Är det riktigt akut kommer han och drar mig i armen :)
Annars kommer han och visar med sitt kroppspråk att han vill ut. Det är mycket tydligt och går inte att missa.

1. Ställer sig vid dörren, tittar på mig och börjar öppna munnen lite

2. Krafsar på dörren

3. Lägger sig vid dörren

Går inte att missförstå henne.. hehe

Jag går alltid ut med Hugo innan han behöver säga till.. 
Men är det så att han är extra nödig av någon anledning så tittar han på mig och börjar vandra omkring, blir orolig helt enkelt.

Jag går också alltid ut innan Molly behöver säga till (är det akut blänger hon på mig dock, som på natten eller om hon druckit mycket vatten). Aldrig förstått mig på varför en hund ska behöva säga till..

Vi har en väldigt tydlig hund. Om det är så att hon vill säga till för hon tycker att vi är för sega och borde gå ut, ja då krafsar hon på vattenskålen. Vattenskålen är i metall så det hörs bra! Om det är så att hon  är hungrig eller törstig så gör hon likadant och krafsar på skålen, är det då tomt kan man prova med det först.

Så det blir liksom uteslutningsmetoden, vad vill du ha? Vatten-nej, mat-nej, Aha gå ut?- japp!

Opsis nosar omrking och tittar på en, om man tar på honom halsbandet börjar han gny x)

Kasper kan krafsa på altandörren om han vill ut på gården, men om han behöver ut och gå så tittar han på en, fast det händer sällan, vi tar ut honom innan han hinner säga till.

På Theo märks det genom att han blir orolig och börjar gå omkring. Men då är han också valp så vi tar ut honom ofta ändå ^^

Fidel kör en mer rättfram metod. Han ställer sig och tokskäller som ett monster. Reser du dig då upp springer han till hallen, följer du inte efter snabbt nog springer han tillbaka. Går du tillbaka utan att gå ut upprepas proceduren från tokskällandet.

Alf går och lägger sig mot ytterdörren.

Theo börjar vanka av och ann inne och rör man på sig så är han på en direkt.

Jag går alltid ut med Luna regelbundet så att hon inte ska behöva säga till. Men det kan hända ibland att hon blir nödig en kort stund efter vi kommit in eller innan vi ska gå ut och då börjar hon vanka och blir allmänt väldigt rastlös.

Går och ställer sig framför en och går fram och tillbaka i hallen. Men han brukar inte behöva säga till utan går ut med honom med jämna mellanrum.

Oftast behöver hon inte säga till, men ibland blir hon väldigt nödig och brukar då ställa sig i mitten av rummet och stirra på en. När man tittar tillbaks viftar svansen och hon skuttar till i riktning mot dörren och tittar på mig igen. Om jag skulle missat att hon står där helt börjar hon "morrprata" :)

En gång när hon hade diarré och även en gång när hon behövde kräkas sprang hon mot dörren, gnällde och kraffsade. Riktigt duktigt att säga till så när det är akut tycker jag.

Jag vaknade en natt av att det luktade fruktansvärt konstigt i lägenheten och märker att Lucy inte sover där hon brukar. Jag går upp och ser att hela hallen är full av diarré och framför ytterdörren sitter Lucy tyst och stilla. Jag har ingen aning om hur länge hon hade suttit där, det kan ha varit flera timmar.

I sådana akuta lägen är det mycket praktiskt att ha en hund som på något sätt visar att den behöver gå ut… Visst, en hund ska självklart inte behöva visa att den är kissnödig varje gång den är det för man ska  såklart gå ut innan hunden blir så kissnödig, men om den någon gång skulle vara extra kissnödig eller ha väldigt orolig mage så är det ju smidigt om man får veta det innan olyckan händer. Jag önskar jag hade en hund som sade till men hon har alltid stoneface.

