Åh, jag vill bara skriva ut min glädje!

Som de flesta vet har jag börjat arbeta igen. :) Molly är på dagis cirka 10 timmar om dagen (ja, vi har långa dagar vi) och det svider lite att det är så länge men jag kan inte göra nåt åt det direkt så det är bara att acceptera.
I fredags var det inskolning på 6 timmar och dom berättade att hon var rädd. Hon satt på en fåtölj och häckade och pep till om andra hundar var för närgångna men hon vågade nosa på några hundar i alla fall och dom hade hopp om henne.
Igår var första dagisdagen på som sagt 10 timmar och jag frågade hur det hade gått och dom sa framsteg! Den rädslan dom såg i fredags var inte lika stor igår. Hon tog för sig mer helt klart och personalen är så lugn med henne, dom tror på henne.

Att ens fega hund, som piper för sitt liv när hon ser främmande hundar, klarar av att vara på dagis i 10 timmar med cirka 10 andra hundar. Det är så värmande att det inte är sant! Och en stor lättnad för mig, jag kan ju vara på mitt arbete utan att oroa mig alls över henne!
Jag tror detta kommer stärka henne självförtroende, hon kommer absolut få lära sig hundspråket mer och bli en stabilare hund. :) Inte för att jag inte socialiserat henne tillräckligt som valp utan för att hon var med om en olycka och är så lättpåverkad som gjort henne rädd (undviker gärna besserwissers-kommentarer där det spekuleras i hennes beteende, tack).

Jag är så nöjd över allt just nu. Min fina modiga Molly! ❤️