Smiley är också rädd för dammsugaren, hon kutar iväg så långt bort hon kan komma när den närmar sig…

Jag dammsugade, sen fick dammsugaren stå på och jag gick undan… då började Molly nosa och visa intresse. Ibland la jag ut godis runt omkring dammsugaren medan den var på och det gjorde jag varje gång jag dammsög. Idag är hon inte lika rädd.

Det verkar som att många tycks glömma att övning ger färdighet. Man kan inte träna 2-10 gånger utan man måste träna varje gång man dammsuger (eller vad det än handlar om). Många verkar ge upp rätt snabbt i sin träning och då får man inte fram ett resultat.
Vissa saker kan ta år att träna och då får det ta den tiden helt enkelt och man får ha tålamod och framför allt respekt mot sin hund och ge sin hund den tid det tar för h*n att komma över sin rädsla.

Min ena hund är rädd för dammsugaren, han vill inte ens gå förbi den när den är avslagen. Min andra hund har aldrig varit rädd för dammsugaren utan han brukar jag dammsuga när han lossnar som mest hår och de tycker han bara är skönt.

Pudeln ser den som en potentiell lekkamrat och gär lekinviter till den, haha! Aussien vet jag inte riktigt.

Asså han bryr sig inte om den är på sklagen men stilla men det är direkt man börjar röra på den sÅ skäller han

Sally var rädd för dammsugaren när hon var valp. Vi gjorde ingen stor grej av det utan var hon rädd så fick hon väl gå iväg då och vi fortsatte bara dammsuga. När hon blev äldre slutade hon vara rädd just för att ingen innan brydde sig om dammsugaren.

Av mina nuvarande hundar så lägger sig den ena alltid mitt i vägen när jag dammsuger och ser ut som "jaha, är du tvungen dammsuga precis här"…och den andra går bort. Hon har respekt för dammsugaren, men är inte rädd för den.

Har haft en hund som däremot avskydde dammsugaren och gärna attackerade den. Hon fick helt sonika åka väck från det rummet jag dammsög i (kompostgaller så hon såg, men inte kunde anfalla). Hon lärde sig till slut att man varken skäller eller försöker döda dammsugaren…

Vår hund är livrädd för dammsugaren och har alltid varit det. Oftast springer hon och gömmer sig nånstans men ibland sitter hon kvar och skakar i hela kroppen. Nån gång har hon till och med kissat på sig av rädsla. Nu brukar vi alltid göra så att en av oss dammsuger och den andra sitter med henne i ett av rummen i lägenheten (utan att ömka). Hon är inte rädd, hon får panik av dammsugaren… Det räcker vi öppnar dörren till dammsugaren så springer hon iväg. Vet inte riktigt vad rädslan beror på, för vi har aldrig utsatt henne för något "ovanligt", i den bemärkelse att man skulle kunna förstå varför hon är rädd.

Jag rekomenderar att du börjar sakta. Han kanske är rädd för att ens gå i närheten av förådet som den befinner sig i och då rekommenderar jag att du leker dig fram till förrådsdörren. Ha skoj och lek och visa att den behöver inte ens tänka på det! Sen så kan ni bara stanna och sitta där och berömma honom mycket. När det är inget problem så kan du öppna dörren och berömma. Ta på handtaget och bara öppna lite och så lek och godis tills det inte är ett problem. Och så håller du på sådär till du kan ha dörren helt öppet utan att han bryr sig. Sen så går du vidare med att han kan gå fram till den och nosa. Klappa dammsugaren och visa att den inte är nå farligt. Godis och beröm när den kommer i närheten och massor med beröm när han nosar på den. Sen är det dags att ta ut dammsugaren och då kanske han går och gömmer sig. Då får du leka dig fram till dammsugaren eller ge honom godis tills han kommer fram, som ett slags godisspår. Jag tror du kanske fattar principen. Min hund var livrädd för att bada och på det här sättet lyckades jag göra henne att älska att bada. Hon var även rädd för dammsugaren men det har vi tränat bort genom att klappa och visa att den inte är farlig. Lycka till och ha massor med tålamod.

Men leker inte din valp? Jag får uppfattningen av att dammsugaren är en stor leksak som ska skällas ut?

Har en hund som med skräckblandad förtjusning försöker jaga bort dammsugaren. Tycker inte det är värt att lägga ner tid på, finns massa annat jag hellre tränar som vi har mer nytta av. Han får helt enkelt vara i ett annat rum.

Kasper är inte längre rädd för dammsugaren men om vi sätter på dammsugaren så byter han gärna rum eller lägger sig i soffan/bädden Men vi jobbade mycket på att inte få honom rädd.

Jag gjorde faktiskt så att i början pratade jag(nästan bebisröst) och klappade dammsugaren (låter helt sjukt men det fungerade, Kasper vågade sig fram)  När han kom fram till mig belönade jag. Sen gjorde jag som #2 la godis runt och på dammsugaren.

Men han kan fortfarande springa ifrån dammsugaren om vi dammsugar rummet han är i, men jag tror detta beror mer på att han inte vill bli överkörd än att dammsugaren är läskig. Han kan stanna i rummet om han tex ligger i soffan eller om han sover på golvet. Om han inte gör det så byter han rum och sover där.