Det du beskriver är en hund med taskig nervsammansättning, inte en hund som enbart har nära till stress.

Kan du förklara vidare?

Jag själv har/har haft en hund som lätt går upp i negativ stress, mycket tydligare som valp och unghund, idag är det inte alls på samma sätt som då. För denna hund har det inte något med rädslor att göra dock.

I vårt fall berodde det på lite olika saker, fick lov att träna passivitet och social- och miljöträna mera. Växling av aktivitetsnivåer. Med åldern blev det också bättre.

#2 Alla hundar blir rädda. Hundar med bra nervsammansättning (mod, nyfikenhet t.ex) löser situationen och kommer över sin rädsla på egen hand eller med lite stöd. Hundar med dålig nervsammansättning blir rädda och fortsätter sedan vara påverkade, i liknande och ibland i helt andra situationer. 

Jag anser att vissa rädslor och brister går att arbeta med och hunden kan fungera normalt, men ofta är det ett rent helvete och man tvingas anpassa sin vardag efter sin mentalt veka hund.

#4 Jag har redan konstaterat att han är "mentalt vek". Det som jag däremot har lite svårt att förstå är att han bortsett från den här enda grejjen är nyfiken på allt. Han är absolut ingen harig hund och blir han rädd för någonting så driver nyfikenheten honom till att komma över det snabbt. Och han blir nästan aldrig rädd för någonting. Men just den här enda saken som han har problem med har etsat sig fast och stannat, sen han var liten. 

Det är precis så vårat liv har format sig, att jag har anpassat mitt liv efter honom. Jag hoppas finna andra hundägare som har varit med om liknande situationer men sedan fått hunden bra, och kan dela med sig av hur. 

Då blir min fråga istället: Hur "förbättrar" man en mentalt vek hund så att han blir mer stabil & trygg i svåra situationer?

Vår hund har varit väldigt stressad men det har blivit bättre med mycket passitivitetsträning och hjälp med hur han ska hantera situationer på ett bra sätt. Han går tyvärr fortfarande upp i stress ibland, speciellt kring okända hundar men vi jobbar på det och det går åt rätt håll.

#5 Svårt att säga om det gäller en specifik situation, utan att veta vilken situation det är.

Jag själv har haft en hund med mycket stor rädsla för människor, särskilt barn. Hon gick att kontrollera med hjälp av strikt lydnad i alla situationer där det fanns människor, men rädslan fanns alltid i botten.

#7 Det gäller människor. Min hund blir stressad till den grad att han är svår att få kontakt med, i dom värsta situationer. Och när han är i stress så blir han inte sig själv och förmodligen inte helt medveten om vad han gör heller förrän han har gjort det. Vet inte riktigt hur jag ska förklara.

Nu försöker jag att aldrig utsätta honom för sånt som  han inte klarar av i just "människo" sammanhang. Jag utsätter honom för prövningar i träningen men aldrig mer än vad han kan hantera. Men det är inte alltid man kan kontrollera varenda sak man utsätts för i vardagen. Mitt mål är att han ska klara mera och inte gå upp i liknande stress lika lätt samt att om det är en situation han inte "klarar av" att han ska dra sig undan istället. 

#6 Kan du ge ett exempel på hur ett bra sätt kan se ut som hunden hanterar svåra situationer på? Och hur ni tränar för att få honom att göra så?

#8 Jag tycker sånna frågor är så svåra att svara på för det är så situationsbundet. Just gällande hundar ser vi till att möta dom på ett avstånd han fixar utan att bli okontaktbar och alltför uppe i varv. I början var det bara att se en hund oavsett avstånd, nu är det runt 30-40 meter, mindre med riktigt lugna hundar och mer med andra. Märker jag att han är på väg upp i varv vänder jag helt för ingen mening att sätta honom i situationer han inte fixar. Vi ignorerar stress och berömmer minsta framsteg. Nu har vi kommit så långt att vi går på promenader med lugna hundar.

Molly var stressad förut. Juckade mycket, var uppe i varv och var överallt.

Jag tog lugnare promenader i hennes takt.
Kastade boll på bestämde tider med henne och avslutade leken med att ha henne i famnen och kolla ut på vägen, som hon älskar att göra.
Masserade och klappade henne oftare.
Bytte mat och var noggrannare med godisvalen.

Jag har en hund som både har rätt rutten stresströskel medfött, men som även utsattes för chock som 6 v valp. Han har låg impulskontroll (kunde gå från sovande till att måste-ut-och-kissa-nu-ta-på-kopplet-fortare-jag-nästan-döööör när han märkte att jag var på gång att vi skulle ut) och går lätt upp i varv. Rädslor har han utvecklad på löpande band och tidigare hann han aldrig varva ner, utan låg högt i stress för jämnan. Han är nästan en ny hund nu, om man jämför med för några år sedan.

Det vi gjorde:

Vi tog bort majs ur hans diet. Han har ätit acanas torrfoder, och om det blir torrisar nu, är det precept som gäller. Annars barfas han eller äter färskfoder: Vom & hundemat som varken innehåller majs eller spannmål, musch, främst kalkon med ben, kalkonhalsar. 

Han fick extra B-vitamin ett tag, då tryptofan inte bildar serotonin hos hund med B-vitaminbrist, utan blir B-vitamin istället.

Han får mycket tryptofanrik mat, som omvandlas till lugnande serotonin i hans kropp (kalkon, pumapkärnor, soja, banan tex). Ska vi göra något extra stressande, för han mer kalkon och ofta mer mat, då han bränner mer av även låg stress.

Jag använder adaptil, Dap, när det blir extra jobbigt mentalt. Tex när vi ska på Leksands medeltidsmarknad, där Vidars skotträdsla började av kanonen de startar och stänger marknaden med.

Sen har vi tränat massor. Hundar som är riktigt läskigt, har vi skvallertränat, och sedan gått över till att leka "titta-där" med. Han får följa med nästan överallt nu för tiden, och det går över förväntan. Mycket för att vi som sista steg:

Flyttade ut i skogen. Han slipper se främmande hundar och läskiga människor dagligen. Nu kan det hända något stressande då och då, men hans stressnivå hinner sjunka, så han är nästan som en normal hund nu för tiden.