Leonbergers är riktigt trevliga hundar! Lite reserverade tycker jag, främlingar är inte så himla kul utan de håller sig mest till familjen. De gillar långa skogspromenader där de helst får strosa runt i sin egen takt. Träning kan vara kul, men då krävs rätt slags motivering. Rallylydnad är en gren som verkar passa leonbergers väldigt bra :)

Har bara erfarenhet av två leonbergers så min bild kan säkert skilja sig från andras. Den ena hunden tränas inte i något särskilt, lite rally ibland bara, utan är mest en sällskapshund som hänger med familjen på det mesta. Den andra leonbergern har tävlats i lydnad och tränats i lite allt möjligt annat.

En leonberger passar till allt möjligt, allt från sällskapshund till brukshund. De är väldigt lättlärda och lär sig fort vad de får göra och inte göra men de är också självständiga och envisa. Man ska dock vara noga med att kolla upp hälsostatusen på föräldradjuren och en bra bit bakåt i släktleden.

Angående ensamhet så är den precis som alla andra hundar, med rätt träning så klarar den av att vara ensam men ingen hund ska lämnas ensam längre än max 6h med undantag om man har en hundgård då.

Jag har ingen leonberger nu men har haft.

Hej.Jag kan verkligen rekomendera leonberger.Den härligaste ras man kan tänka sej.Vi skaffade vår första för 21 år sedan,hon blev 10,5år.kort därefter köpte vi en ny leonbergertik.henne fick vi behålla i 9,5år,då hon gick bort i december förra året.Nu är vi inne på vår tredje tik,lilla Molly.Vi är säkra på att även hon kommer att bli samma härliga hund som de andra var.De älskar promenader,är fantastiska med barn.Lär sej snabbt var de hör hemma ,vi har kunnat släppa ut hundarna på gräsmattan själva och de har aldrig lämnat tomten.Har heller inte problem med att vara hemma själva,men man ska ju inte låta dem var själva för långa stunder.Att åka bil älskade de,det räckte att man sa "åka bilen"såsprang de och ställde sej utanför bilen.Så om du skaffar en leonberger kommer du att få världens härligaste kamrat!!!

oj det låter ju jättebra! :D Det jag blev positivt inställd till när jag läste på lite om dom igår var att det inte verkar vara så vanligt med sjukdomar och att dom också blir gamla.
Var nämligen inne på senner brenner-hund förut men läste att det nästan var mer regel än undantag att dom drabbas av cancer i väldigt ung ålder - och sådant skulle jag inte klara av!

Fast det jag blev att tänka på senare igår var att leonbergen är ju Väldigt stor (visste att dom var stora men hade inte fått uppfattning att dom var SÅ stora haha). Är dom fortfarande lätthanterliga? Tex. när man är ute och går med en sådan hund och den börjar dra?
Jag är rätt liten i kroppen och inte stark alls haha. Och man vill ju såklart ha kontroll över en så pass stor hund! :)

Men allt annat låter ju jättebra; att dom lär sig snabbt, kan vara hemma själva och verkar så mysiga :)

Trivs dom med att mysa i soffan och sådär?
Och hur är dom mot främmande människor? Och mot andra hundar? (Förstår att det även där kan skilja sig mycket, och även hur man uppfostrar dom, men på ett ungefär?)

#4 Det är en träningssak det med att dra eller inte. Viktigt att lära tidigt. Jag har t.ex en sankt bernhard här hemma 🙂

Och hur de är mot främmande och mot andra hundar är med individsak och oftast träning. Så svårt att säga på ett ungefär tycker jag 🙂

# 5
Okej tack för dina svar ändå! :)

Dom verkar ju ändå vara vänligt inställda och inte ha samma beteende som tex. en rottweiler.
Jag vill absolut inte ha en hund som är mindre än en golden då jag tycker att små bjäbbhundar mer påminner om för stora marsvin hehe.

#6 Hur menar du med "samma beteende som t.ex rottweiler"?

