Idag fick Ronja åka med till skolan då vi hade en aktivitet man ska springa/gå 1 mil. Ronja åkte buss, lika lugn och duktig som alltid. När vi väl var på plats var Ronja rätt förvirrad, ett barn kliver fram och frågar om han får hälsa. Självklart sa jag då Ronja är genomsnäll!! Men hon blir rädd för pojken, backar och gör "utfall" - backar och gör ett osäkert skall. Väldigt många kom fram och hälsade och hennes svans gick konstant! Vi gick fort, PW, på promenaden och Ronja var helt slut i målet. Minst 20 ungar stod omkring Ronja och hon njöt av uppmärksamheten, hon fick hamburgarkött och en helt del vatten av barnen och hon var inte alls son mot pojken (tycker tom själv att han gick fram på ett underligt sätt) och hon låg ner bland 300 människor och hundar och vilade. Jag är så jäkla stolt över henne. Kan inte fatta vilka framsteg hon har gjort. Att hon kunde befinna sig i sån stressig miljö och bara ta det lugnt. Att ligga och vila bland skällande hundar, passera hundar på mindre än 1m avstånd och inte ens kolla åt hunden. Nä, är så himla stolt så ni anar inte. Dessutom löper hon - brukar vara lite kaxig då. Var bara tvungen att dela med mig, hehe :) tänka sig vilket fint resultat man får av träning och att inte ge upp! :) Ha en fortsatt bra dag!