Kastrera hunden OM den får cancer eller liknande, du tänker helt rätt.

#1 Men om det gått ett par år, hunden är frisk, okastrerad, sedan får cancer av något slag (innefattande könsorganen), och man kastrerar… Kan inte det skapa hormonrubbningar?

Jag skulle aldrig kastrera en frisk hund. Om hunden däremot har stora problem med stress pga löptikar eller liknande eller är sjuk så gör man ju självklart det. Ska snart kastrera min hund snart pga kraftigt förstorad prostata, hade aldrig gjort det annars men det är det bästa för honom.

Håller med #3.

Jag kastrerade min hane eftersom han inte skulle användas i avel och mådde inte bra när det var löptikar runt honom. Han blev stressad, åt sämre och kunde inte koncentrera sig på nåt. Han kastrerades vid 3 års ålder och mår avsevärt mycket bättre nu efter. Bästa beslutet jag fattat ang honom all stress försvann trots att han kastrerades vuxen.

Inte kastrera säger jag, är emot folk som kastrerar bara för att. Vill man inte ha en hanhund med allt vad det kan innebära skaffar man sig heller inte en. Kastrering är absolut ingen lösning på några problem eller liknande, har man problem med hunden tränar man den.

Har själv en okastrerad hane och så får han förbli så länge han är frisk.

Jag är jätterädd för att kastrera min. Dels för att de flesta går upp mycket i vikt vid kastrering och de hanar som jag mött som varit kastrater har varit sjukt tråkiga av sig, de har inte varit aktiva för fem öre utan varit så lugna av sig att de blivit tråkiga att ha att göra med. Så jag säger nej till kastrering..

Könshormoner har inte bara med fortplantning att göra - utan även tillväxten rubbas om man kastrerar före könsmognad.

Ska en hane kastreras, så tycker jag man ska vänta tills den är minst 3 år, så det är färdig i kroppen och i huvudet.

Jag förstår inte folk som säger ''Jag ska kastrera min hund för vi ska ändå inte ha hunden i avel.'' Som att det är en anledning.. men sen är det bara okunniga människor som säger så. Kunniga människor låter bli att kastrera en frisk hund.
Fick själv frågan om jag skulle kastrera Molly och jag vart mållös, bokstavligt talat. Visste inte om jag skulle skratta eller skälla ut människan.. jag sa bara ''Finns ingen anledning att kastrera en frisk hund!''

Jag har funderat väldigt mycket fram och tillbaka ang det här med kastrering. Jag skulle aldrig kastrerar en hund innan könsmognad! Inte heller en hanhund om han inte hade några som helst problem, såsom stress vid löptikar mm. Men tikar är det lite svårare med… Jag tror det kanske var därför de frågade så till dig #9. Jag har nämligen fått veta att ca 20% av alla tikar får livmodersinflamation, det är dessutom ännu vanligare hos den ras jag är intresserad av, sheltien. Om man kastrerar försvinner risken, men tyvärr uppkommer andra risker som tex inkontinens och bara operationen är ju en risk. Men jag förstår varför de frågade dig #9, livmodersinflamation verkar öka, som jag förstår det och många tikar dör pga det. :( Men det är en svår fråga, nu ska jag ju ha en hane så slapp ta ställning ang kastrering av tik men hanhunden kommer jag bara kastrerar om han mår dåligt, annars inte.

#10 Nej, de frågade inte mig pga det för jag vet deras okunnighet :) Dom vet inget om hundar över huvudtaget. Dom frågade bara allmänt.

Vet inte vilket håll det här vänder åt nu men.

På hundgården finns det ju både hanar och tikar. Och Sinikka har ju slutat med kenneln. Hon kastrerade inga hundar då hon hade kennel. Det kunde hända tjuvparning men det fick man stå ut med. Alla valpar fick ändå bra hem med stamtavla och allt. Men nu när hon slutat med kennel fanns kvar 3 hundar. 2 hanar, 1 tik. Den ena hanen blev kastrerad efter hon slutade med kenneln då det fanns några andra tikar kvar då som kunde tjuvpara sig. Så Vallu var kastrerad sen en tid tillbaka. Kanske ett halvt år ?. Men då var det ju Ida och Emil. Och Ida skulle snart komma in i löpet. Och Sinikka ville ju inte ha valpar mera, så det blev att kastrera Emil. För annars skulle Ida måste varit hos någon annan varje gång hon löpte. Och det ville varken jag eller någon annan. Så det blev att Emil kastrerades.

Men Emil har inte förändrats ett dugg. Nada. Han är lika oklok och busig som vanligt 😉

#11 ja då känns det ju väldigt konstigt. Generellt brukar man ju aldrig kastrerar tikar! Snarare hanar som folk brukar undra!

