Det finns en allmän skyldighet för alla att varna och tillkalla hjälp enligt lagen om skydd mot olyckor.

#1 Finns det verkligen en lag om det? Hade för mig att det inte allt för länge sedan var diskussioner om att det borde vara lag på det men inte är det.

Oavsett var det inte det ts frågar om utan frågan var vem du hade räddat först.

Jag tror jag hade räddat mitt djur eftersom jag älskar det. Men jag kan inte säkert veta hur jag hade agerat om jag hör en människa skrika på hjälp i skräck och smärtor.

Helt ärligt vet jag inte om jag är tillräckligt modig för att agera över huvud taget i en sådan situation. Och hade jag reagerat så tror jag att jag hade försökt rädda en människa, för att leva med skulden att jag ”dödat” en människa hade jag nog inte kunnat leva med. Men jag vet verkligen inte. Hoppas att jag aldrig behöver hamna i en sådan situation.

Hade såklart gjort allt jag kan för att rädda mitt djur, men jag hade inte heller bara kunnat lämna en annan människa för döden och speciellt inte utan att tveka. Den första instinkten hade kanske ändå varit att rädda mitt djur först och andra människor/djur efteråt, men man vet ju aldrig hur man resonerar när man väl ställs inför situationen. Sedan skulle det faktiskt spela roll för mig vad det handlar om för djur (kalla mig gärna okänslig), hade tvekat än mer inför att rädda t.ex. en hamster framför en annan människa även om jag älskade den.

Mina hundar går före främmande människor. Hade det dock varit ett barn kanske det hade varit annorlunda - då hade vi väl dött allihopa för jag försökte rädda båda..

Hatar sådana här frågor då jag inte kan sätta in mig själv i en sån situation. Har aldrig upplevt en liknande situation och kommer förhoppningsvis aldrig att behöva göra det heller. Det blir också alltid världens diskussion mellan djurägare vs. icke djurägare där den ena halvan alltid ska vara den som har rätt. Det finns dock inga rätt eller fel, det viktigaste är att man skulle göra något överhuvudtaget.

#2 

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor

1 § Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en brand eller om en olycka som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någons hälsa eller för miljön skall, om det är möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla hjälp. Detsamma gäller den som får kännedom om att det föreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan olycka.

Larmar man inte kan man dömas till böter. 

Jag har hjälpt till vid olyckor dels ställa min lastbil som skydd men även gjort första hjälpen. 

Tycker det är självklart att man hjälper någon i nöd. Tänk om det ni själva som sitter där med svåra smärtor och ropar på hjälp eller är chokade och folk struntar i er? Har folk blivit så egoistisk att man inte vill hjälpa en medmänniska?

Om jag någonsin skulle hamna i en sådan situation och jag var den enda där vid tex brand så skulle jag aldrig kunna gå förbi en människa som ber om hjälp för att leta efter mitt husdjur/gå till där det är, det skulle jag inte kunna leva med. Men om jag hittar mitt djur först eller det är närmast skulle jag rädda mitt husdjur först och försökt rädda människan efter om jag kan göra det, jag skulle inte riskera mitt liv för en främmande människa om det inte fanns iallafall väldigt stor chans att jag klarade det. Sen, om jag ska vara ärlig, så vet jag inte ens om jag skulle kunna hjälpa en vuxen människa som är skadad och inte kan ta sig ut själv, jag är väldigt liten och svag.

#7 Är det egoistiskt att hjälpa sitt djur? Det är min familjemedlem och således motsatsen till att vara egoistisk i min värld.

#1 & 2

Nej, Sverige har ingen civilkuragelag. Så ska det visst heta nu för tiden. Förr tror jag det kallades samaritplikt.

http://lawline.se/answers/15513

Jag vill ju såklart helst rädda min hund, men jag skulle inte kunna ha på mitt samvete att jag kunde ha räddat en människa, som möjligtvis har nära och kära. Men istället är den död - för jag inte gjorde något. Finns ingen chans.

#7, Det handlar ju om att VARNA, och LARMA, inte rädda. Rätt stor skillnad…

#9 Det är någons mamma/pappa/barn som skadat sig ska man då inte hjälpa så att familjen får hem sin nära och kära, det är en medmänsklighet att hjälpa en i nöd eller har jag fel? Vill inte du ha hjälp om du själv drabbas? Det kan dröja innan räddningstjänsten är på plats och då kan du dö!

#12 Lagen säger även du ska stanna om du är först på plats och då är det bra att kunna ABC – andning, blödning, chock. Och ringer DU till SOS så HJÄLPER dom dig med utföra hjärt-lungräddning via telefon.

Men att andra inte skulle få se sin nära och kära köper jag inte, jag får aldrig träffa mitt djur? Många säger då att det är två helt olika saker. Men för mig är mitt djur precis lika mycket värt som en människas, och dem har gjort så mycket mer för mig i mitt liv än vad någon människa gjort.

