Har en unghund på 8 månader nu så känner verkligen med dig. Vissa dagar går allt bra…tjalalala typ. Andra dagar är det som om hon har bomull i öronen, helt blockad går inte att få kontakt med henne. Rädd för allt som gått bra innan osv.

Min valp var visserligen sjuk vid detta tillfälle men hon skällde konstant från vi steg upp tills vi gick och la oss ! Ibland blev det bara för mkt att jag vankade i soffan och trodde att hon skulle vara så hela livet (skrattar åt det nu men var fasen inte kul då när jag tänkte att snart kommer grannarna och hugger halsen av mig ) dom förstod dock att det var sjukdomen och var väldigt omtänksamma ! Hon fick tarminflannation och fick bara en matsked mat 70 ggr om dagen typ vilket startade en stress och slutligen skällde hela dagen vad jag än gjorde !

Min valp var visserligen sjuk vid detta tillfälle men hon skällde konstant från vi steg upp tills vi gick och la oss ! Ibland blev det bara för mkt att jag vankade i soffan och trodde att hon skulle vara så hela livet (skrattar åt det nu men var fasen inte kul då när jag tänkte att snart kommer grannarna och hugger halsen av mig ) dom förstod dock att det var sjukdomen och var väldigt omtänksamma ! Hon fick tarminflannation och fick bara en matsked mat 70 ggr om dagen typ vilket startade en stress och slutligen skällde hela dagen vad jag än gjorde !

Okej! Ixxi dvärgschnauzer var en ängel som valp, ett monster som unghund och en ängel därefter. Hon smet, hon bet för hårt för hon visste inte hur stark hon var, och var allmänt opålitlig medans hormonerna svallade. Men hon är min bästa hund, hon hjälper mig med de andra hundarna. 

Ådi mittelspitz hade blivit påhoppad så han kissade inne men inte ute, var hemsk vid hundmöten och allmänt stressad. Det gick över det med även om hans liv hastigt togs ifrån honom som treåring av annan hund. 

Apache rescue blandis var misshandlad i första hemmet och otroligt stressad till den grad att jag trodde han skulle behöva avlivas. Han var inte elak på något vis men så rädd att han gick inte att vara kopplad, vågade inte vara nära någon människa och med BC hjärna uppepå det så var han minst sagt ett nervvrak. Nu som nästan treåring är han balanserad och lycklig. ❤️

Frodo chinese crested fyller ett år den 14e och ett tag lyssnade han inte ett smack. Med urhundinstinkter kvar så dansade han mycket efter sin egna pipa. 

Jag högprioriterar en fungerande vardag med mina valpar och unghundar och belönar inkallning som om dom vann på lotto. Frodo har knappt varit kopplad alls, inte Apache heller, för vi bor mitt i skogen med mycket mark. Frodo kommer som ett skott på inkallning nu för han vet att det betyder en smarrig godis inomhus. ^^ Han är fortfarande inte rumsren, han har förstört en tvdosa, en mobil, kläder och troligen annat jag som jag förträngt. Jag hade dock massor med tuggpinnar i hela huset åt honom så så snart han började tugga på nåt så blev det byteshandel och han fick en tuggpinne. :) Nu när han stjäl saker (vilket han gör som en tvättbjörn) så kan jag många gånger ropa på honom och han kommer med det till mig för kel. 

Rutiner är nyckeln, jag skapar rutiner som valp, håller fast i rutinerna som unghund och när hormonerna lugnat sig kommer mer frihet och mer "kulträning" med skoj. 

Oj vad långt detta blev.

Förstår dig precis! Denna tråden kunde inte komma mer lägligt. Satt precis och beklagade mig över hur dålig kontakt jag har med vår kille eftersom han inte lyssnar på något jag säger. 

Det svänger fram och tillbaka det där med att lyssna. Han har både kottar och bomull i öronen så han hör inget alls vissa dagar. Eller egentligen kan det svänga från timma till timma. Men majoriteten av tiden är det som att prata med en vägg. Idag till exempel så väntade jag på att han skulle titta på mig så vi kunde gå vidare. Jag gav kommando inget hände. Husse får under denna tiden flera ögonkontakter vilket bara gör allt mer frustrerande. Efter många försök så säger jag "Pascal snälla kan du titta på mig" Och nog f*n vänder han sig om och tittar glatt på mig. Är det jag som uppfostrar honom eller uppfostrar han mig?

Sen ska de grävas i golven hemma, tuggandet har tack och lov avtagit men det finns några fina bitställen i två väggar och några köksluckor sen valptiden, han snor allt som han får tag i. Han kan inga av sina tricks mer än hälften av tiden, han marinerar ben i soffan under soffkuddarna och gosa görs endast på hans villkor. 

