Molly kan inte bli lämnad allt för länge för hon led av separationsångest som liten så vi tränar för fullt. 30 minuter kan jag vara borta vad jag har testat, går säkert längre. Jag känner mig så pass trygg nu att jag skulle kunna gå ner på stan på ärenden och lämna henne hemma.

Jag lämnade Molly idag för att gå till affären. Visst pep hon och gnydde, men hon har tikskydd på sig med så hon gnyr pga det så jag bryr mig inte så mycket helt enkelt. Gör jag inte annars heller.. så länge hon inte konstans sitter och sjunger, haha.

Men jag har också separationsångest. Jag vill ju vara med Molly dygnet  runt, haha. Jag vill att hon ska ha roligt 24/7 och det måste vara tråkigt att vara hemma själv men ack så nyttigt ;)

Jag tycker också det är jobbigt att lämna scarlet ensam fast hon klarar sig utmärkt i fem timmar. Men jag försöker inte tänka på det. Hon kan inte alltid följa med, så är det och så får det bli. Man måste släppa lite och tänka på att allt kommer att gå bra. Mitt sambo har större problem än vad jag har. Jag tycker det värsta är att låsa och gå därifrån men när jag väl inte är i närheten så känns det bättre. Vi har även tratten på henne eftersom hon är allergisk och kliar sig om vi inte hindrar henne så då vet jag att hon inte kan skada sig.

JAg tänker ofta katastroftankar som "tänk om jag inte stängde av spisen och det börjar brinna?" , "tänk om de tar sig in i skafferiet och äter nåt farligt"…. Ja sånt. 

Det är ju bara att vara noga när man åker så de inte kommer åt farliga saker. Theo har varit in i badrummet och grävt i soporna så nu är vi jättenoga med att den dörren är stängd!

Blir alltid lika glad när jag kommer hem och allt är ok! :)

Jag tycker ju inte om att lämna honom men jag tar det lugnt. Behöver han vara ensam en stund så whatever liksom. Sen är han ju aldrig helt ensam. Han har tre kaniner och en katt som sällskap. Utan katten skulle jag dock aldrig våga lämna honom. Dem är bästisar och vill göra det mesta tillsammans.

Jag har alltid mer eller mindre ångest över att lämna Ronja hemma… Därför är det extra tufft att bege sig till skolan på morgonen… Ska jag vara borta ett par dagar (eller en hel dag) så har jag en extrem ångest. Ronja berörs inte av den, har aldrig gjort det. När jag inte är hemma har mina föräldrar berättat att hon endast vill ligga i mitt rum, är det stängt öppnar hon, men det tror jag inte har med seperationsångest att göra.

Du måste öva. Vad är det du stressar upp dig över?

Jag tyckte det var jobbigt i början, mest på grund av att jag själv har ett oerhört kontrollbehov och inte kan kontrollera hunden då jag inte är hemma. Nu börjar jag dock kommer över det, i takt med att hunden kan vara själv längre och längre tider.

Nu kan vi åka till stora affären och handla eller äta lunch i stan utan att behöva oroa oss för hunden. Nästa vecka ska vi sticka och simma eller gå på bio för att lämna ytterligare lite längre tid.

Att ha någonting att göra under ensamträningen har hjälpt mig mycket. Också att inte spela in eller sitta utanför dörren eller försöka kontrollera att hunden inte gör fel. Jag går på känsla. Känns hunden lugn när jag går, känns han lugn när jag kommer hem, är huset i samma skick som då jag gick? Då räknar jag med att det gått bra.