#13 Ja precis :) Jag hade varit tacksam om dom tänkte på min hunds hälsa, såklart. Jag är ingen otacksam människa. Men när folk som har 0% kunskap om hund frågar blir jag lite irriterad :) Hehe. Speciellt när man själv har en hund och inte engagerar sig i att få kunskap osv…

#14 Definitivt! Jag känner likadant! Blir irriterad på folk som uppenbarligen inte har någon kunskap om hundar, även om de har en egen. Och sen kommer med typ "såhär ska du uppfostra din hund" och liknande! Men så är väl alla hundägare, haha. Det är ett släkte för sig om jag ska vara ärlig. Alla vet bäst, även jag 😃

håller med 6

#15 Jag förstår inte varför man skaffar hund om man inte vill få kunskap och engagera sig i deras hälsa, behov och så vidare 😛 Skaffar man en hund ska man se till så hunden får så bra som möjligt, är nöjd och tillfredsställd.
Jag känner några med hund och jag kan lugnt säga att jag är den enda som engagerar mig så mycket i hundlivet, luskar och forskar i vad som är det allra bästa. Därför är det en smäll på näsan när folk kommer och frågar om jag inte ska kastrera Molly om jag ändå inte ska ha henne i avel… det är typ ''Men snälla, jag som är så pass engagerad och bär på mycket kunskap ska du väl ändå inte komma till och fråga en sådan sak?'' Kalla mig besserwisser mer än gärna men det är störande när okunnigt folk frågar dumma frågor 😛

Förut sa jag alltid att man själv vet bäst vad som passar sin hund men idag står inte jag för den åsikten. Folk som ger Pedigree vet inte alls vad som är bäst för deras hund och därmed basta, haha.

#17! Håller med! Jag går en utbilding i etologi, alltså djurs beteende just nu och typ 70% av elverna på skolan har hundar men än så länge har jag knappt träffat nån som förstår sin hund eller som förstår sig på hundar. Är faktiskt väldigt besviken :( Visst om "vanligt folk" inte har satt sig in i hundars beteende men folk som aktivt söker en utbildning inom etologi borde väl åtminstone ha en vilja att förstå sin hund eller göra det bästa för den? Mycket märkligt måste jag säga…. 

Men vad ska man göra? Kan ju inte gärna börja föreälsa för varenda kotte, så istället får man föregå med gott exempel. Eller ja, kommer föregå med gott exempel åtminstone, jag och min sambo får hem vår lilla valp i mitten på augusti 😃

#18 Ja du, finns folk till allt som sagt :) Konstigt att dom inte vill förstå när dom går en utbildning om det hela!

Ja precis, man får föregå med ett gott exempel och hoppas andra tar efter :)

Intressant perspektiv: I kattvärlden "ska" katter kastreras innan könsmognad om de inte ska gå i avel. Detta är vad som anses vara seriöst och riktigt. Jag har inte hört att det skulle ge sämre päls eller sämre beteende. Däremot kan de gå upp i vikt. Det har min ena kastratkatt också gjort - dock inte den andra som snarare är smal. Båda har fin och len päls och den ena är en aktiv katt. 

Kastrering var tidigare förbjudet utan medicinska skäl, och det ligger kvar i många hundägare och veterinärer som för den tanken vidare till andra. Att ni spontant tycker att det "känns fel" att kastrera en frisk hund beror troligtvis på detta: en norm som hängt kvar. 

Jag tycker att man ska ha "all information" på bordet innan man väljer att kastrera. Men om någon väl gör det så bryr jag mig inte nämnvärt. Personligen skulle jag inte göra det om jag inte var tvungen, men det är en annan sak.

Varför är kastrering av häst och katt helt normalt (det är närmast konstigt att inte göra det) men otänkbart på hund? Jag tänker då främst på handjur.

Detta är en helt uppriktig fråga, inte alls avsedd som kritik.

jag var tvungen att kastrera min han hund, han var så stressad och sen hade han blivit väldigt illa behandlad av de förra ägarna (omplaceringshund) idag är han lugnare tack vare kastreringen och jag önskar jag hade kuna fått honom tidigare så jag hade kunnat fått gjort den så fort som möjligt för då hade han säker varit ännu mindre stressad..

#21 Katt, häst och hund är inte samma djur och behandlas inte på samma sätt, en hund kan man kontrollera, en hund bär man själv ansvaret på att inte går och parar sig hur som helst!

Utekatter måste ju kastreras så att de inte skall bidra till ännu mera hemlösa katter.

Hingstar kan vara väldigt svårhanterliga och en del direkt farliga och hålls inte okastrerade om de inte verkligen behövs det, det är inte samma sak med hund.

