Tassar in här!

Tar man ansvar för sin egna hund och inte båda så ser jag ingen anledning till varför det inte skulle funka!:) men man kanske borde skaffa valpar i ungefär samma storlek, så att man inte har en Chihuahua och en gran danois direkt haha, är väl lättare så:)

#2 Min kompis har tänkt sig att ha shetland sheepdog och jag har tänk mig en stor Pudel så lite skillnad blir det på storleken.. Men om man håller koll under lekar m.m så kan det väl inte bi så farligt.

Jag utgår från att du menar att du och din kompis ska bo ihop? Det jag har hört ang. att ha två valpar samtidigt är att valparna mycket lätt kan ty sig till varandra väldigt hårt så att kontakten mellan ägare/hund kan bli svårare att jobba med. 

Huruvida det stämmer eller inte kan någon mer kunnig få bekräfta.

#4 Det har vi med hört och det är det jag är lite orolig för, ja vi ska bo tillsammans hade vi tänkt 🙂 vi får väl komma överens om att en får skaffa hund innan den andra i värsta fall och inte helt säkert att båda har råd med detta samtidigt då vi kommer studera.

Om ni hittar på aktiviteter ensamma med er egen hund kommer det att vara då som era hundar knyter an som starkast till er. Även när ni gör saker tillsammans alla fyra kommer det ju att vara hundens egen matte som ger den mest uppmärksamhet. Troligtvis kommer väl hundarna också att sova tillsammans med sin egen matte och inte tillsammans med varandra och att sova tillsammans är ett annat viktigt sätt att knyta an som flock. Hundarna lär sig att det är med respektive matte som de hör ihop som starkast. 

Om man ser till att bli den trygga flockmedlemmen i hundens liv, den som hunden alltid kan lita på, som den alltid finner ett lugn hos, som skyddar den, ger den mat men också har roligt tillsammans med så kommer era hundars varsin matte att bli de viktigaste individerna i hundarnas liv. Den andra hunden blir en viktig kompis men inte den trygga famnen. Hundar kan precis som människor ha relationer till väldigt många olika människor och andra hundar och de olika individerna behöver inte på något sätt stå i konkurrens till varandra.

Busiga beteenden, stoj och stök kommer säkert att smitta av sig mellan valparna. Om den ena är livlig eller stressad smittar det av sig på den andra. De kan också lära sig fula beteenden av varandra. Är man beredd på att det kan hända och löser det då kommer det säkert att funka bra. Märker man att de trissar upp varandra för mycket kan man sära på dem ett tag, i varsitt rum (tillsammans med varsin matte) eller på en varsin promenad. Alla valpar är jobbiga och kräver mycket arbete och jag tror att du och din kompis ändå kan hitta stöd i varandra när ni befinner er i samma situation. 

Att skaffa valp i två omgångar är nog ingen bättre idé. Då måste ni vänta tills den ena blivit fullvuxen, kanske vid två-tre års ålder. Annars har ni en valp och en unghund och då kan unghunden lära valpen dumheter samtidigt som valpen smittar av sig på unghunden så att den blir valpig igen.

*Jag är den hemliga kompisen, TS orkade inte svara… Hon är upptagen, så hon bad mig svara*

#6 wow, det var inget litet svar. Men det var precis vad vi behövde! Eller iaf jag. Att man ser det ur olika perspektiv. Det kommer ju bli var och en som tränar sin valp (och sover med den 😴). Men jag har hört om valpar som varit oskilljaktiga från varann, och nästan skitit i ägaren. Vilket vi vill undvika…

Någonting mer jag har hört är att valpar blir långsammare rumsrena när dom är två, men det kan väl inte stämma? Eller?

Det går inte riktigt att det ska skillja 3 år mellan hundarna, då vi kommer bo tillsammans i tre år typ… Och vi vill inte riktigt skaffa omplacering p.g.a olika orsaker.

Jag och min mamma hade valp samtidigt när jag fortfarande bodde hemma, min hund är två veckor äldre än min mammas och vi hade inga problem, Jag tror att det är viktigt att man tar en del promenader ensamma med sin hund och tränar mycket för att bygga upp kontakten.

#6 #8  Tack för hjälpen! Om vi bygger upp kontakten och visar för just vår egen hund vem som är flockledaren så tror jag inte att det ska bli några problem!