Inte riktigt samma sak men ändå intressant i sammanhanget. #14 vadå köper inte du? Det här handlade ändå om vad vi som enskilda hade gjort? Jag hade nog heller aldrig kunnat förlåta någon om de haft möjlighet att rädda en familjemedlem eller nära vän till mig, men valt att rädda sitt djur istället…

Jag skulle rädda människan. Dels för det oftare går att ”reparera” skador på människor vid olyckor i större omfattning än för djur = större sannorlikhet att individen överlever men dels också för att förlusten av en människa för dom kvarlevande skulle vara större än min förlust av mitt husdjur.

Jag hade räddat människan i första hand. Och givetvis gjort allt för att rädda mina hundar också.

Jag skulle definitivt prioritera mina djur. De är som mina barn, mitt ansvar. De är inte människor eller mitt kött och blod, men so what? Fast jag skulle även försöka rädda människan, om möjligt.

Jag hade räddat mina husdjur först utan tvekan! Dom är min familj.

Intressant frågeställning då många resonerar olika.

Jag tänker åt andra hållet, att mitt barn har råkat ut för en olycka. Den andra människan har haft möjlighet att rädda mitt barn men har valt att rädda sitt husdjur istället. Jag resonerar utifrån ett konsekvensetiskt perspektiv, då jag tror att fler människor skulle drabbas negativt av att förlora ett barn, jämfört med att förlora ett husdjur. Jag vet inte, men jag har svårt att föreställa mig att sorgen av förlora en hund och ett barn kan jämföras. Givetvis blir man oerhört ledsen när man förlorar ett husdjur, en älskad familjemedlem. Men i min mening är det en övergående sorg, många som har förlorat sitt barn berättar att man aldrig riktigt kommer över sorgen, utan att man spenderar sitt liv i en svart dimma.

Mina hundar och katt, alltid. De är min familj och jag räddar min familj först. Spelar ingen roll ifall den främmande människa är ett barn, vuxen eller pensionär.

#13 Det handlar fortfarande inte om att själv aktivt göra en insats för att "rädda" någon. Jag trodde faktiskt att det fortfarande fanns en skyldighet att undsätta nödställda till sjöss, d.v.s. att andra båtar/fartyg med bestättning är skyldiga att bistå en båt/ ett fartyg i nöd, men jag hittar inget om det. Googlar väl på fel termer.

Såna här frågor är egentligen omöjliga att besvara. De förutsätter ju att man har exakt samma möjlighet att rädda både A och B, att exakt samma risker är involverade och att det inte är minsta chans att man ska kunna rädda båda. Inte en särkilt sannolik situation.

De flesta skulle nog försöka rädda båda om faran för eget liv inte var jättestor. Annars kanske den som är närmast eller den som det är minst riskfyllt att rädda. Är faran stor tror jag väldigt många, inklusive jag själv, skulle fega ur eller bli paralyserade. Undantag kanske om det är ens barn som är i fara, då tycks extraordinära krafter dyka upp hos många, både fysiskt och mentalt.

Jag skulle vilja rädda människan, och hade jag haft tur så kanske jag hade lyckats, men jag är rädd för människor, ch djuret är jag inte rädd för så hade troligtvis blivit djuret ändå.

Hade räddat Fjalar, för att han är min familj och jag känner att jag har en skyldighet att se till så att han mår bra. Den andra människan är någon annans ansvar. Dessutom skulle jag nog aldrig kunna rädda någon som är betydligt större en jag (är endast 12 så skulle bli svårt att rädda en vuxen man/kvinna.) finns dock möjlighet att jag skulle tänkt annorlunda om det handlade om ett litet barn som jag skulle kunna ha möjlighet att rädda, men finns fortfarande en kanska stor möjlighet att jag räddar Fjalar framför barnet. Så jag skulle i 85% av fallen rädda Fjalar.

Det är inte straffbart att onte hjälpa till vid olycka. Lagen häller att varna och tillkalla hjälp, om det är möjligt. Inte att fysiskt hjälpa till. Det ör en viktig skillnad. Vi har ingen civilkuragelag i sverige. Jag hoppas att jag hade hjälpt människor först, beroende på situation. Där emot vet jag att jag sannolikt vid olycka som jag själv är med om i första hand sett till mitt eget, alltså dottern som första prio, därefter hunden, sedan resten av olycksplatsen. Tror min hjörna hade funkat så, arbeta innifrån och ut. Däremot, barn… jag skulle aldrig kunna lämna ett barn… jag skulle sörja mina djur, och innan jag fick mitt barn kunde jag säga att jag älskade mina djur som mina barn. Jag kan säga att det gjorde jag inte. Skulle mina djur gå bort skulle jag sörja, mer än vissa människors bortgång. Jag skulle där emot inte dö. Tanken på att förlora dottern, bara tanken, är så obeskrivlig. Det skulle jag inte överleva. Jah skulle hellre vara med henne i döden än leva utan henne. Att någon förälder skulle behöva genomlida det skulle jag inte vilja ha på mitt samveta, så strax under mitt eget barn kommer andra barn.