Vad roligt att du fått upp ögonen lite för Leonbergen som är en otroligt rolig,pratglad och charmig ras. Leonbergen är väldigt egen och gör gärna lite som den själv vill och tänker väldigt mycket själv, vilket jag tycker är charmen med just Leonbergen. Den är otroligt sammarbetsvillig och tycker om att arbeta och vara med sin familj då den har en stark flockkänsla och ska få vara en familjemedlem och vara involverad i det som familjen gör. Leonbergen är inte en överpopulär ras och en utav dom anledningarna är att det är en stor hund som kräver både mycket motion och hjärngympa för att må bra och bli en harmonisk individ. I Tyskland avlades Leonbergen ursprungligen fram som en gårdshund med vakt och allt därtill och är en bruksras i grund och botten. Med Alice har vi främst lagt ner mycket tid på allmänlydnaden men har även tränat spår, apportering och sök. Leonbergen är en väldigt mångsidig ras och det är inte ovanligt idag att få se Leonberger på tävlingsbanorna och placera sig väldigt högt upp. Dalarnas Leonbergerklubb som jag tillsammans med min sambo är medlemmar i är väldigt aktiva och engagerade om rasen och vill utveckla den till att fortsätta vara en relativt frisk ras. Med tanke på storleken så förekommer det både Höftledsdysplasi (HD), Armbågsledsdysplasi (ED) men är inget rasbundet. När vi skulle skaffa hund så letade vi efter en ras som inte hade blivit modifierad och blivit sönderavlad och som för oss är en riktigt hund, därför blev vi väldigt fästa vid Bergshundarna i rasgrupp 2. Dock fanns det ett problem och det var att dom just är för Tunga,kraftiga och stora vilket kan leda till hälsoproblem av den orsaken  Men så finns det Leonberger som är en nättare ras än vad ex. Landseer, Sankt bernhardshund och New Foundland är. Efter mycket efterforskning och att ha pratat med Leonbergerägare så stod det klart att vi skulle ha en Leonberger för att göra historien kort. Med dom egenskaper som rasen har med mentalitet och hur mångsidig den är så passar den in i vårat liv perfekt. Det finns ingenting hos rasen som vi ser som negativt förutom sjukdomsbilden som endå går till förbättring och i stort är Leonbergen en sund ras. Vi ville ha en gammal ras som inte har blivit modifierat pga samhällets normer och om man tittar på bilder på Leonberger från 1900-talet så skiljer sig Leonbergen inte nämnvärt från dagens hundar. Givetvis finns det skillnader även inom rasen och det finns både mindre och större hundar men jag tycker dock att rasen i stort är väldigt jämn och det finns inga utställnings/arbetsvarianter, eller några utseendemässiga defekter som inte gör att hundarna kan leva ett normalt hundliv. Det är en arbetande gårdshund som är mångsidig och idag är det inte ovanligt att se arbetande Leonberger även fast den beskrivs som en sällskapshund.  Av våran erfarenhet så är det en väldigt aktiv hund som tycker om att arbeta både med kroppen och huvudet och är en väldigt självständig och egentänkande ras som behöver leva ett aktivt liv för att må bra och kan vara reserverade mot främlingar och gärna bestämmer själv vilka han/hon vill hälsa på. SLBK (Svenska Leonbergerklubben) arbetar aktivt med att förbättra rasen och jobba emot dom sjukdomar som finns, och göra Leonberger ägarna medvetna och öka kunskapen om dom sjukdomar som rasen har. SLBK lägger stort ansvar hos Uppfödarna att dom måste betona vikten av att röntga både för hundens och rasen skull och oftast så följer många valpköpare detta råd. På senare tid har det kommit fram att Leonbergen med ett par andra raser lider av Osteosarkom (Skelettcancer) vilket har gjort att Leonbergen är med i ett forskningsprojekt.   Leonberger ägare uppmanas att lämna in blod på hundar från 5 år och uppåt. Givetvis är det inte alla hundar som blir drabbade men tycker det är bra att det uppmärksammas och att Leonbergen har fått den möjligheten att vara med i forskningen kring Osteosarkom för att ha möjlighet förbättra rasen. Generellt sett är det en frisk ras som inte har några större rasbundna sjukdomar och på SKK hemsida på raspresentationen står det att Leonbergen är trots sin storlek en relativt frisk ras, dock förekommer hjärtsjukdomar, höftledsdysplasi (HD) och tumörer. Inom rasklubben arbetar man aktivt för att uppmuntra uppfödare att följa upprättade avelsrekommendationer. Medellivslängden ökar stadigt och i dag är det inte ovanligt med en leonberger på 10–11 år. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Leonbergen och eftersom det är en ras som står mig varmt om hjärtat försöker jag läsa och lära mig så mycket om rasen i allt. Sammanfattningsvis tycker jag att SLBK arbetar väldigt aktivt med att förbättra rasen och enligt dom rapporter och vad jag har läst så ser det ut som att Leonbergen går åt rätt håll, vilket jag som en galen Leonberger ägare tycker är jättekul och bra och jag hoppas att vi kommer få njuta av dessa underbara hundar flera år framöver. Jag tycker verkligen att Leonbergen är en ultimat hund för oss idag men som sagt det är en krävande hund och den kräver sin ägare men kan man ge Leonbergen det så är det en otroligt härlig och underbar ras och vi väntar faktiskt tillökning av en till tjej :-)

