Det är en ras som behöver otroligt mycket motion och dragträning. Kan man inte lägga ner det så är det ingen trevlig ras.

Men visst är de otroligt vackra!

Angående illrar, så har de mycket stor jaktinstinkt så det är inte så troligt att de kan bo med illrar. Även om det säkert finns undantag.

=/ Motionen är det nog inga problem att ge den… men vill ju inte ha döda illrar…

Fast man tycker ju ändå att de borde "lära sig" om de lever med illrarna sedan de är valpar…

Har ingen erfarenhet av Husky men kan tänka mej att de kan lära sig skilnad mellan illrarna hemma och vilt i skogen.  Är uppvuxen med labbar och har även haft fåglar och hundarna har lärt sig att fåglarna hemma dem apporteras inte.

Vi har huskys, både rasrena och blandisar. De är underbara hundar!
Men jag står fast vid att aldrig rekommendera dem till någon som bor i lägenhet och inte har en husky sedan tidigare.

Motionen kan man lösa, visst. De behöver bara få trötta ut sig fysiskt 3-4 gånger i veckan. Lätt ordnat med skidor eller cykel 1-2 timmar. Kruxet är att de är extremt dåliga på att vara ensamma, och de vill få vara ute. Hundgård med en huskykompis så leker livet!

Jakt, nej, det vette 17 om de kan låta bli en iller. Ingen av våra skulle tveka att äta upp mina andra smådjur. Vidar (blandis) låter bli när jag är med, men är jag i ett annat rum så gör han nog som han vill.

Tror huskyn är en av de sämre raserna att falla för utseendet på. Är man däremot fullt beredd på att drabbas av polarhundssjukan, så är det bara att slå till.

Man börjar då med att skaffa en, sen flyttar man till hus, bygger hundgårdar och skaffar en till så att de har sällskap av varandra i hundgården när man jobbar. Man cyklar med dem på hösten, och åker skidor på vintern. Efter nån vecka med skidor köper man en liten släde och börjar satsa hårdare på träningen. Sen, kanske till våren, köper man 2 hundar till. Ett 4-spann måste man ju ha för att kunna köra! Hundgårdarna byggs ut, ny bil måste köpas, så att man får plats med alla hundar i den. Sen blir det ny släde så att det går att tävla, och så några hundar till. ett 6-spann måste man ju ha! Sen är det dags för släpkärra med hundboxar, och så går det ju inte att låta bli att köpa in en hund till. Den där kombinationen går ju inte att missa! osv osv!

#5 Haha och så slutar det inte förrän man har 30 hundar. =D

Njae, SÅ många behöver man kanske inte. Fast om man börjar avla själv, och är 2 som vill tävla 6-spann, så behövs det nog uppåt 30 hundar. I alla fall om man behåller alla pensionärer…

#5 Jag ska aldrig bo i lägenhet iallafall… älskar stället jag bor på nu… stor gräsplan vis sidan om huset, bakom den en grusväg som leder till motions/skidspår samt pulka och slalombacke =)

Om man ser till lynne, så är huskyn väldigt signalkänslig. Man kan lätt vara för hård och knäcka dem.
De är oftast vänliga och trevliga med andra hundar, då de är avlade för att kunna sättas ihop i spann med främmande hundar. Våra formligen älskar barn, även det ett arv från begynnelsen. De har fungerat lite som byhundarna, barnvakter åt småbarnen.

De kan dock vara en aning reserverade mot främmande, vissa är lite försiktiga, andra älskar de flesta. Signalkänsligheten är nog det som gör att de kan ducka och smyga undan istället för att glatt hälsa på en bullrande gäst som har tyungdpunkten framåt, och uppträder hotfullt på hundspråk.

Får de för lite motion blir de lätt enerverande Och motionen måste man börja med tidigare än på andra raser. Inkörningen kan man börja så smått med runt 6 mån. Vår valp som nu är 8 mån har dragit släde uppåt 2 mil, och 4-hjulingen blir det 8-12 km med nu. Hon är helt enkjelt apdryg om hon inte har fått springa av sig. Bara promenader nöjer hon sig knapp med längre.