#21: Men jag undrar inte varför man kasterar katt och häst, utan varför man INTE kastrerar hundar 😉.

#24 Men ja, eftersom det INTE behövs, en hund kan man kontrollera, man bär själv på ansvaret att den inte parar sig hur som helst, och hundar blir inte galna och eventuellt farliga bland tikar.

Hinner inte skriva mer just nu, börjar bli riktigt oväder här nu!

Jason ska kastreras i framtiden. Varför? Jo dels för att han är krypto så ena testikeln ligger kvar i buken. Sen så matvägrar han varje gång någon tik löper. I vårt område är det flera månader per år då vi nästan enbart har tikar här omkring. För att inte tala om när släktens tikar löper. Det är ett fruktansvärt liv när vi träffar dem. Synd att behöva hålla sig undan dem flera veckor per år.

#25: I tråden här verkar det inte bara vara onödigt, utan något som är direkt fel om man inte är absolut tvungen.

#25 För att vara lite petig bör "en hund" bytas ut mot "min hund". Av erfarenhet vet jag hur det är när höglöptikarna plötsligt stuckit hemifrån för att leta reda på tillgängliga hanhundar att tulla med och hur drygt det kan bara att bli kvitt dem när de väl fått pejl på en hane (har haft tikar som ylat utanför). Tror man att det bara är hanhundarna som drar när de känner löpdoft - då får man tänka om. Och helt ärligt, jag särar nästan hellre på två muckande jyckar än en pilsk tik och en hane som nästan ska få till det… 😛
__________________________________________________________

Ang att kastrera eller ej - var och en gör som den vill. Jag har själv två kastrerade grabbar. Anledningarna till varför? Det har andra faktiskt inte ett smack med att göra.

Min hane ska in och kastreras om en månad. 

Jag köpte en tikvalp för 2 månader sen, och valde att kastrera honom, dels för att han inte ska stressa upp sig när hon drar igång och löper, och den största orsaken, att de inte ska råka komma ihop och para sig då hanen är betydligt mycket större än tiken. Så i det här fallet valde jag att kastrera honom, för både min, tikens och hans skull.

Personligen så ser jag inte varför man ska vara så anti kastering?? I vissa fall så är de ju faktiskt en bra grejj??

Sen tycker jag att de är onödigt att peta på andra människor för de har kasterat typ att de är okunniga och förstår inte de hela osv.

Alla gör sina egna val? Vet massa hundar som kasteras trotts att de var friska… våran förra schäfer när han var äldre pga alla problem han hade med löptikar och han gick ju nästan sönder…

Kastering är var och ens eget beslut vill du inte gör de inte vill du så är de upp till dig.

Men de gör ingen sämre tycker jag iaf… tror säkert att man älskar dem och bryr sig om sina hundar innerligt även om man kasterar.

#30 Fast det var väl snarare tal om att det är konstigt att kastrera utan orsak. Jag menar, att hunden blir stressad av löptikar är en jätte bra orsak! Eller om den okastrerade hanhunden springer lös utan uppsikt med okastrerade tikar ofta så finns det ju en anledning att kastrera. Att hunden är frisk eller inte har ju inte så stor betydelse utan den största anledningen till kastration skulle jag säga var praktiska eller beteendemässiga problem. Men att kastrera en hund som inte umgås lös med okastrerade tikar, inte har några problem med tikar, och inte har några som helst beteendemässiga eller sjukdomsrelaterade problem känns ju konstigt. Jag menar, det ÄR ju faktiskt ett operativt ingrepp som medför risker med tex inflamation, smärta och obehag för hunden. Varför utsätta hunden för onödigt lidande om det inte finns minsta lilla anledning till att göra det?

#30 problemet är att många tror att med kastrering får man automatiskt en hund som slutar bry sig om löptikar respektive slutar löpa och inget mer. Det finns många risker med kastrering som inte tas med i beräkningen.

#32

Jo de är sant men jag tror knappas att man liksom är medveten om riskerna och vill utsätta.

Tror fortfarande ofta att de finns lite mer i huvudet som går i folk än de ska sluta löpa eller ska sluta bry sig, de kan ju vara att man bor i ett tät område med mycket löptikar de kan vara massa saker mer än just de som alla andra verkar tro ska vara majoriteten.

Tror helt enkelt att alla inte berättar alla sina orsaker, tror också att de vet att de är en operation och där med så finns de flera bollar i luften än 1.

31 anser väl att det är helt normalt att okastrerade hundar är med varandra, vid höglöp ska man givetvis ha kontroll på hundarna även om det rör sig om kastrerade hundar. :)

Jag kommer kastrera min hane lite senare (han är 6 månader nu) pga att vi har 3 tikar hemma som inte löper samtidigt. Det blir ganska många veckor per år som vi har någon som löper här hemma och jag tänker inte utsätta honom för det.