Våran valp går till dörren och piper. Just bu har vi kompostgaller som vi har stängt av halva hallen med (för att rädda våra skor) så hon hoppar mot den så det rasslar i hela lägenheten. Detta gör hon endast om hon är kissnödig. Är hon bajjig säger hon inte till utan går undan och sätter sig (har bara hänt ett par gånger). Självklart ska en hund inte behöva säga till. Men ibland händer det att de blir lite extra nödiga om de druckit mycket.

våra hundar går ut om de behöver. Vi har små hundar och kattlucka i altandörren, så dem kan gå ut när dem vill (så skönt om någon är lite lös i magen eller så)

Annars säger Nico till när vi inte är hemma, han går fram och tillbaka mellan mig och ytterdörren hos dem vi är hos (händer väldigt sällan)

Freke går till balkongdörren, ställer sig på bakbenen och krafsar på dörrhandtaget. Ibland gör han så på ytterdörren också, men det beror på vilket rum vi är i.

Sasha brukar bli sprättig eller vad det nu heter. Skuttar runt lite och om jag reser på mig eller går någonstans kutar hon till hallen. Eller så sätter hon sig bara prombt vid dörren!

Tycker själv att det är väldigt skönt att ha en hund som säger till när han vill ut, ifall det skulle hända någon olycka.
Vill dom bara ut på gården och sträcka på benen lite ställer dom sig vid altandörren, är vi i närheten så kollar dom på oss, är vi en bit ifrån så gnyr/skäller dom till. 

Känner dom att man drar ut lite på tiden tills promenaderna så lägger sig storhunden vid dörren och suckar högt ett par gånger medan lillhunden springer runt en, extra glad, gnäller och skuttar. 😃

Jag brukar gå ut med Ezio innan han behöver säga till men de gånger han behöver säga till så får han antigen ett otippat dampanfall och är super hoppig eller så rullar han ihop sig och piper.

Jag uppmuntrar att min hund säger till när den vill ngt, tycker de är mysigt att ha den kommunikationen med sin hund!

Inte alltid den får sin vilja igenom, men blir mkt trevligare om den har "frågat snällt" innan. Tex. ifall hon vill fram till en doft, väldigt ofta får hon det. För att hon är så duktig och "frågar" mig innan genom att ta kontakt. 

Men ett behov som att göra ifrån sig är ju självklart att man går ut med dom, men tycker banden stärks mkt när man har en sån kommunikation!

#5 Hugo gör ungefär likadant 😃 Är han törstig så krafsar han på vattenskålen, och är han hungrig så krafsar han på matskålen.
Båda klingar så fint.

Wille gör exakt samma som nr #8, hehe om det verkligen är akut, men han krafsar även på dörrarna speciellt min systers sovrumsdörr av någon konstig anledning.

Han visar inga tecken alls. Bara om man säger "Ska vi gå ut/är Du kissnödig", så åker öronen upp och svansen börjar svänga. Men det kan lika gärna vara för det är roligare att vara ute för där är hans kompis. På mornarna puttar han på mig med nosen och kramas. Nog är han kissnödig, fast snarare uttråkad för väl ute kan han ta god tid på sig innan han kissar. :-)

Jag går ut innan dom visar några tecken. Men om dom vill ut därimellan - hanen ställer sig och ser super ledsen ut och tiken går runt och blir mer orolig.

Skulle det krisa (t ex nu under sommartid när sälhybriden varit i farten i ån igen) så ställer han sig bara och spänner ögonen i mig. Behövs det står han på en noslängds avstånd. Kan hända om jag t ex om jag sover, vaknar av att jag känner mig iakttagen och när jag öppnar ögonen ser jag rätt in i ett jätteflin av vita tänder ("Jippiiii! Mitt blängande funkar!"). för att man kan säga till verbalt, den polletten rymde innan den kom i snurrning.
Men oftast så hinner han aldrig visa nåt då vi kör på receptet fri tillgång till trädgården om dagarna och regelbundna rastningar.

Elvis blir rastlös och springer fram till dörren när han vill gå ut. Är han nödig så gör han likadant + att han gnäller/gnyr också. Tycker att det känns skönt att han kan säga till när han måste ut :) T ex nu när vi bytte foder var magen i lite olag och då sa han till - skönt :)

Antingen sätter han sig och stirrar intensivt och slår en med tassen eller så blir han rastlös, går omkring och tillslut så kanske han lägger sig vid dörren för att göra om samma sak.