Jag hade trott på hundprataren om de kunde vara väldigt specifika: Sheldons bästa hundkompis är en liten smal brun tik, de leker jättebra ihop, tiken springer väldigt fort och Sheldon känner hur hennes jaktinstinkt sätter igång när hon ser ekorrar.

Jag har erfarenhet av djurkommunikatörer som varit extremt specifika och som tagit upp sånt som jag inte berättat för någon, saker som ingen visste mer än jag, och vovven då. 😉

Däremot är jag säker på att det finns många som är lurendrejare och som är oseriösa och bara vill tjäna pengar. Jag skulle inte gå till någon utan rekommendation av någon jag litar på.

#2 Får jag fråga vad personen sa för specifika saker då? Nyfiken.

Att hundpratare kan säga att hundens favorit säng är rosa eller favorit leksak är en boll tror jag bara är påhitt. Men visst, är de bra på att läsa av hundens kroppsspråk kan de säkert uppfatta enklare saker som att hunden har en osäker relation till matte/husse eller lätt blir ängslig i nya situationer, men det kan nog dom flesta som har ett bra djuröga uppfatta..

#3 Nej, det var väldigt privat så det är inte något jag vill berätta om.

#4 Såna saker som du beskriver kommer nästan aldrig upp, möjligtvis att de tycker bättre om den ena sortens mat än den andra. Däremot berättar de ofta om de har ont någonstans eller är sjuka på annat sätt, vilket enkelt kan bekräftas med ett besök hos veterinären, eller hur relationerna hemma är, om husse och matte bråkar, om någon i familjen mår dåligt, om de har flyttat och liknande.

Finns både riktiga och bluffmakare. En hund som blev slagen pratade med mig en gång, men det vara den enda gången jag fått den "kopplingen" med ett djur och det var många år sedan. Men ja, det finns folk som kan prata med djur.

Jag har alltid varit skeptisk, men när vi tog en djurkommunikatör till stallet och hon pratade med min häst berättade hon saker som faktiskt fick mig att tänka om. Ett exempel: Min häst hade alltid varit lugn och fin att hoppa upp på men när min pall gick sönder tog jag första bästa pall att använda mig av, det blev en vit trädgårdsstol med ett stort hål i sitsen. Det var vingligt att hoppa upp och rent av farligt då den var i väldigt risigt skick men dum som man var fortsatte man använda den. I samma veva började min häst bli lite bångstyrig att hoppa upp på men jag klamrade mig upp ändå varje gång. Till slut fick jag iallafall en ny pall och den risiga trädgårdsstolen åkte på tippen. Nu till saken, denna djurkommunikatör sa en massa saker som stämde, men när hon sa till mig: "Hon är bökig att hoppa upp på bara för att hon är orolig, hon tycker inte om den trasiga, vita trädgårdsstolen" ordagrant, tappade jag nästan hakan. Hur kunde hon veta det?

Hon berättade även detaljerade saker om andra hästar i stallet som stämde så exakt. Detta fick mig att ändra uppfattning, men jag tror absolut att det finns en massa bluffmakare därute också.

Detta är flera år sen nu, men jag är fortfarande lika fascinerad av denna person 🙂

Jag tror inte på sånt.

Tror inte heller på sånt. Man kan läsa av hundar men inte prata med dem genom en två vägs kommunikation :)

Cutiepiepolly gjorde ett inlägg om när en djur/hundpratare kom till henne. Kan väl tänka mig att det mycket väl finns riktiga, bara att det även finns så många fejkade :P

Det dagen en så kallad hundpratare kan få en hund att sluta göra vissa saker/börja göra vissa saker genom sin "kommunikation" - den dagen kommer jag tro på dom😃

#10 Det är hon som jag pratade med, vi brukar träffas ibland och låta våra hundar leka tillsammans. Hon är jätteduktig på det hon gör i övrigt.

#7 Kan hon ha sett stolen på vägen in och gissat sig till det?

Jag tror inte på det men hade velat testa för att se hur de gör. Tror att de är bra på att läsa både människor och djur och prövar sig fram till "rätt" svar. Jag vill ha bra studier och forskning för att tro på något. Andras anekdoter räcker inte för mig :)

åhåhå. Vi hade en hundpratare på besök i skolan (hundlinjen) som hade föreläsning. hon förklarade att hon varit hemma hos en tjej med en Collie som VÄGRADE lyssna, hon sa "han gillar inte sitt namn, prova att byta namn till Jocke" . Dom bytte såklart namn och hon påstod att det funkade. Jag gick fram till henne efteråt och frågade "varför har min hund separationsångest?"  (hade inte med mig hunden just då) och hon svarade "Han gillar inte att vara ensam, han säger till mig genom mitt huvud att han VILL ha munkorg på sig"

munkorg är det värsta han vet…..

Så jag tror att det helt klart är en bluff.

#7 Varför förlita dig på andras uttalanden överhuvudtaget, oavsett om du väljer att kalla det forskning eller anekdoter? Undersök saken själv genom ett eget besök hos en seriös djurkommunikatör. Men var beredd på att andra kommer att benämna dina erfarenheter som icke trovärdiga anekdoter efteråt. 😎

#13

Stolen fanns inte på gården, då vi hade slängt den. (Kan ju vara så att hon varit dit tidigare och smygkikat medans den fanns kvar iofs😉)

Jag begär inte att någon ska tro på min berättelse, eller överhuvudtaget tro på djurkommunikation för den delen. Jag berättade den eftersom vi diskuterade ämnet 👍

Tror absolut inte på sådant, en sak om man är otroligt duktig på att läsa hundens kroppsspråk, men det finns ändå gränser.

Det är ren bluff. Läs på om cold reading!

# 15 Det är enorm skillnad på forskning och anekdoter. En eller flera subjektiva upplevelser, mina eller någon annans, räcker inte för att bevisa ett sådant fenomen.

Det är en intressant teori som dessvärre faller på att seriösa djurkommunikatörer alltid är noga med att tala om att de inte vill veta någonting om djuret eller djurägaren i förväg och att djurägaren måste vara tyst under sessionen. Under tiden djurkommunikatören pratar med djuret skriver denne också ner vad djuret säger och efteråt går kommunikatören tillsammans med djurägaren igenom det som skrivits ner. När det gäller dem som jobbar på distans vet man som djurägare inte ens när själva sessionen äger rum utan man får bara ett mail med vad djuret sagt efter några dagar.

Var och en får naturligtvis själv välja vad de vill tro på, men att säga att något är bluff utan egna erfarenheter och utan att veta hur det egentligen går till är inte precis trovärdigt, det antyder snarare att personen ifråga är motståndare av princip istället för av fakta och kännedom.

Att påstå att djurkommunikation via telepati fungerar är inte trovärdigt. Det visar på en otrolig okunskap om hur ett medvetande fungerar, om psykologi, cold reading och den vetenskapliga modellen. 

Det finns folk som tror på gudar, spöken, tomtar, änglar, healing och enhörningar också, men det gör inte att de existerar!

Så om kartan och verkligheten inte överensstämmer så är det kartan som har rätt? En lite mer ödmjuk inställning till din omvärld och till saker som du inte förstår skulle gagna många aspekter av ditt liv. Lycka till!

Är du allvarlig?

#21 Vad är de du säger? Finns inte enhörningar? 😭 Nä skämt åsido, håller med dig fullt ut!