2011 gav jag arsloftet att jag skulle kopa ny hund innan aret var over. Hund nummer tva. Jag var deprimerad och behovde en kompis till Ixxi och en motivator att gora mer. Min kompis berattade att sonen till hennes hund som jag var sa kar i var till salu. En mittelspitz. 

Jag akte med henne till uppfodaren. Han var elva manader och sekunden jag sag honom hade jag bestamt mig. Jag foll pladask!

Han fick namnet Ådi (tur det finns copy/paste sa namnet blir ratt) for han var lika mycket "gladpucko" som den tecknade hunden med tungan alltid hangande ute. Han hade orastypisk pals, mjuk och lang sobel likt en sheltiepals. Palsen var mycket lattskott och luktade aldrig illa. 

Ådi hade fantastisk arbetsmoral. Han visste inte att han var en "sallskapsras". Jag cyklade med honom, tranade tricks, spar, uppletande, apportering, simning m.m. och han kravde mental och fysisk aktivering ca 3 dagar i veckan plus milpromenad varje helg for att vara harmonisk. Men oj vad rolig han var att trana med! Att komma ut och jobba hart for hans valmaende tog mig ur min depression.

Jag mottes av ett svart beslut nar jag fick chansen att flytta utomlands. Det finns coyotes som tar hundar har och Ådi hade stark jaktlust sa jag valde att lata honom bo med mina foraldrar istallet eftersom det finns mindre vilt i Sverige. 

De akte till mormors gard mitt i norrlandsskogen over helgen. De akte dit sa han kunde fa springa los och slippa samhallet lite. Mormors gard ar en gammal bondgard med en stor aker m.m. och han holl sig inom synhall. Det ar otroligt glest med folk dar sa brukar vara enormt avslappnande att komma bort ett tag. Det finns en eller tva grannar bara. Annars folktomt.

Pappa kom ut och sag grannens hund med Ådi i munnen. Hade han inte sett hunden hade hunden burit ivag Ådi och de hade aldrig vetat vad som hant. Ådi var skadad bortom raddning och avled 9:19 imorse svensk tid.

Agaren av hunden blev otroligt bestort och ville ersatta pa nagot vis. Hunden som hogg honom var en blandras med mycket lajka. 

Jag trodde inte att hundattacker skulle ske pa mormors bakgard mitt i skogen. I samhallet hade jag forstatt, men inte dar. Jag ar i djup chock just nu over att min lilla racerspets rakade ut for min varsta mardrom. Att jag aldrig mer far kora min freestylerutin med honom, att jag aldrig mer far borra ned huvudet i hans fluffiga pals. Att jag aldrig far se hans svarta nos bli gra. 

Pa filmen hade han en 15 meters lina slapandes efter sig och erbjod frivilligt fotgaende. Jag hade precis varit och badat med honom och min vattenflaska kluckade for varje steg. Minns fortfarande hur varmt det var den dagen. 

Vila i frid alskade racerspets. Jag saknar dig. 😢 Vi ses vid regnbagsbron. ❤️

2010-05-20 - 2014-07-06