Visste inte vad jag skulle skriva som rubrik så det fick bli som det blev 😉

Spökåldern?

Hon är 5 månader idag, brukar spökåldern komma så tidigt?

Låter absolut som om hon kommigt in i spökåldern, det varierar lite från hund till hund när dom kommer in i spökåldern, det är inget att oroa sig för;)

Men hon var inte rädd för något annat och vi gick bland träd i mörktet och så, men så fort hon fick syn på papperskorgen så blev hon arg och såg aggressiv ut.

Hon är rädd för människor annars och skäller på alla som närmar sig.. 

Det är bara människor hon skäller annars.

Det är inget gott tecken att hon visar tänder och verkligen morrar som att hon ska gå i attack va? Mot en papperskorg med

Tror det skulle vara bättre om du gick fram och verkligen tog på soptunnan istället för bara en fot på den, det ger henne inte så mycket, utan lådsas istället som att det är ''den snällaste soptunnan du mött'' ;) 
den ska vara jätterolig och du verkligen gillar denna soptunna. Och om matte gillar den, ja då måste nog jag också fram och sniffa kommer hon nog tänka :) 

Låter lite tidigt för spökåldern, men träning går ju upp och ner, ibland skymtade spökåldern förbi hos min hane redan i 6 månader stadiet, men det är först nu det brytit ut på riktigt, 10 månader gammal. Nu är allt livsfarligt och det är bäst att passa sig för allt kan äta upp en ;) 

Jobba som du gör, med posetiv förstärkning och ja, lådsas som att vara ute nära soptunnor är jätteskoj. Att hon visar tänderna osv är ju tecken på¨osäkerhet, hon vet inte riktigt vart hon har denna soptunna, den ser skrämmande ut, säger ingenting (såklart, men svårt för en valp att förstå sånt ;) ) utan den står bara där och skrämmer henne. 
 Så kör på att soptunnor = massa skoj och när hon börjar slappna av så är det godis som gäller. 
Använder ni klicker är det bra, för då räcker det ju ofta med att hålla upp klickern så vet hunden att ''denna promenad ska jag göra nått bra'', och då när hon sköter sig så klick, godis. 🙂

Skulle även rekommendera att låta din sambo hålla hunden medans du går fram, att tvinga henne fram till den kan vara anledningen till att hon morrar och visar tänderna, hon har inget annat val ser hon i det läget eftersom hon är så osäker och rädd för den. 
Så gå själv fram till soptunnan, testa gör denna med posetiv inverkan och vänta på momentet när hon börjar intressera sig för vad för roligt matte har där borta med soptunnan ;)

#7 Tack för tipsen, detta var dock den enda soptunnan hon varit arg på haha, de andra där det var ljust var inga problem. Så jag antar att hon trodde det var en människa som stod där i mörkret :p

Men det gick bra tillslut. Det är bara människorna som är ett problem :(

#7 jag och husse klappade sen på papperskorgen och verkade jätteglad över att se den o så, det var då hon lugnade sig tillslut :)

HIhi jag det låter som spökålder. Oroa dig inte för det där är inga tecken på att hon är på väg att bli aggressiv.

Min hund började fåna sig i 7 månaders åldern och hon är nu 13 månader. Jag har kramat allt från soptunnor till elskåp, snögubbar och plastpåsar. Hon lugnar sig alltid efter att jag travat fram till "monstret" hon hittat och kramat, klappat och pratat med det. Det händer inte ofta och hon blir sällan rädd för det jag tycker ser lite läskigt ut utan hon hittar sina egna, helt otippade monster… Dessutom händer det allt mer sällan numera.

Molly var rädd för en stubbe, en soptunna som vält (såna villaägare har), en plastpåse som for i vinden, snödrivor och stora snöbollar, vägarbets-varningsskyltar, vattenkannan, pilatesbollen, ihoprullade lakan och mycket mer 😃

Stubben fick mamma och jag sitta och klappa och prata med, säga ''vilken fin stubbe, åh så snäll stubbe'' och då kom Molly fram och ville sen inte lämna denna förbannade stubbe.

