Jag har en schäfer som vi inte tränar bruks med. Vi har innan tävlat inom agility med henne och nu är det mer en hobby. Jag tycker inte att det är ett måste om man tränar hunden och låter den röra på sig osv.

#1 Samma här, ska dock börja träna/tävla agility ;)

Drar inte med henne heller, hon e 10% Husky.

Det beror lite på, att valla är ju något du inte kan byta ut mot något annat. Så jag kan inte förstå varför man skaffar BC men inte tänker valla med den. Samma sak med jakthundar. De är till för att jaga tycker därför inte att man ska skaffa en som "sällskapshund"

Schäfer däremot kan du träna massa andra saker med istället för just bruks, om du orkar träna så mycket du behöver med en schäfer, ser jag inget fel med att ha en.

Det beror på. Schäfer är ju också en vallande hund från början och jag tycker inte man behöver ha boskap för att ha den typen av hund. Däremot tycker jag bör jaga med de "jaktigaste" raserna/linjerna eftersom de har så stort intresse för vilt. Raser som är avlade för att springa eller dra måste också få utlopp för det. Just jaga och springa tycker jag är svårt att ersätta med något annat. Sen kan man ju träna många jaktmoment utan att man måste skjuta ett djur på slutet.

Själv har jag en finsk lapphund och en mittelspitz. Har inga planer att skaffa renar eller börja jaga med flappen och mitteln sitter inte bara hemma och vaktar förrådet :P

#4 Tänkte mer att schäfern sällan används till vall nu för tiden, utan mer bruks, skydd med mera.

Det får väl folk göra som dom vill med, men jag tycker inte de ska få avla på dom.

Jag förstår inte vitsen med att köpa en valp av tex vallras och inte ha tänkt att använda den till det men där emot har jag inget emot folk som köper en omplacering där det tex visar sig att hunden ifråga inte vill valla (finns faktiskt de BC som inte vill det)

Varför ska man ha en bruksras om man inte vill träna bruks?

#8 För att det kan vara den rasen man passar bäst ihop med personlighetsmässigt.

#9. Hur menar du där? Är inte hundens arbetsdriv och genetiska förutsättningar en del av dess personlighet?

#10 Jag kan använda mig själv som exempel. Jag passar inte ihop med BC, då den är för "nipprig" för mig, däremot så passar jag utmärkt ihop med en schäfer. Låt säga att jag ska skaffa får, ska jag då köpa en BC eller en schäfer? För schäfern kan jag ju träna till att göra de sysslor som BCn normalt skulle göra (kanske inte lika bra, men godtagbart), men jag kan inte träna BCns personlighet.

Det är upp till var och en vad man gör med sin hund. Bara man är vettig nog och förstår hur mycket aktivering just ens egna hund behöver och förstår sig på den, alltså att man satt sig in riktigt ordentligt så hunden får så bra liv den förtjänar :)

Just BC säljs ju inte hur som helst till icke vallidioter men det finns ju enstaka BCn som hamnar hos folk som inte vallar. Har en vän som har en BC och de vallar inte men de har ett rent helvete att få styr på hunden, den klättrar i princip på väggarna. 

Man får ju skaffa vilken hund man vill men personligen förstår jag inte varför man skulle skaffa tex en BC som just behöver valla om man bara är ute efter en sällskapshund eller träningskompis. 

Schäfer är väll lite si och så med, finns ju bruks schäfrar och utställnings schäfrar varpå båda passar till bruks. Känner många med schäfrar som inte nödvändigtvis kör skydd och hela kittet med hunden men däremot spårar, kör rallylydnad osv och de hundarna värkar funka med det. 

Något jag däremot stör mig på är folk som skaffar Alaskan Husky eller Scandinavian Hound som sällskapshund utan en tanke på draget. Varför man skaffar två skarpa draghundar som faktiskt måste få dra för att må bra när man vill ha en sällskapshund har jag aldrig fattat, sen svär dessa personer över att hunden använder dem som pulka i kopplet och förstår aldrig varför. 😕 Nu är ju förvisso slädhunds uppfödare noga med vart hundarna hamnar men liksom på BC finns det enstaka där som också hamnar lite fel.