Men när han beter sig så är han värdens finaste och lydig det är bara de andra 90% av gångerna som är problem ;)

Fast ni vet det att man ska springa ut med valpen när den ätit sovit osv osv En annan hund som jag och mitt ex hade hatade att kissa ute och lärde sig att när man vaknade var man tvungen att gå ut så så fort han steg upp hoppade vi upp men då la han sig igen och då tänkte vi såklart att han bara la sig till rätta för att strax efteråt så kissade han liggandes vet inte hur många ggr vi gick på detta !! Vi kunde va ute i 6 H utan att han kissade direkt vi kom innan för dörren kissade han . Han blev inte rumsren förens han var ett år Och då började han markera inne hos folk istället *suck* men till slut vid 1,5 ålders så gav det med sig .. Ena hunden jag har nu började säga till vid 4 månaders ålder och efter det hände det aldrig någon olycka

Vi har haft väldigt tur med rumsrenhetsträningen måste jag säga. Men de va tufft i början men han började säga till de flesta gånger redan vid 4 månader. Har haft olyckor sen dess men väldigt få. :) Vår hade för sig att kissa i sängen ett tag också. Han låg också ner flera av gångerna så då trodde man ju han bara rätta till sig. Men så kom de en pöl och madrasser e inge roliga att försöka få rena.

Min valp är 5 månader och just nu är hon en liten ängel, men för två veckor sedan när hon tappade tänder så var hon förjävlig. Bet bl.a. sönder en ny skorta som jag precis hade köpt och vi rök ihop ett par gånger. Nu efteråt fattar jag att hon nog hade haft ont i munnen. Håller tummarna för att det dröjer några månader till innan hon blir jobbig unghund ;)

Min förra hund var hemsk som unghund, han hoppade, juckade, bet och slet i mig. Blåmärken fulla armarna. Han stack ifrån en om man släppte han lös och lyssnade inte ett skvatt, körde sitt egna race 🤪 Dock var han underbar när han blev äldre, otroligt lugn och trygg. Men han hade problem med hundmöten efter han blivit påhoppad av andra hundar ett flertal gånger som ung, det tog flera år innan han kunde gå förbi en annan hund utan att gapa och hoppa, men det gick!

Min nuvarande har inte varit hemsk alls, och är inte det nu heller. Han har haft lite konstiga idéer som att skrämma bort folk genom att springa mot dom och skälla men det har berott på att han varit osäker. Han har också haft väldigt svårt att bli lämnad ensam och det är först nu som han börjar acceptera det. Hemma är han i perioder hemskt gnällig och tycker att allt ska kretsa kring honom och matte och husse är tråkigast i världen när han inte får som han vill. Jag får ofta påminna mig själv om att han faktiskt bara är 1 år och man kan inte ha så höga krav, men han gör alltid sitt bästa och jag hade inte kunnat få en finare kompis 🌺

Min har det svårt med passivitet och tar ut frustrationen genom ljud och på mig, genom att bitas, hoppa, kampa osv. med mig som levande leksak. Säger man åt honom pekar han finger åt en och kör sitt egna race. Underbar är förnamnet🥵

Jag hoppas innerligt att han lugnar ner sig med åldern, nästa vinter ska han kastreras om det inte blir bättre.

#10 Så är Apache fortfarande om det är någon tröst. Fast försiktigare.

Blev några sorgsna historier också:( Då känner man sig plötsligt väldigt lyckligt lottad! #10 Vi "tränar" också mycket passivitet som resulterar i att hon biter i fötter, händer osv, vilket gör det skitsvårt för mig att vara passiv. Hon bet som en galning tills hon blev 3.5 månader men sen avtog de litegrann och nu har det som kommit tillbaka lite. Iofs har ju mycket som hon lärt sig börjat lysa med sin frånvaro. Gäller att hålla ramarna och lugnet ;) Sen kan jag längta tills man kan fostra henne lite tydligare, jag väljer att ignorera felbeteenden och belöna dom rätta i det mesta när hon är så liten. En del grejer korrigerar jag ju henne i just för hennes egna säkerhet osv. Hon är rumsren och slarvigt ensamhetstränad, det är verkligen nått vi måste träna mer på. Hon tjuter som en stucken gris om jag lämnar henne när hon är pigg.

När min var unghund juckade han på (bokstavligen) varenda hund vi träffade, blev knäpp om han kände doften av en löptik, stack om jag släppte honom och lyssnade inte för fem öre ;)

MEN han var iaf rumsren, får försöka tänka på de positiva sakerna också :)

Jag kan lugna er med att min nästan 3-åring har kommit in i en ny slyngelfas och nu börjat ta ut svängarna lite mer och vågar vara längre bort från matte - på gott och ont😃 Får hejda henne om och om igen på dom promenader där hon går lös, för hon vill bara springa och helst vill hon ut på varje fält hon ser för att leta sorkhål - hennes nya "hobby" 😉

#14 det där känner man igen ;) har du testat indianen ? Det funkade kanon på mina :)

Min Jason var underbar. Visserligen tog han lång tid på sig att bli rumsren och bet sönder lite saker men annars helt underbar. Han hade aldrig någon tonårsperiod direkt. Bambi däremot fick vi när han var i den perioden. Inomhus är han rätt lugn men utomhus är han allmänt skällig och svårt att varva ner. Nu när han blivit två år så är han lite lugnare.

min unghund hade dille på att tugga på skosnören . 

