM hunden skulle hoppa upp på det. Ta sedan ut hunden och kör ett pass med honom, gör honom trött. Huvudsaken är att han bli salig, så att säga.
Ta sedan in honom och låt han gå fritt men att grinden stoppar han för just det rummet katten är i, låt han studera katten på avstånd med grinden som "skydd" och låt katten bestämma själv om den vill fram eller ej. Blir hunden uppspelt - ta bort honom och gör en "time out" tills hans varvat ner och är lugn igen.
På det viset kan katten själv studera hunden utan tvång, den kan gå fram och själv avlägsna sig från hunden utan problem. 

Det värsta med sådana här möten är att många gånger blir människorna runt omkring omedvetet stressade. Håll heller inte i katten, det kan orsaka stora skador på både er och hund om den skulle bli skrämd. Sätt också på en munkorg på hunden utöver koppel (iaf en sele att hålla i), för säkerhetsskull. Att hunden aldrig gjort något tidigare innebär inte att den inte kommer göra något nu.
Var inte naiv och tänk "min hund har aldrig gjort något", ta det säkra före det osäkra. Var aldrig ensam vid mötena, men ta heller inte hjälp av någon som är lättstressad eller liknande. Att människan är lugn och neutral är A och O med möten, är du själv lättstressad så var inte med. Det kan stjälpa mer än att hjälpa.

Katt och hund ska aldrig lämnas ensamma att göra upp och "fixa allt", det kan resultera i en livrädd och skadad katt samt en hund som ser alla katter som leksaker/byte. Detta är ett gammalt, ologiskt och naivt tankesätt.

#8 Alla mina hundar och katter har löst det själva utan min inblandning.

#10, Klart att det kan vara så, men jag anser att man inte ska ta det för givet. Hundar med stor jakt t.ex kan få för sig att döda katten.

Better safe than sorry, säger jag.

#11 Givetvis, men jag skulle inte ha koppel .

Ojojoj vilken dag.. dagen började bra. Katten satt på diskbänken större delen av dagen, aros var lite nyfiken men gick aldrig fram helt, självklart berömde jag detta ! Sen tänkte jag att katten kan ju inte sitta på diskbänken hela dagen. Så jag lyfte in henne i vardagsrummet och satte kompostgaller då det inte finns några höga hyller eller så som hon kan komma upp på. Ringde seb uppfödaren och frågade vad jag skulle göra. Hon sa att jag skulle ta bort gallret och sen va beredd att gripa in om aros skulle bli för vild och säga till honom "ända från tårna" .. så aros gick försiktigt fram till katten som stod på fönsterbrädan och katten väste till, aros flippade över och skällde henne rakt i ansiktet, katten klöste vilt och aros flög _nästan_ på henne, han försökte alltså bita henne (tror det var en markering bara) ändå viftade han på svansen.. så jag sa till honom riktigt ordentligt så som uppfödaren sa atr jag skulle göra men han var heeeeelt blockerad. Nu, så fort han ser katten så skäller han oavbrutet hur mycket jag än säger till honom. Jag har gråtit floder idag men jag tänker f*****n inte ge upp ! Uppfödaren sa även att jag inte skulle ha munkorg på honom för att då vet han mycket väl att han inte kan göra något, och han blir lugnare, för hon ville att han skulle bli lugnare av sig själv och mig o inte med hjälp av en munkorg. Fick även lite råd inför morgondagen så vi får väl se hur morgondagen ter sig… fortsätt med tipsen ! Jag läser alla kommentarer och provar det ifall inte tipsen från uppfödaren hjälper.

Hon sa även också att eftersom jag är så lättstressad så tar inte aros åt sig av mina tillsägelser. Men jag har ju ingen annan till hjälp heller… :(

Jag måste säga att jag anade de reaktionerna. Den här situationen påminner mig om då vi i familjen släppte ihop min cocker och en väns setter. De flög inte på varandra, men det var spänt, likt mellan din hund och din katt.
Hur du än gör så lämna dem inte utan sträng uppsikt! Du måste verkligen vara på, beredd, till 100%. Men det vet du nog redan ;).

Lycka till, inte så himla lätt det där. Men det ska gå, och det kommer att funka! 
Styrkestöd!

Uppskattar stödet ! Det tar på krafterna och självklart lämnar jag dom inte ensamma för en sekund ! ♡

Har samma problem men lite omvänt! Väntar valp och hemma har vi massa katter, hur ska jag göra med valpen?

Hade tänkt att hon ska få bo i mitt rum mest i början och då har vi grind vid dörren så att valpen kan se när katterna strövar förbi osv… hur tycker ni är bäst?