Jag kanske resonerar helt fel, men mitt eget gör före när det är möjligt. Kan tyckas och tänkas egoistiskt, men jag tänker följande:

Mitt husdjur skulle jag plågas personligen av om den inte klarade sig pga att jag valde bort det. Jag skulle känna att jag sviker den som litar mest i världen på mig, den som är beroende av mig och  behöver mig. Jag skulle känna skuld varje dag över att jag svikit min bästa vän, det som är mig närmast. Att JAG valde någon annan före den, någon främmande.

En främmande människa är absolut lika viktig för någon annan, ex dens familj osv, men det är inte jag som själv drabbas av att leva utan den.

Det låter hemskt kanske, men mina egna går före andra av rent egoistiska skäl. Bara för att det är ett djur är det inte mindre viktigt för mig. Snarare tvärt om, desto viktigare för mig att rädda om jag kan.

Människan går helt självklart före för mig. Jag kan älska mitt husdjur men en annan människa älskas av många andra och jag skulle bli fly förbannad och arg/ledsen om jag fick reda på att någon räddat sin hund före min man eller dotter. Nej tvi! Ångestkänsla. Jag hoppas ni som räddar ert djur först inte hamnar först på olyckan med min treåring eller min man.

#27 Man hoppas ju att föräldrar eller dagispersonal är med en 3 åring och att ingen annan ska behöva.

#28, fast sådan var ju inte frågeställningen. Frågeställningen gällde ju att rädda sitt djur eller en främmande människa, inte en främmande människa i sällskap med någon annan. Tror ju självklart att om frågeställningen gällt att den skadedrabbade redan hade någon som räddade den, skulle de flesta utan dåligt samveta rädda sitt djur. Nu finns det ju situationer eller olyckor där en treåring blir själv och behöver räddas. Tarfikolyckor där föräldrar är medvetslösa, katastrofer (terrorattacken i Stockholm som exempel) där familjer splittrats eller där föräldrar dött. Det var den typen av situationer jag uppfattade frågan i #0 som.

#29 Och eftersom jag hade räddat mitt djur hoppas jag ju att någon annan räddar barnet. Allt är hypotetiskt.

Mitt djur är aldrig nära ett barn.

Självklart hade mina hundar gått före en främling.

Husdjuret utan tvekan. Jag tänker inte låta min hund dö en plågsam död där han är panikslagen, ensam, rädd. En människa som dör i en Brand/bilolycka förstår vad som händer och vad som kommer hända.

Och det skulle göra människan mindre panikslagen och rädd, menar du?😃

Jag har svårt att se att jag skulle hamna i en situation där förutsättningarna såg exakt likadana ut men jag bara kunde rädda den enda eller andra så för mig är det nog en icke fråga.

husdjuret helt klart

#34  det är en ickefråga för de flesta. Och har man inte varit i situationen kan man inte veta hur man hade agerat. En del hade säkert hamnat i chock och inte räddat någon.

Vi svarar vad vi tror när vi sitter hemma i soffan. Nog känner du väl något du med? Hypotetiskt.

#36: Japp. Att det är rätt ointressant eftersom situationen är totalt osannolikt. I så fall kan vi lika gärna gå in på vem människan är; Hitler eller Moder Teresa.

#37 Fast hallå eller :P frågan är ett sätt för oss att diskutera vem en värdesätter mest, människa eller djur. Skulle tipsa om att läsa en kurs i filosofi, där förekommer ofta hypotetiska frågor vilket jag tycker är nyttigt då man lär sig att tänka "utanför boxen". Även fast nämnda scenariot med största sannolikhet inte kommer att inträffa så är det intressant hur andra människor resonerar.

Men det handlar nog i så fall inte om vem man värdesätter mest utan vad som man anser är moraliskt rätt.

Jag hade räddat människor först, om de verkligen var i fara.

Den som är närmast och har störst chans att överleva hade jag räddat

Jag hänger nog på #41, men generellt så skulle jag nog försöka rädda människan, ,men kan ju naturligtvis inte veta säkert då jag aldrig varit i en liknande situation.

Jag TROR att jag skulle rädda människan, faktiskt hoppas jag att jag skulle resonera så. Sen står det visserligen ”husdjur” i TS och där är det skillnad för mig vilken art det är. Jag har älskat alla mina djur och de har varit familjemedlemmar - men hundarna står mig närmare än vad till exempel marsvinen eller fåglarna har gjort. Vi har en annan relation, helt enkelt. För närvarande har jag bara hundar som husdjur och då är inte valet givet, men hade jag haft tex kanin eller marsvin så hade det nog varit ganska självklart att rädda människan. Som sagt, omöjligt att veta innan man är i den situationen men man kan ju spekulera.