Vår hund fungerar jätte bra med katterna inomhus, gosar med dem osv. Men så fort han får syn på dem utomhus jagar han dem. Vet inte om det är så mycket att göra åt det faktiskt, huvudsaken hunden bara jagar för "jagandets skull" och inte för att verkligen få tag och göra illa katterna. 

Man kanske skulle kunna vänja hunden koppla av i långlina/koppel medans katterna går omkring vid honom?

Jag gjorde så att jag satte hunden ner och sa åt henne att stanna och sen lekte jag med katterna så att dem sprang förbi henne och så satte jag henne ner igen varje gång hon reste sig upp. Så fort hon satt stilla i några sekunder så berömde jag henne. Tillslut satt hon kvar längre och längre och nu jagar hon dem inte längre, förutom när dem bråkar, då springer hon fram och bryter och sen lägger hon sig igen. Vid vilka tillfällen jagar hunden katterna? Om du märker att katterna springer eller vad det nu är som triggar valpen att jaga dem, se till så att hunden lägger sig och säg åt den att ligga kvar innan den hinner reagera.

Valpen måste lära sig att antingen inte springa efter katterna alls, eller att bryta på kommando. Använd nej som valpen redan förstår och använd det  när du har möjlighet att bryta jakten, tex när du är nära nog att ta tag i den eller gå imellan/bryta med kroppsspråket om den inte bryter.

min valp är nu 16 veckor och får leka med katterna men jag bryter vid ren jakt. Jag tycker att det är viktigt att han erfarar att katterna ger honom på moppo om han inte respekterar dom men han får inte självbelöna sig genom att jaga dem på språng. Han har fått lära sig att bryta när jag säger nej och det gör han även på avstånd utomhus. Jag blir inte arg om han påbörjar jakt i samband med lek men bryter han nte på nej ser jag till tt han gör det fysiskt. Jag säger bara nej en eller två ggr, sen går jag dit. Men numera händer det inte.

Det är inga problem att lära valpen att respektera ett nej vid jakt. Men man måste vara konsekvent och ha timitt i början. Låt hellre valpen jaga tills du kommer nära innan du säger nej än att ropa direkt när du ser det om du inte är nära nog att bryta jakten fysiskt. I början kan man behöva bryta jakten fysiskt direkt, samtidigt som man säger nej. Det beror på hur blockerad hunden blir och hur lyhörd den är.

Timitt = timing

Mitt rättstavningsprogram sabbar min text… :p

#2 Testade lite din metod igår. Lekte med en vippa med orientalen och hade Lillebror i ett koppel och höll honom i halsbandet, han blir ju HELT jäkla lyrisk när han ser den här vippan på snöret så vet inte om det kanske funkar för just honom. Så varje gång han reste sig satte jag honom ner och sa Sitt. Vet inte om det kan ge resultat tillslut, men det var alltså så du gjorde? Hur länge? 
Jag blir g a l e n  av allt detta jävla kattjagande 😕

Ja, Mixa reagerade inte så. Hon gnällde och försökte springa efter, men förstod tillslut att hon inte fick. Jag började med att berömma så fort hon var tyst eller stilla i bara någon sekund och sen ökade jag lite i taget så att hon tillslut satt kvar och väntade på godis och beröm istället för att bry sig om katten. Hon vande sig vid att katterna lekte och förstod att hon inte fick vara med. Det tog lång tid, minns inte exakt men det tog flera månader, tränade inte varje dag då. Men jag vet inte, det kanske inte funkar på din hund. :/

Jag gjorde så att jag har en barngrind in till köket, som är enbart kattens! Där får hunden absolut inte vara. För att katten ska känna sig trygg.

Och för att hunden ska avdramatisera att katten finns där. Från början var hon totalt galen när hon såg katten och kunde stressa och låta så mycket att efter ett tag fick vi sätta katten och hunden i olika rum, för att bara öva korta stunder.

nu kan vi ha katten framme hela tiden, fortfarande lite intressant och vill fram och leka. men nu har hon mognat lite i huvudet så man kan säga åt henne att sluta.

Jagandet är absolut förbjudet, jag belönar henne när hon är lugn och gör som jag säger - då får hon lukta på katten i baken. (För att jag inte vill att katten ska bli rädd och sätta klorna i ansiktet på henne) 

Blir hon stirrig eller beter sig illa - då tar vi bort katten. Nu har hon halvt fattat att hon måste vara lugn och försiktig med katten. Annars blir de inget umgänge med katten.

Och ifall din hund har svårt att låta bli katterna, så skulle jag inte börja med att leka med dom och tvinga honom sitta kvar ifall han redan har svårt.

Börja på en lagom nivå och vänj honom vid att strunta i katterna, när han är duktig på att låta dem vara, då kan du utöka störningen med att leka med katterna etc.

Men koncentrera dig först på att avdramatisera katterna öht.

Jag lärde henne ordet "nej" och blockera henne var gång hon försökte jaga katten, sen var det fixat. Samma sak på vippor, ordet "nej" är medicinen när det kommer till henne.