#17 att släppa ihop en valp med katt brukar sällen (aldrig?) vara något problem, visst kan du låta valpen undersöka huset först med katterna instängda, och sen släppa ut katterna med valpen i koppel så ni ser hur den reagerar på katterna och hur katterna reagerar på den, de finns katter som totalt avskyr hundar också. men sen brukar dom lösa de själva, de är bra om katterna river till mot valpen så den lär sig att respektera dom, och självklart får ni passa så valpen inte tillåts jaga katterna, men annars brukar man kunna släppa ihop dom ganska på en gång. Det är oftast svårare med en vuxen hund.

ts jag skulle använda munkorg i början, då de annars kan gå fel väldigt snabbt så fort man inte är beredd. sätt dig med din hund i koppel (och ev munkorg) och träna passivitet, försök att få honom att kunna ligga ner och ta de lugnt fast katten går lös runt i lägenheten. När han kan va lugn med munkorgen, kan ignorera katten och kanske luktat på varandra lugnt genom munkorgen då testa utan munkorg-fast man går tillbaks och använder koppel igen. Det kan ta längre tid att presentera en vuxen hund för katt, men de brukar gå lättare om hunden blir försiktig/respekterar katten när den river, eftersom din hund känner att han istället behöver försvara sig, så skulle ja gå väldigt långsamt fram med träningen, det är inte 100 % säkert att det kommer att funka i alla fall, men ge inte upp på en gång utan ge dom båda en chans att vänja sig vid varandra sakta och säkert.

uppdatering:  i förrgår natt hoppade katten över kompostgallret och var i samma rum som Aros hela natten. Men det är fortfarande väldigt spänt mellan dom. De har också nosat försiktigt på varandra genom gallret (medans jag håller Aros i nackskinnet). Så fort jag går in till katten och Aros ser att jag klappar henne så SKRIKER han, typ som om han blivit misshandlad. Han vill nog bara hälsa men han hälsar så himla oförsiktigt. Till och med uppfödaren säger att han är onormalt "valp klumpig" än, och han är 2 år. En 42 kilos schäfer att hålla tillbaka för att han är livlig är INTE lätt.. 
Hon bryr sig inte om Boss (chihuahuan) som tur är, men hon skulle ju tydligen vara van vid små hundar. 
Aros kan nu ligga och sova/slappna av när han är i andra delen av lägenheten, även om han ser katten genom gallret. Det är ett stort framsteg. Men hur ska jag träna på att han ska hälsa försiktigt mot henne ? Han hälsar ju ganska försiktigt mot människor..

uppdatering: Katten är sjukt nyfiken, kommer fram och hoppar ner på golvet hela tiden och vill verkligen vara med oss, men så fort Aros ser katten springer han efter henne och vill hälsa på sitt egna brutala sätt… Jag vet inte hur jag ska dämpa honom. Igår satt hon i fönstret och han kom fram och nosade, hon blev lite avskräckt och klöste mot honom, hade han varit aggressiv hade nog inte katten varit kvar. Han stod en bit ifrån och skällde på henne, jag tror han har respekt för henne (eller är rädd) eftersom han inte "gick på henne" . Ska jag avbryta när han skäller eller ska jag låta honom skälla klart så han fattar att det inte är någon fara?

#21 Det jag tänker på är att du ska få honom att sluta skälla. Hundar skäller väl för att varna, uppkalla uppmärksamhet, när de är exalterade och även när de är stressade. Kan tänka mig att katten kan bli stressad av hans skall, även hunden. Jag tror att det blir en väldigt spänd laddning för hunden om den ska få skälla på katten. Katten ska ju vara kopplat med någonting lugnt och inte något som han ser som främmande. 

🙂

#22 Tack för förklaring ! 
Vart iväg och köpte Adaptil spray (varar bara några timmar) och man märkte tydlig skillnad på honom, mycket lugnare och finare mot katten, med lite vift på svansen ❤️

#23 va kul att det går bättre! Verkligen ett steg i rätt riktning :-) Håll oss gärna uppdaterade :-)

kul att se att det går så bra! :)

När vi introducerade mina vovvar (ena ej kattvan) för mammas katt (ej hundvan) så fick de först nosa igenom lägenheten och de ställen där katten varit oftast. Katten fick vara i ett annat rum då, så de fick "nosa klart". Sen blev det korta möten där katten fick gå fritt och hundarna var kopplade. Dock inte båda samtidigt utan en hund i taget. Efter det blev det långre stunder med katten, men fortfarande kopplade. Näata steg blev att släppa kopplet när jag såg att varken katten eller hunden brydde sig om den andra. Sedan fick de gå runt i lägenheten med katten men fortfarande kopplade. När de hade nosat in varandra och kunde vistas i samma rum utan vidare intresse kopplade jag av hunden och stegvis så gick det längre och längre stunder utan att de brydde sig. Katten sprang efter med tassen i högsta hugg och fräste åt hundarna om de sprang fram för nära för fort. Nu tycker hon att dom är ganska mysiga och kan till och med sova bredvid killarna :)

Kan gladeligen berätta att dom sover bredvid varandra, äter bredvid varandra och hon till och med stryker sig mot Aros ! Så nu går det sjukt bra ! Det tog 5 veckor för dom båda att lugna sig och gilla läget ! 😃