Det viktigaste för mig är att hunden fungerar i vardagen, okastrerad eller kastrerad. Den ska må bra i vardagen, och vad den mår bäst av är upp till varje ägare att själv bestämma!

#23 fast det där med att man kastrerar hästar handlar om tradition mycket. Utomlands är de inte alls lika vanligt att man kastrerar hingstarna. Utan det har att göra med att förr i tiden fick inte vanligt folk hålla hingstar, utan det var adeln som tillhanda höll hingstar. Och därav har vi fortsatt med den traditionen att hingstar ska kasteras och dessutom tappat kunskepen om hur man håller hingstar. 

Hingstar är inga ohållbara monster om man uppforstrar de rätt från början…

#36 Vem som helst kan inte hantera en hingst, speciellt inte när det gäller stora, kraftiga hästar, då kan det vara livsfarligt. Även om det säkert finns de som också kastrerar i onödan så är det många gånger inte möjligt att hålla hingstar, som sagt inte när det börjar gälla större, kraftigare hästar.

#37: Det har inte med hästens storlek att göra, utan med dess uppfostran. Det går inte att hantera en galen shetlandsponny heller.

Att man kasterar hästar av tradition beror på dels på att aveln har varit reglerad, med system där hanar måste vara premierade och godkända medan honor bara behöver tillhöra rätt stambok, och dels på att det blir bekvämare att hålla djuren om man inte behöver separata hagar och separata tjuderställen.

#37 fast faktum kvarstår att på kontinenten är det inte alls lika vanligt att kastrera hingstar och de kan hantera de… 

En hingst som är uppfostrad rätt från början är inga problem att hantera med endast vanlig grimma och grimskaft även runt brunstande ston.

Ärligt talat tycker jag tonen från vissa här i tråden är rätt förolämpande. Jag har valt att kastrera min hanhund, inte för att han har problem utan för att jag anser att det är rätt i detta fallet. Hur andra vill göra är upp till dom men jag fattade inte ett beslut utav okunskap oavsett om vissa här inne vill få det till det.

Jag ska kastrera min hund. Både för hans egen skull och dels för min. Jag har alltid haft mina hanhundar kastrerade då jag trivs bäst med det. Den hunden jag har nu ska kastreras, han är labrador/dogo canario och han är lite speciell. Både jag och mamma tycker att det är bäst att kastrera honom. Han kommer bli stor och väger redan en hel del samt att han är stark. Vissa hundar gillar han inte alls medans andra är helt okej, han har hur mycket energi som helst kanske liite för mycket.

Sen finns det andra anledningar till varför jag kastrerar honom men jag tänker främst på både hans och mitt eget bästa, samt våra andra hundar.

Athos är kastrerad. Innan var han helt galen utomhus, gick konstant med nosen i backen och kissmarkerade på ALLT! Jag ville heller inte att han skulle få valpar. Nu mår han mycket bättre, och jag kan ha tikar på besök utan att behöva oroa mig för att det blir tjuvparningar. 

Jag tycker att kastreringar är jättebra. Men så länge vovven inte bryr sig om löptikar, blir överdrivet påverkad av hormoner, har hälsoproblem eller så, så finns det kanske inte så stort behov för kastrering. Men var och en får göra som hen vill.

Kastrering - Myter och källor. Sid 5.

http://www.doggyrapport.se/doggyrapport/99/rapport0299.pdf

Jag håller med #17, man gör ju saker och ting för hundens eget bästa. Att kastrera bara för att en vet säger det (alltså om vetten säger att man ska kastrera trots att hunden är frisk och inte har några större problem med diverse saker, "bara för att" liksom), eller om någon annan säger det och är vass i tonen, det är okunskap tycker jag! Då väljer man sig själv före hunden. Personligen så har jag INGA fördomar mot de DJURägare som kastrerar sina djur, det är ju inte mina djur, inte mitt ansvar. Det är som att tjata på en kompis att färgen blå inte passar den personen, men om hen gillar det själv så spelar det väl ingen roll vad andra säger?!

Varje hundägare får bestämma själv !

Men tror man att en kastrering löser alla beteende problem och sjukdomar som cancer så har man fel. Och vad jag läst är det viktigt för hundens utveckling att en kastrering inte görs förrän den vuxit klart.

För 1 1/2 månad sedan blev vi tvugna att kastrera lille Sixten vår dogue de bordeaux på ca 4 1/2 år pga förstorad prosta med cystor. Enda skillnaden på honom nu är att han är mer matglad i övrigt är han precis som innan operationen dvs lugn och stabil.  

Man avgör själv vad som är bäst för sin hund !