Sen är det förstörelsemain som är jobbig. Är de ensamma inne så tuggar de och river huset halv fördärvat. Sällskap av annan hund kan duga, men en hundgård är mer än guld värt! Massor av tuggsaker och motion får oss att stå ut med Drífa ändå. Hon är en liten solstråle, men ett riktigt trolltyg samtidigt: Trösten är att bara hon blir runt 2 år borde hon lugna ner sig. Sen visar hon en sådan arbetslust, har ett underbart driv i traven och slackar aldrig draglinorna att hon är värd varenda krona (inklusive allt hon tuggat sönder)

#9 Ja, jag ska nog köpra min en husky när jag flyttar hemmifrån… planerar ändå att ha stor gård så hundgård får det bli :P

"rekomenderar inte husky till dem som bor i lägenhet eller som inte haft husky tidigare"

Förstår precis vad du menar, men kunde inte låta bli att fnissa, för om ingen haft husky tidigare så är det ingen som äger husky.

#11 Bara de som är födda i en familj där de redan fanns en husky

Fast jag menar nog egentligen att man ska ha en hemma redan, för de fungeerar bäst med en till av samma sort. Då löser man det genom att skaffa 2 samtidigt!

#13 En hane och en hona :D

Thoho! Då får man skoj vid löp!

Nej, fy 17, längtar inte till Rakshas löp, och hon (golden) är ändå inte SÅ intresserad av Piro (sibbe) efter hon har en annan pojkvän, Vidar (kastrerad alaskan husky). Fast Piro blir dryg ändå. Han har redan börjat undersöka hennes rumpa varje dag, så det kommer nog innan mars. Han kommer att försöka sig på att "stjäla" henne från Vidar och börja vakta henne. Fast DÅ får han stryk av raksha, tror jag.

Sen kommer väl valpuslingen dit snart, 8 mån är hon ju. men sibbarna är lite senare med sina löp. har vi tur är det sommar till dess.

Enklast är det ju att ha 2 av samma kön. Hanarna är starkare, så ska man bara köra med 2 kan det vara en tanke. 

Är du seriöst intresserad av huskys, tycker jag att du ska dels gå på någon av rasklubbens utställningar och kika. Det finns ju lite olika stuk på dem. Showhusky kanske är lättast som aktiv sällskapshund. Sen finns det sprint, medel- och långdistanslinjer. Ska man köra bör man ju fundera över hur och vad man ska köra, och välja rätt typ av hund från början.
Sen är det klokt att hälsa på uppfödare vars hundar man gillar. Riktigt klokt är det även att besöka någon av polarhundsklubbens aktiviteter. Gå in på SPHKs hemsida och kika vad som händer närmast dig.

Det är ju som sagt en speciell ras som inte är en sällskapshund i första hand. En hel del tänka krävs det innan. Tror inte heller att de seriösa uppfödarna säljer till någon som inte verkligen vet vad de ger sig in på.

Jo… vet hur det där med löp är… har 3 illrar varav 2 hanar och en hona… bara en hane var kastrerad och den andra hur brunstig som helst… ingen rolig lek inte… så de två resterande fick åka på ett besök till veterinären…så nu blir det inget sniffande i baken, inget släpandes över golvet och framförallt: inga valpar :D

Jo, jag är seriöst intresserad av huskys… men det blir ju läsa på och så nu… kan ändå inte köpa någon förrän jag flyttat för "det kommer inte in nån hund i detta huset" heter det visst :D (så sades det om illrarna också :P)

En skillnad att ta i beaktan på kåta djur, är att visst kan illrar försöka tjuvpara sig,men hundar låter. Piro kan förutom att arra i hela kroppen, flåsa hysteriskt, ranta runt runt runt och gnälla, även yla, högt och länge!

