När människor säger att "vi är ju vuxna människor" som i att självklart tänker eller beter man sig förståndigt,ansvarsfullt, och ser konsekvenser, tänker på sina medmänniskor och tar ansvar. Precis som att det ska inge en trygghet i hur vuxna människor tänker och agerar mot varandra. Av allt jag får se av sk "vuxna" människor så tycker jag verkligen inte att man kan använda den meningen längre för det är det helt motsatta 70% av gångerna. Att säga "vi är ju vuxna människor" betyder egentligen: Man tänker inte förståndigt eller ansvarsfullt. Ser definitivt inte konsekvenserna av sitt agerande, och tänker definitivt inte på sina medmänniskor eftersom det bara är mig själv jag tänker på, sen att ta ansvar vet jag inte ens vad det betyder. Hur många gånger är det inte lögner,förtal,bråk och osämja bland vuxna människor. Visar ingen empati eller medkänsla för andra människor. Tränger sig före i köer, ska komma först! är odrägliga och verkar självutnämnt sig till experter som slänger ur sig både det ena och andra mot dom som man anser är mindre värda som ex. Invandrare, butiksbiträden och restaurangbiträde på någon snabbmatkedja m.m., bara för att få vara otrevlig och må lite bättre själv inombords, för du har ett mycke bättre jobb och liv än vad dom har. Sen att faktiskt sätta sig in i och lära sig mer, ta reda på fakta och information innan man skaffar sig ex. djur som man sen inte kan ta hand om, för är man vuxen då vet man allt, "när jag var yngre gjorde vi såhär" är inte en ovanlig fras om man vänligt vill upplysa om hur det faktiskt är, som om inte tider förändras och samhället är mer informativt och kunskapsvetande?! Man kanske till och med dumpar sina djur ute i skogen för att barnen eller du själv tröttnat på den lilla hundvalpen som plötsligt vuxit och behöver både motion och aktivering för annars biter den sönder dina skor och dörrar, eller åker ifrån sommarstugan och lämnar kvar sommarkatten i god tro om att dom klarar sig bara för att Lejon och tigrar klarar sig. Har inte en tanke på att våra sällskapsdjur domesticerades och att dessa instinker inte är lika påtagliga som förr eftersom det är ens husse/matte som ska ge mat och skydd. Ni hade inte varit lata på jobbet och pratat skit om dina arbetskamrater, ni hade dragit ert strå till stacken och sammarbetat, istället för att låta någon göra hela jobbet själv. Mobbar både på sociala medier och ute i verkliga livet som om det vore självklart att man får bete sig så illa mot andra och blir sen förvånad när ens barn beter sig likadant och inte har en aning om vart det kommer ifrån. Har inga begränsningar,för är man vuxen får man bete sig precis hur man vill, för det är en vuxen rättighet. Att säga "vi är väl vuxna människor" har sån liten betydelse och är mer ett skämt idag för, hade ni varit vuxna människor på riktigt så hade inte allt sett ut som det gör idag, skulle kunna skriva en hel bok om det här. Öppnas det en extra kassa i matvarubutiken hade ni inte sprungit dit först, utan släppt fram dom som faktiskt var före er i kön, ni hade inte köpt smuggelhundar och blivit förvånad när hunden avlider pga parasiter och ha andra sjukdomar och annat som en kennelvalp inte hade haft. Ni hade varit pålästa att eran stackars valp har legat i en bil fast tejpad i sin egen avföring tillsammans med 20 andra valpar som smugglats in i Sverige för att tjäna pengar och sen avla fram nya valpar som går detta till öde, ställt krav och varit frågvisa., ni hade vetat och sett dom tydliga tecken som funnits. Men sen hade inte dagens hundar varit sönderavlade, haft andningssvårigheter, överflöd av hud som måste opereras, behöva hjälp med att para sig och förlösa valparna, haft sådana extremligheter bara för att vissa människor tycker det är snyggt och gjort sin egen rasstandard. Ni hade inte suttit på sociala medier och mobbat och skrivit elaka kommentarer bara för att denna person inte är en kopia av er själva och tycker annorlunda. Ni hade respekterat denna människa ändå även fast era åsikter går isär. Om jag varje dag skrev ner allt som "vuxna" människor gör så hade det blivit en bok, en kanske inte så trevlig bok, men en bok som kanske får dessa sk "vuxna" människor att vakna upp ifrån sin drömvärld där allt kretsar kring dem.