Samma gäller jakthundar. Har en granne som skaffat en Beagle som sällskapshund och en annan som skaffat en Korthårig Vorsteh som sällskapshund, ingen av dem jagar med hundarna eller kör spår för den delen.

Personligen tycker jag inte att man ska ha t.ex. en schäfer om man inte tänker träna bruks. Det finns ju massa andra raser man kan skaffa då liksom.

Sen finns det såklart schäfrar som inte "duger" till det, liksom det finns BC:s som inte duger till vallning. Men jag tycker inte man ska KÖPA en valp av exempelvis dem raserna om man inte tänker använda den till det dem är avlade för. En hunds arbetsförmåga märks ju först i senare ålder och DÅ kan man bedöma det och kanske köpa en sån omplaceringshund.

Sen finns det väl knappast någon vettig uppfödare som säljer schäfer till folk som inte tänkt utöva bruks eller tjänst. Jo, kanske exteriöruppfödarna, men det är ju en annan historia det…

Jag tycker man ska tänka till innan man skaffar hund. Vad är man själv beredd att ge hunden för liv och vilken hund passar ens liv. Jag tycker i första hand man ska skaffa en hund som man tänkt aktivera med det den är bäst på. det finns alltid undantag - jakthundar som inte tycker om att jaga, brukshundar som trivs bättre som sällskap osv. Men jag tror i grunden alla blir lyckligare om man skaffar hund efter vad man har tänkt aktivera den med.

Jag tycker att det är oerhört egoistiskt att skaffa en hund och sedan låta bli att göra det den är till för.

Tycker det är en fördel för hunden att få syssla med det den är avlad till och har i generna, valla, dra osv. Men det är väl inget måste så länge man låter hunden sysselsätta sig med andra saker och få jobba på nåt sätt.

Någon riktig BC tycker jag är ett stort NEJ att skaffa ifall man inte har några planer på att valla, att ta över en Bc som omplacering som inte funkar till vall har jag däremot inget emot, sen tycker jag heller inte man skaffar en BC av icke-vallande hundar, man skall stöda seriösa uppfödare, varför skaffa en ras men inte vilja ha rasen för vad den egentligen är? Antingen skaffar man en riktig BC och vallar eller så skaffar man en annan ras.

Gällande Schäfer så är det ju inte riktigt lika som med BC:n, en Schäfer kan man göra annat med för att få den nöjd, en riktig BC blir inte helt nöjd och tillfredsställd utan vallandet.

Raser överlag så beror det ju lite på, många raser används inte alls till det de användes till från början, de har inget behov av det längre. Själv har jag en Lagotto, tryffelhund, vi har ingen tryffel här men istället kör vi lite kantarellsök och spår.

Anser inte att det är rätt mot hunden att skaffa den om du inte ska låta den jobba med det den är avlad för. Gäller det personlighet finns det ju många raser som liknar varandra och med olika egenskaper. Så nej, jag tycker inte det är rätt mot djuret.

Det finns alltid undantag som bekräftar regeln.

Jag kan tycka att man inte nödvändigtvis måste använda en ras till vad den är avlad för ifall det går att tillgodose behoven hos individen på annat sätt, men man bör vara mycket medveten om vad det innebär att ha en hund av en utpräglad ras.

Även om man har en jämthund, border collie, siberian husky som av någon anledning inte är lämplig för jakt, vallning eller drag så innebär det ju inte att aktivitetsnivån dämpas eller att dom egenskaper som är rastypiska försvinner.

En hund av utpräglad ras mår oftast bäst att få utlopp för vad den är avlad till, den får sitt behov tillfredsställt på ett helt annat sätt många gånger. Jag kan tycka att det är skillnad på raser avlade för specifika jobb ex. jakt och vallning där hundarna jobbar med andra djur och brukar sina anlag på ett annat sätt än ex. en schäfer som är avlad för sin mångsidighet och drifter (beroende på linjer).

Schäfern har aldrig varit en vallhund, de är herdehundar, dvs de vaktar o försvarar fåren. De är linjevallare, dvs levande staket.