#17 Har du hört en iller skrika när en brunstig hane biter i nacken och släpar den över golvet? :P (Behöver inte vara en hona… brunstiga illerhanar tror ibland att kastrerade hanar är honor )

#17 Underbart med löp! Varje gång en tik i området löper är det härligt med ljud här. Eros går runt och gnäller oavbrutet. Eller ibland gör han uppehåll i det för att istället sätta sig och yla. Nästa hanhund åker kulorna på!

Våran grannes toypudel har matvägrat under hela tiden som Tindra har löpt. Dom har varit tvungna att tvinga i honom mat för att han ska få i sig lite grann i alla fall. =P

Säger som jag sa på illersidan. Vågar man riskera att ens illrar blir uppätna så kan man kanske våga sig på att skaffa en husky. Men samtliga huskys och draghundar min familj har skulle aldrig gå att vänja ihop med en iller. Inte hur mycket du än försökte… även om du vänjer ihop illranra med en hundvalp. inte en chans!!! Vågar man testa? jag gör det inte… Alltså, du ska se blicken på hundarna när de ser mina illrar (som jag måste ha instängda i transportbur när vi hälsar på mina föräldrars 6 draghundar). De står ut ur ögonen, de hugger så att käftarna smackar. Fast de vet att de inte får så försöker de i det längsta att inte glo på illranra, de lixom sneglar så länge de kan, sen kan de inte hålla sig utan springer fram till buren och hugger hårt i luften. Slickar sig om munnen och ser helt galna ut. Hur man vänjer bort detta? Bra fråga… tror tyvärr inte att du kan vänja bort en sån start jaktinstinkt från en hund…

En grej som är bra att veta om huskys är att de är extrema flockdjur, precis som de andra skriver, de vill inte vara ensamma. Om de smiter, kan de springa på långtur själva, i en radie om 1 mil från ditt hus. Får de på denna tur tag på något att jaga (katt/höns/hästar/får) så gör de det. De kan även riva höns och får och dödar gladeligen en katt om de får chansen. (våra hundar på bondgården tar i snitt en bondkatt/år fast de inte är lösa)

Nån här ovan skrev även att de gillar andra hundar. Skulle vilja tillägga att det inte behöver vara så. De kanske gillar sina kompishunar i samma flock. Men tikar hatar utomstånede tikar, och hanarna hatar utsomstående hanar. Man kan inte släppa in en främmande hund i flocken hur som helst. Ska du ha en hundtränad husky måste du träna att träffa massor av främmande hundar. Annars är det hundslagsmål som gäller om de träffar en främmande hund. Har du dessutom flera hundar av samma kön som är i samma ålder kan man även räkna med att de gör upp då och då inom flocken. Kan bli blodiga fajter…

Men, med alla dessa "negativa" saker sagda så är huskys otroligt kärvänliga mot människor. Detta eftersom de (till skillnad från mer domesticerade raser) inte ser människan som ett hot utan mer som en flockmedlem som man inte utmanar. Med det sagt så är de inte nödvändigtvis keliga, utan söker upp sin husse när det passar dem. resterade tid ligger de gärna i sin lya och gömmer sig… Lite hårddraget, självklart är de individer som skiljer sig,  men men…

#21 Jag vet en tjej som kör både drag och agility med sina huskys. Hon har extremt lydiga och vackra hundar. Dom är jättetrevliga mot andra hundar. Min hund har hälsat på några av hennes tikar och det har aldrig varit något problem. Och det är väl dessutom självklart att man låter sin/a hund/ar träffa andra hundar. Det är juh en del av socialiseringen av hunden när den är liten.

#22> Beror på var man bor… bor man på en gård är det inte självklart att man tar med hunden in till stan för att träffa andra hundar… Det är inte direkt så att man KAN ta med 6 draghundar för socialisering heller, det funkar lixom inte. :) Om du inte tyckte jag var tydlig nog så kan jag ju säga det igen; att det var en generalisering, inte att alla huskys är likadana. :) Undantag finns jämt. Men jag har åxå sett huskys som vart åt andra hållet, som ska döda alla andra främmande hundar (inte våra hundar dock). :-O

Sen är det skillnad på om en främmande hund besöker huskyns revir (gård/tomt) eller om de träffas på neutral mark. på neutral mark är chansen stor att de ignorerar varann totalt, medans de på huskyns revir är inkräktare.