Sen i förrgår så satt vi på en parkbänk i solen så kom det en människa som var allmänt konstig… boxade i luften och gick fram och tillbaka. Molly som älskar människor (hon följer efter dom på promenaderna till och med) gruffade och skulle hoppa ner från mitt knä för hon fick dåliga vibbar av han.

Jag ser inte Molly som aggressiv för det :). Hundar kan bli rädda och få dåliga vibbar av andra osv. Fullt normalt. Men blir en hund rädd för föremål så får man helt enkelt sätta sig ner/stå och berömma detta föremål. Då visar du din hund att föremålet aldrig kommer skada din hund så det finns inget att vara rädd för :).

Tillägg; vattenkannan gjorde jag som så att jag la mat på den och runtomkring så Molly var tvungen att gå nära den :). När hon var nära så berömde jag.. nu när jag tar fram vattenkannan så vill hon leka med den 😎

Men jag tror inte det är spökåldern. För inget annat är hon rädd för. Förutom människor.

Det jag mest är rädd för är hur hon kommer reagera på människor när hon blev såhär för en soptunna..

#13 Det blir så ibland. Ibland är det läskigt och ibland inte. Med människor så låt ingen kommer fram och klappa henne. Låt henne komma fram när hon vill. Be alla människor att ignorera. När hon vågar sig fram så kan du be människorna att släppa lite godis på marken. INTE böja sig ner för då kan hon bli rädd. Tvinga henne inte fram utan ta det i hennes takt. Har nämligen med en liten människorädd vovve. Vi har jobbat jättemycket med det och det blir bättre men det tar tid. Så ta det bara lugnt och stressa inte.

#13 Men som jag skrev .. spökåldern … innebär inte att de blir rädda för allt… utan för  oväntade saker då och då. Ser saker som inte du ser o.s.v. 

Att din hund är rädd för människor är nog ett annat problem.

#15 Ja det är ett annat problem, det vet jag väl.

Jag menade mer att jag är rädd att hon kommer göra samma sak mot en människa och kanske hugga. Det med papperskorgen är ju löst med henne nu. Det är det med människor jag oroar mig över.
Inte själva papperskorgen utan hur hon reagerade.
Och hon är väldigt arg mot människor och skäller på dem osv.

Jag tror att min hund trodde det var en människa som stod där. Och jag är rädd att hon kommer hugga en människa som råkar komma nära nån gång.

Orkade inte läsa kommentarerna så vet inte om du/ni kommit fram till någonting eller så.

Men iaf, Min valp är oxå så! Fast kanske lite värre.. När hon blir sur så är hon inte att leka med kan man säga. 
Men hoppas på att det ska gå över!

#16… det vet du ja… Ursäkta mitt inlägg då. Det var inte meningen att irritera dig. Tråkig attityd när man bara försöker hjälpa…

#18 Va? Tråkig attityd? Vad menar du?

Har du kollat med vet. om hunden är sjuk eller har smärta någonstans, gällande rädslan för människor? Papperskorgen var antagligen "spökåldern" men människorädslan är nog ett värre rotat problem.

#18 Ledsen att du tolkade det så

#20 såg inte att du skrivit.

Nej det med människor tror jag att jag vet vad problemet är. Hon skyddar oss och hon kryper inte undan när det kommer människor utan hon är på dem och skäller på dem och blir arg.

När hon var liten så gjorde vi fel. Vi bodde i ett område där det ibland kom och gick skumma typer på kvällarna när vi var ute med henne och hon var så liten så hon hade inte koppel direkt, så vi lyfte upp henne och "skyddade" henne mot andra människor. Vi gav fel signaler till henne och vi ångrar att vi inte hade det i tanken just då.

Vi vill gärna träna bort detta men vet inte hur vi ska göra. Vi tänker börja sätta oss på en bänk där det går förbi folk så att hon får titta på dem och se att det inte är någon fara..

#22 Läs på om skvallerträning också, funkar lika bra på människor som på hundar. Även gå kurs eller privatträning för någon duktig tränare kan vara en idé.

