Lära hunden va "snäll" vid katten
Hej, jag har en Springer Spaniel pojke på 1år, och har nu en liten kisse pojke på 11 månader hemma på prov. Katten är uppvuxen med hund så han har inga som helst problem med hunden.
Ibland så går denna nya introduktionen jätte bra, de busar och leker ihop jätte snällt, och det funkar bitvis med att katten tex sitter i fönstret å hunden är på sitt håll och sover. Men sen, så fort katten kommer ner, tex i soffa eller på golvet så är det bara LEKA som finns i huvudet på hunden. Han är jätte snäll och naffsar frösiktigt på katten när de leker, bara dte att ibland så blir han lite hårdhänt med att tex knuffa om kull katten, ta tag i hans ben, bara precis så att han inte kommer loss, absolut inte hårdare än så. Och ibland så får han dårryck å jagar katten(detta är lek jaga inte jakt jaga, vilket man ser skillnad på, och kommer han ifatt kissen så är det ingen attack utan det är ofta välta kise och sen leka/tvätta), annas brukar han bara följa efter och tvätta/leka med katten.
När katten är på golvet så finns det inget annat i huvet på hunden, det är jätte svårt att få kontakt med honom och ofta får man antingen ryta till eller dra bort han, det är knappt att varken godis eller leksak funkar. (denna intensivitet hunden visar är inte häller som vid jakt, hunden används till jakt så känner igen de olika uttrycken, utan denna är mer som bara ett stort intresse)
Är det någon som har några tips? Katten e ju tyvärr dum och säger inte ifrån utan det mest radikala kissen gör är att springa och gömma sig, men då är han gömd i max en minut innan han kommer fram igen, han är dessutom lite elak och retar gärna hunden, tex smyger fram när hunden sover och tassar nonchalant förbi.. Vilket inte gör min sak med att korrigera hunden enklare…
![[Ace_]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Min hund är väldigt "våldsam" till sin natur, och hade för vana att välta katten, tugga på henne och hade till och med in hela hennes huvud i munnen ofta. Tror inte man kan ändra på hur hunden förhåller sig till dem/leker med dem. Däremot tror jag att det här med att bli okontaktbar när katten är med kommer bli bättre, nyhetens behag liksom. Katten kommer inte alltid uppta 100% av hans koncentration, tror jag. Det blev iaf bättre med min hund efter någon månad.
Och kom ihåg att katten skulle säga ifrån om något gjorde ont. Hunden är hårdhänt, men katter är tåligare än vad man tror och som sagt - no way in hell att en katt skulle utstå smärtsam behandling utan klagomål.
Håller inte med om att katten skulle säga ifrån, alla katter gör inte det. Min förra katt försvann hemifrån istället ,för att den aldrig fick vara i fred för min dåvarande hund.
Så när jag fick hem Ella bestämde jag mig för att klargöra från början att Cisse var tabu. Det var dömt att misslyckas. När Ella var valp så var dom lika stora, och hur rättar man en valp när det 5 av 10 gånger är katten som börjar leken?? Så jag övervakade, och avledde när det blev för våldsamt. Många gånger fick jag "rädda" Cisse. Han sa ALDRIG ifrån när det gjorde ont, låg bara kvar och skrek tills jag kom.
Nu är Ella 2 år och dom leker sällan, men hon tycker fortfarande om att trycka ner honom utomhus. Inne däremot knölar dom gärna ner sig båda två i tv-fåtöljen. Så mitt råd är, övervaka, avled och se till att katten har flyktväg om den vill. Det lugnar ner sig så småningom.
Ah, ok, ajdå :/
Dock anser jag att skrika är att säga ifrån, så som jag menade det. Jag menade bara, att om katten får ont lär man som människa märka det :)
Sant, skrika är ett sätt att säga ifrån, men då gäller det ju att människan hör o kommer till undsättning. Jag tänkte nog mer att säga ifrån = försvara sig. Vilket väl är tur när dom inte gör. Man vill ju också att alla ens djur ska trivas hemma och ha det tryggt o bra.
Tackar för svar, är väll dock ungefär vad jag har tänkt/testat innan. Vi beslutade dock att inte ta kissen utan han fick komma till en utav mina vänninor istället där han verkar ha det underbart och slipper ha en hund över sig hela tiden och istället är husets fokus. Jag hoppas dock att min lille vovve kommer att mogna till sig och att vi kan göra ett nytt försök om ett par år när han inte är så mycket valp längre, ett hem utan katt är ju tyvärr rätt tomt. Men det kändes som bästa beslutet för oss allihopa, människor, hund och katt..
jag har gjort ett "kryp-in" till mina katter, mina hundar bryr sig oftast inte om katterna, men jag har en hund hemma ganska ofta som är kattälskare och då vill mina gärna kunna gå undan utan att gå ut (tex vid regn/snö) Jag har placerat "kryp-in-et" på ett högt beläget ställe där hundar inte kommer åt att välta/krypa in till katterna. Detta har varit mycket populärt av mina kissar.
Starta ny diskussion