Känner åxå en tjej som hade sin husky till agility. Denna hund blev supernipprig och helt tokig i huvet så hon vart tvungen att omplacera den…till oss. Förra ägaren var en vettig tjej som gick på "hund-gymnasium" och hade stora hundkunskaper, men det räckte inte för just denna hund som krävde en trygg flock på landet för att må bra.  Nu 3-4 månader senare har hunde blivit trygg igen och mycket lugnare. men fortfarande blir den superstressad och väntar på kommandon.

#23 Nä, man kanske inte tar med sig alla sina hundar samtidigt, men jag pratar om när du har en ny valp t.ex. Då ska den juh socialiseras bland andra hundar. Dom vuxna hundarna har man juh då (förhoppningsvis) redan socialiserat bland andra hundar.

#24> Jo förhoppningsvis. :) Men i jämförelse med en mer domesticerad ras, typ schäfer och labbe, skulle jag nog ändå vilja mena att en husky är svårare att få tam och att gilla främmande hundar! :)

Våra senaste 5 draghundar har vi dock tagit som 1-2-åringar, då deras förra hussar velat avliva dem eftersom de inte klarat av dem.

Om ni är lite nyfikna på hur knepigt det är att ha husky, prova sök på blocket. Finns ständigt annonser på draghundar vilka inte klarar av att bo i sina hem och som söker nya hem… lite sorgligt, med tanke på att hundarna blir helt normala när de kommer till rätt hem där de får en flock, och kanske dra spann. Man kan inte tro att nån av de omplaceringshanarna vi har (som utmålats som folkilska, farliga, stökiga, vilda och superstressade) har vart problemhundar innan… Med tanke på att huskyna är väldigt anpassningsbara så går det dock oftast rätt bra att omplacera dem och göra dem till "normala draghundar" igen. Som tur är… :)

# 25  På tal om Blocket så finns idag en 2 1/2 årig Siberian Husky till salu i centrala Stockholm. Hoppas den kommer till någon som låter den arbeta och dra precis som rasen är till för. För jag förmodar att den bara varit sällskapshund i stan, vilket jag tycker är helt vansinnigt hur man kan välja en polarhund som sällskapshund enbart

#26> Man får hoppas! :) Otroligt vad många söta hundar det fanns på annonserna. Fara för hundsjuka… :)

En Samojed kanske vore en bättre hund Eller är det någon som har skräckberättelser om dem också?
Förresten kanske jag har slutat tro på allt såntdär… för det var ett jävla liv när jag skulle köpa iller "Onej, köp ingen iller, du kommer omplacera den om en månad" "De bits" "Du kommer inte klara det, de kräver för mycket jobb"… hehe, har 3 stycken nu…

#28> Skräckhistorier eller ej. Du vet ju åxå att många inte klarar av att ha illrar, så att det ligger en hel del fog för om de är lämpliga husdjur för vissa ägare. Det är mycket troligt att du är en av dem som säkerligen klarar av det, för jag vet ju att du klarat av illertestet utmärkt. :) Men jag skulle ändå avråda från att skaffa Husky NU när du fortfarande har illrar. Men det boror ju såklart hur pass mycket du vågar gambla. Kan du leva med att din hund råkar bita ihjäl din/dina illrar? Jag kan iaf inte det, och då känner jag till massor om denna ras, samt om hur de funkar med illrar…