#22 Träna passivitet som du säger: sitta och glo på människor utan att låta mot dom osv. Så fort hon tystnar kan du berömma massor! Kanske skapa band med andra hundägare så du kan prata med dom på promenaderna om du stöter på dom och på så sätt inser din hund att dom inte är farliga 🙂

Tack för tipsen! Uppskattas verkligen! :)

#25 👍

Jag hade fel om att hon trodde soptunnan var en människa. Ni har nog rätt om spökåldern, nu när vi var ute på en liten minipromenad så blev hon väldigt arg på en snöhög som stod i skuggan under ett träd hahaha.. Jag gick fram och klappade på snöhögen och nästan kramade den och då blev Amy jätteglad och klättrade på den :) 

Aldrig trott att spökåldern kan komma såhär tidigt:p

Hon reagerade på snöhögen när vi var ca 30 meter ifrån den och då börjar hon skälla på den och verkade jättearg. Men sen var det bara roligt när matte "gosade" med snöhögen då ville hon ha uppmärksamheten istället haha:)

Åh vad jag älskar spökåldern, folk tittar så trevligt är man är ute med hunden och plötsligt blir bästa kompis med cykelställ, parkbänkar, soptunnor m.m medans hunden bara står bredvid och ser skeptiskt ut och visar inga som helst tecken till omgivningen som visar att det är den som är upphov till beteendet :)

Spökåldern kom tidigt hos Molly med :). Runt 4-5 månader och tog slut vid kanske 6-7? :)

Något som kan vara bra att tänka på när hundar blir rädda, oavsett om det är spökålder eller annars oxå, är att låta dem sköta det lite själv, och sen få avreagera.

Försök låtsas som inget alls först, stanna, titta på något annat, kanske gäspa. Behöver hunden hjälp, gå mot saken, men utan att titta på det. Tittar man kan man bekräfta att det är farligt.
Kan man få hunden att gå fram och nosa utan att vi tar i saken ger det bättre självförtroende.
Vissa hundar är så rädda att de inte vågar gå fram alls själva. Prova att sätta dig på huk, så nära föremålet att du tar i det, men med ryggen mot. Fortsätt låtsas som ingenting dock. Att försöka locka fram hunden till föremålet är sämre. Både för att det är bättre för hunden att klara av det själv. Men även för att spökåldern handlar om att lära sig att hantera farliga saker. En hund som lockas fram medan den skäller, morrar och uppför sig "illa" kan lära sig att det är så man ska göra när den möter något läskigt. Det är bättre om den hinner lugna ner sig och får gå fram när den är lugn.

När saken är avnosad, går man förbi en bit, sen vänder man, passerar igen, och fortsätter till mnn passerat platsen där hunden blev rädd. Där vänder man och går förbi saken igen, visar hunden intresse låtar man den kolla av, skälla igen om det behövs, och sen nosa. När det är klart, passera en bit, sen vänder man och passerar igen. Det är viktigt att man hela tiden utgår från att hunden ska passera platsen den blev rädd på oxå. Sen går man fram och tillbaka till hunden avreagerat helt. Risken finns att den har rädslor kvar i kroppen om den inte får avreagera, och då kan den överreagera på något helt annat efteråt.

Vid alla tillfällen kanske det inte går, men försök i så stor utsträckning det går, så mår hundarna bättre.

Men jag tror inte hunden mår sämre av att man går fram och visar att det inte är någon fara. Då förstår ju hunden också. Jag tvingade inte fram min valp utan vi hade ett flexikoppel på henne och jag gick fram mot den och hon kommer smygade efter. Jag drog ju inte hunden mot själva papperskorgen utan hon kom fram självmant när jag visade att det inte var någon fara :)

#32 Rätt metod :). Gjorde samma sak! Och det hjälper ju.. att ta det i hundens takt är även i den metod jag kör på (och du TS).. dom får komma och hälsa på saken när dom känner för det. Inget tvång eller stress.

Kanske ska testa det som #31 skrev. att hon får ta det i sin egen takt! Får hoppas att något skrämmer henne ikväll då så att vi kan se om hon klarar av att tackla rädslan själv :)

Nej, hunden mår inte sämre av att få hjälp, men den bygger självförtroende av att klara det själv. Går det inte så går det inte, då är hjälp toppen, men vågar hunden själv är det bäst.