Minns en ljuvlig skidtur och när jag hade åkt ungefär 5 km så gick skosnöret på skidskon söder , kollade då på snöret och misstänker att en viss unghund varit där och smakat ^^ då mina skor var alldeles förstora tog jag mig knappt tillbaka utan fick bära hem skidorna och försöka hålla skon på plats! 

en annan grej , min mamma sitter hundvakt när jag jobbar och ville köpa nya mattor men väntade tills min yngsta hund vuxit upp så hon inte skulle få för sig att gnaga ! sakt och gjort väntade tills hon var 1,5 och så köpte hon nya mattor för att dagen efter komma ut från duschen och inse att ena mattan är uppäten . till saken hör att hon aldrig tuggat på mattor tidigare! jag är helt säker på att hunden tyckte mattorna va fula ^^

#15 - indianen ?????

Nu lyssnar hon ju, men jag får upprepa en del då hon är en hund med mycket hög energi och mycket spring i benen🙂

#18 indianen lär hunden att hålla koll på dig :) istället för att fu ska behöva bromsa så lär du genom indianen att hunden måste hålla koll på dig så du inte plötsligt försvinner :) Du gör som så att plötsligt utan att fin hund ser dig gömmer du dig ! När hunden upptäcker att du är borta kommer hunden börja leta dig ! Vissa gånger låter du hunden hitta dig och då berömmer du , vissa gånger hoppar du fram medans hunden söker dig och sprunget åt andra hållet belöna då hunden jagar dig och vissa gånger stiger du bara upp och fortsätter din promenad :) ! Detta får hunden att börja hålla koll då matte har en tendens att försvinna ! :) Min första hund lekte vi så , matte försvann och när han kom i full fart hoppade jag fram och jagade honom haha han älskade detta ! Eftersom jag är dålig på att förklara saker ska jag se om jag hittar någon länk för det är verkligen en superbra övning särskilt om hunden lärt sig att matte håller koll

har en 15 månaders som jag starkt misstänker att han är schizofrenisk krokodil med tvångssyndrom av en känguru.  
Ena dagen är han en drömhund, gör som jag säger, minns vad vi tränat, kan passivitet kanon. Helt underbar så man kan pussa ihjäl honom.
För att sen andra dagen *suck* , hoppa, riva, bita, göra krokodildödsgreppet, spela hjärndöd (som han är tokduktig på att spela). Jag hade ett tag så mycket blåmärken och stora sådana att jag knappt vågade visa mig utan långärmat och byxor hur varmt de än var. Inte är det samma hund som dagen innan  alla fall, man vill slita håret av sig av frustration. 
När man når bristningsgränsen så kommer den där ängeln tillbaka som om ingenting hänt. Kanske jag som hamnar på psyket snart snarare än han.
Men men, bara 3-4 år till så bara bita ihop och kämpa på, de bra dagarna blir fler och fler, långsamt men framåt går det

Vill även säga att mina nuvarande hund är det nästan hopplöst att gömma sig då dom har fullständig uppsyn över mig haha

Vill även säga att mina nuvarande hund är det nästan hopplöst att gömma sig då dom har fullständig uppsyn över mig haha

#19 jaha, kallar vissa de för indianen. Jodå, hon har stenkoll på mig - men på ett öppet fält/stort öppet område ser hon mig från långt håll och vet att hon är otroligt mycket snabbare än mig😉

# 23 ah jo jag fick lära mig att det hette indianen långt efter jag använt det haha :P

Min hane är 13 månader nu, från ca 6 månader så har han gjort lite som han velat, enligt han själv iallafall. Det är väldigt olika från dag till dag också, vissa dagar är han hur följsam och enkel som helst och då passar vi på att träna och leka och bygga upp något sorts samarbete, medan han vissa dagar knappt går att få kontakt med stundvis, då tränar vi grunder och sånt som han redan är riktigt duktig på.
Det senaste som hänt är att han totalt tappat respekten för tikar, och då gäller det alla tikar, inte bara löptikar. Han ska nosa och jucka heeeeeela tiden. Förut så backade han undan om en tik morrade/sa ifrån. Nu ska det nog krävas att hon nästan har ihjäl honom innan han ger sig 😮Fast självklart så sätter ju vi stopp för det innan det gått så långt 😉