Samojeder är en helt annan sak. De är ju inte jaktinstresserade på samma sätt som huskyn (och tex andra spetsar). Samojeder är avlade för att valla, men har viss jaktinstinkt, dock ska den inte vara så stark. Känner dock en samojed som gillade att jaga sork och gnagare ute i naturen. Alltså skulle den antagligen älskat att jaga mink och därmed även iller (som som vild). Risken finns ju alltid, och det gäller nog alla spetsar. Men om man ska välja en spetsras som är lugnare och mindre jaktinstresserad kan detta absolut vara ett bra alternativ tror jag. :)

Det jag vet om samojeder är att de är mycket trevliga och mer sociala (än en husky), lättare att dressera och mer familjehund än flockhund. Dock har de ju (precis som huskyn) gigantiska pälsar, så det kan vara för varmt för dem inne periodvis. Behöver kanske hundgård… Och precis som alla spetsar så fäller de gigantiska mängder hår ett antal veckor (läs månader) om året - speciellt när vädret pendlar som det gör nuförtiden om årstiderna. :-0 Alltså MÅSTE du dammsuga säkert en gång om dagen, för att bara överleva fällningsperioderna… hehehe… eller ha hunden ute! :(

Läs här, under Rasstandard bla: http://www.sphk.se/samojed/

*funderar på om jag kommer på nån mer spetsras som inte är så jaktintresserade* Hmmm… Kanske nån Japansk ras? Men om du ser minsta ord i beskrivningen om dem som säger "jakt" så slå på röd lampa. Det betyder oftast att de absolut inte går ihop med iller. Spetsarna är ju lite mer vilda/varglika och kan inte motstå sin jaktinstinkt även om man försöker dressera av dem med den… :-P Men ååååå vad jag älskar spetsar! Märks det? :)

#29 Sen kommer vi ju till den lilla punkten att OM jag ens köper en hund så behöver de ju inte ens se illrarna :D Kan ju ha dem helt åtskilda :P
Hmmm, där sa du något… en varg kanske man skulla ha

Samojeder är supergoa! Funderar starkt på att slå till på en sån inför nästa hundköp. Om jag bor i hus då, de vill ju gärna få ligga ute mycket under dagarna. En samojed är ju bra mycket enklare än en husky. Visst kräver de också aktivering, men inte alls i samma utsträckning.

För övrigt kan jag säga att min spets har noll jaktinstinkt. Har honom ihop med katter, kaniner, hamster, utan problem. Går vi förbi rådjur eller harar ute är han inte ens intresserad av att titta på dom :)

Min syster hade en jätte fin och mysig samojed som hette Nova, Hon älskade att jaga harar, vilket inte min syster tyckte var lika roligt

Samojeder kan vara ganska svåra att lämna ensamma, den vill jobba och vara med överallt. Den behöver mycket motion och stimulans, annars så är det en jättetrevlig hundras. Den har väldans varm päls, precis som #29 skrev.

#29> Är det en japansk spets du har alltså`? Har inte de generellt jaktinstinkt? Eller är det bara din hund…? Vad är de avlade för för ändamål? kanske något för Tessan då? Behöver väl inte lika mycket aktivering heller… och är rätt smidig storlek, men är ändå en "riktig" hund.

#34 Ja, en jappe. De har ingen jaktinstinkt i sig direkt. De avlades från början för att hållas som vakthundar i mindre format för att passa i trångbodda Japan. Men visst finns det säkert individer som tycker det är spännande med vilt, men det är som sagt ingen jakt i dem direkt.

Jag tycker de är perfekt, smidigt format men ändå en massa hund. Behöver ingen extrem aktivering, men visst vill de jobba. Annars är de väl som spetsar är mest, vill gärna vara med överallt och inte gärna vara ensamma.

Låter som en perfekt spetsras om man inte vill använda den för jakt utan mer för sällskap! :)

Tjoho, rolig gammal tråd. Men snart är det dags! Säg hej till Maya :-)

Skaffat vovve nu alltså? :) Vad blev det?

Galet att sitta här 5 år senare med hunden jag ville ha :)

Vad kul, grattis. :)

Shit vad häftigt :o Att behålla ett sånt intresse för en ras i så många år är så helt fantastiskt :)