Oj tack för ditt långa svar! :-) men då kanske det trots allt inte är någon hund för mig dåjag helst vill ha en hund som trivs med promenader, lek och gos. Apportering och liknande, utöver vanlig lek i skogen,är inte något som riktigt intresserar mig och kommer nog inte ha den tiden heller. Utan jag är som sagt mer ute efter en sällskapshund som mår bra av lagom med motion osv :-)

#9 Dock behöver igentligen alla hundraser mer än promenader, lek och gos :) Och du har ej svarat på min fråga 😉

#9
Alla raser, oavsett storlek, behöver någon form av aktivering alltså hjärngympa. Men hur mycket och vad för typ av aktivering skiljer från ras till ras och även från individ till individ.

min grandis är bästa kompis med en leonberger och hon är verkligen en snäll hund! Busig och alltid glad. Har inte svårt för att viffta på svansen. Vaktig och beskyddande men otroligt mjuk och trevlig!

# 10
Jag behöver inte höra att alla hundar är olika beroende på uppfostran och grejer för det vet jag, men rottweilers är ju ändå rätt 'kända' för att kunna vara agressiva och det var det jag menade =)

#13 Du kan ju säga det i trevligare ton. 
Du gör en tråd ang leonberger och jag svarar vidare bara, inget mer med det….Inte kul att hjälpa när man får höra sånt?

Det är media som gett dem fel bild helt enkelt. Finns många trevliga rottisar 🙂

#13 Själv har jag tyvärr bara träffat ostabila leonbergers men dömer inte ut en hel ras för det. Äger förresten en riktigt trevlig rottweiler.

Nåväl, hoppas att du hittar en hund som passar!

# 14
Ursäkta om tonen lät otrevlig, jag menade inte så :)
Då har jag bara inte lyckats träffa dom rottisarna än =)

Känner en helt underbar leonberger! Han är jättemysig och lydig, riktigt go kille. 🙂

#13 och dääääär satte jag drickan i fel strupe.

Rottisen är inte alls "känd" för att vara agressiva, eller, kanske då medierna gör det så stort när en muskelhund/rottis/schäfer o.s.v. biter tag men de rottisarna jag träffad och tränat med har inte gjort en fluga förnär, det är en härlig brukshund, kan vara skarp dock, så vitt jag vet. Sorgligt att du inte träffat en härlig rottis, men de flesta som fått en bra uppfostring och aktiveras är riktigt härliga ;)

#9 det var så lite så, tror faktiskt inte en Leonberger kan vara rätt hund för dig om du inte tänker aktivera den något mer än vad du beskriver. Men hoppas att du hittar rätt ras så småningom :-)

Jag växte upp med en leonberger. Han var otroligt snäll(alltså nästan sjukt snäll)!!!

De gånger han blev lite uppjagad var när vi närmade oss farmor och farfars sommarstuga. Det tog f-n inte många sekunder innan han va i vattnet efter att pappa "godkände".