Det kan säkert bli väldigt mysigt för valpen att ha en jämngammal kompis och om ni tränar och bygger upp en enskild separat kontakt mellan er & er hund kan det lyckas.

Ibland promenader ihop, ibland enskilda osv sen är det viktigt att ni ger hundarna varsin frizon.

hej, jag vill bara att ni ska tänkta till det ordentligt och ska ställa er själva några frågor. Jag är student, är sambo med min partner och skaffade valp 5 månader innan vi började plugga på universitet en lättare kurs för att sedan starta de riktiga tunga programmet när hunden var ett år och det värsta var över:

- Har ni råd för var sin hund? Och nu tänker inte jag på mat och sånt för det är inte så stora kostnader utan har ni råd med höga vet avgifter? Min hund blev/är väldigt dyr på grund av det. 

-Har ni tid? Att studera på universitet är ganska knepigt, vissa kurser kommer vara lättare än andra och ni kommer ha mer tid eller ork vissa dagar än andra. Det är bra att ni är två som kanske kan hjälpa till ifall både behöver vara borta i flera timmar. Jag och mitt sambo pluggar samma program och det innebär att en av oss kan dra hem för att rasta hunden medan den andra är i skolan och kan sedan förklara vad som gicks igenom. Sen så läser vi något otroligt praktiskt så det går att plugga hemifrån och det är inte lika många föreläsningar, vi får se hur nästa år blir. 

-Kan ni klara er själva ifall det skulle bli bråk mellan er, någon vill flytta ut eller någon annan anledning som innebär att ni är helt själva? Alltid bra med en plan B och det bästa sättet är att skriva ett kontrakt mellan er.

Kontrakt m.m har vi gått igenom och vi har kollat upp hur skolan är. Både hon och jag ska gå ett år innan vi skaffar hund för att se hur det är och om det finns möjlighet för en hund, både med ekonomin och tid. Men vi har fortfarande en del att tänka igenom och detta var mest en fundering som vi hade och ville höra lite olika åsikter. Men tack! Det är fortfarande 2 år kvar tills vi slutar på gymnasiet så vi har en stund att fundera på allt detta och läsa om både boende och hundarna!

Det är bra att ni inte har för bråttom och att ni tänker på det ordentligt!

#7 Vad kul att den hemliga kompisen också fanns på forumet :) 

Det kan säkert hända att valparna tyr sig mest till varandra, och att de blir långsammare rumsrena, men då tror jag att det beror på en ägare som inte riktigt orkar och hinner med två valpar. Om man ensam har ansvar för två valpar kanske man inte hinner ta ut dem lika ofta, man kanske inte hinner tolka signalerna om att en valp är kissnödig osv, och rumsrenhetsträningen tar längre tid. Men ni kommer ju att träna en varsin valp så jag tror inte att fallet blir så för er. 

Nej, jag förstår att ni inte vilja skilja 2-3 år mellan hundarna, för då kommer ni ju inte att ha hundar tillsammans. Det är därför som jag tror att ni lika gärna kan skaffa två små valpar samtidigt, som att skaffa med en liten tid emellan dem. Har man de två valen tror jag att det är lättare att skaffa dem ungefär samtidigt.

Jag hade min valps(5 månader) ena kullbror hos mig ett par dagar för några veckor sedan. Dom dagarna räckte gott och väl med att jag skulle inse att jag aldrig vill ha två valpar tsm igen längre perioder. Den enas olater förstärktes av den andra. Var den ena trött inne och ville vila skulle den andra leka. De gick inte att ha lösa ute tsm då de sprang all världens väg och lyssnade knappt på mig(Luna är annars väldigt duktig på att ha lös). Eftersom de är mer aktiva tsm än vad de skulle vara om de var ensamma fick jag gå ut mycket oftare så att de inte skulle kissa inne. Och nu har ju dessa växt upp tsm och träffas regelbundet också så det var ingen "nyhetens behag" att de blev så tokiga tsm. 
Men, jag var även själv med dessa två så är ni två som hjälps åt så kanske det går bättre. :) Hoppas jag inte var för nedlåtande i mitt inlägg men tänkte bara dela med mig av de lite negativa bitarna.