om man tänker att uppfödaren har kollat sjukdomar i raserna hundarna som skall användas i avel har samt deras stam så är de "bra" komb de som har samma ändamål tex Schäfer/Malle och tex Golden/Labbe dåliga komb kan tex vara Husky/Dalmatiner och Chihuahua/Border terrier

tror möjligtvis det skulle vara bra att avla mops med boston terrier för att få fram den ursprungliga mopsen igen som var betydligt mer hälsosam än dagens. Deras psyke är inget utåt stickande så de borde vara en bra kombo på lång sikt, annars tror jag vi snart förlorar mopsen om vi fortsätter som vi gör..

Ur ett hälsoperspektiv är kombinationer mellan raser som är drabbade av samma genetiskt bundna sjukdomar en mycket dålig idé. Te.x att korsa raser med en hög grad av höftledsdysplasi inom rasen (så tillvida linjen inte är röntgad), eller te.x som att korsa raser som är hårt drabbade av paradontit med varandra. Så att bara kika på likartad mentalitet och/eller ändamål tycker jag inte räcker.

Svår fråga!

Temperamentmässigt så skulle en blandning mellan en Chihuahua och Labrador Retriever bli en bra familjehund, och en blandning mellan en varg och typ, en mastiff, vara katastrof. Nu är varg inte en hundras men ändå 😛

Detta är bara min åsikt.

Eller, mastiff och border collie. Det skulle vara katastrof 🤪

hade inte ens tänkt på hälsoperspektivet bra att ni tog upp det.🙂 Ni får gärna också svara på temperamentmässigt då man blandar olika egenskaper & mentalitet. Inom vissa raser är ju en svajig mentalitet vanligare än hos andra.

Precis som det nämnts tidigare ska man absolut inte blanda två raser med liknande/samma rasbundna sjukdomar. Och även endast avla på friska individer. 
Men annars anser jag att raser med samma ursprungsuppgift och mentalitet är att föredra att blanda. Tex vallhund+vallhund, apportör+apportör osv.

chihuahua/papillion. När den som gör det vet vad den gör och har erfarenhet så blir det en liten, social och glad hund med en kraftigare och muskulösare kropp än en Chihuahua. Kraftigare päls och mer motståndig så den klarar och gillar fart och fläkt, klarar kyla bättre än en Chihuahua, fixar relativt långa promenader, bra på agility och brukar gilla barn. De brukar vara extremt människoorienterade dvs. mycket socala. Minus är att de kan vara lite skälliga (larmar) och vaktiga vilket är ett arv från den ståndaktiga chihuahuan :-) De kan också drabbas av andningsbesvär vilket också kommer från Chihuahua men som inte är specifikt från chihuahuan utan som finns med bland alla småväxta raser (och som också, om än sällan, kan dyka upp blannd större raser). Andningsbesväret är inte besvärligare än att det låter illa och man får lära sej hur man bryter låsningen.

Vill man ha ett socialt yrvärde med mycket energi men som även kan slappa så är det här en perfekt blandning enligt mej :-)