Jag har tre stycken. Du vet ju hur de ser ut, de är ganska stora hundar vilket är ett problem för en del. Men de tar "ingen" plats inomhus då de är så lugna och mest ligger o softar i soffan. Det är ingen hund som kräver hjärngympa. Litegrand tycker de är kul, men för höga krav tröttnar de fort på. Störasta utmaningen i träningen är att hålla dem motiverade.
De är självständiga och tänkande och behöver inte någon som ger direktiv helatiden.
Utomhus älskar de att springa, och då helst med en annan vinthund. De brukar älska tävlingen/träningen "lure coursing", vilket är en sorts kapplöpning, grovt förenklat. Det är en mild hund som ofta går väldigt bra ihop med andra hundar, men kan tycka "moppsare" är jobbiga. Lång stubin, men om de pressas eller blir påflugna så säger de ifrån och är då blixtsnabba med munnen. Har massor av jaktinstinkt, men den riktar sig normalt inte mot "familjen" (katter mm). Var det något speciellt du tänkte på?

Tack så mycket för ditt svar. Jag har ju både kanin och katter men du tro att det skulle funka om man vänjer den sen den är liten? Kaninen sitter ju i bur men det kan ju vara bra att den inte står och "skäller" på så fort den ser kaninen. Har för mig att borzoier inte är så skälliga av sig?

Jag går ju skola (gymnasie) men jag går på ett naturbruksgymnasie (djurvård som linje) så vi har lektioner där hund ska vara med så den kommer inte vara ensam under dagarna. På skolan har dom även en rastgård med box som man kan lämna dem när man ska på andra lektioner. Har även tid att gå till den nästan varje rast. Jag bor dessutom på skolan under veckan när jag går skola. Skulle du tro att det skulle funka? Att bo så? bor i eget rum. Borzoier har inte lätt för att stressa upp sig? Tänkte att det kommer ju vara mycket andra människor där och några andra hundar. Kan bli mycket ljud och sådant. Men den borde ju vänja sig med.

#2 Jag upplever Borzoien som en väldigt lugn hund som inte stressar upp sig i onödan och det med människor, ljud och mycket rörelse är en vanesak man lätt kan träna in genom att gå i stan t.e.x.

Nej de brukar inte stressa upp sig. Jag har katter och har haft marsvin och det har aldrig varit några problem. Men jag kan också säga till min hund att "nu är det bra" eller nej, och det är något man måste träna på (som du säkert naturligtvis vet, men jag är övertydlig ibland). Tror de skulle fungera ypperligt i en sån miljö, men jag ställer mig lite frågande till att skaffa hund i en så ombytbar tid i livet? Fast det där har du ju koll på också. Borzoier skäller sällan, och gör de det är det normalt lätt att avbryta. De är snabba på att gå in i flockmentalitet, de är ju framtagna för att jaga och sammarbeta i grupp. Så har du den i en grupp hundar där någon visar aggressivitet/gör utfall när folk med hundar tex går förbi så hakar de snabbt på. Men de är sällan aggressiva själv om de inte lider av osäkerhet.
Detta är väldigt ovetenskapligt, men jag upplever tikarna som "smartare" och mer lättränade. Men stor nypa salt där😃

#3 Tack för svar, om jag ska skaffa en borzoi (eller om det blir en ras) blir det till sommaren. Bor mitt ute i skogen i vanliga fall ;) Så får nog försöka ta mig in till de större sammhällena så valpen vänjer sig lite före vi flyttar in till skolan igen :)

#4 Jag ska också skaffa valp i sommar men många turer mellan hemmet i skogen och in till göteborg och slottskogen blir det!

#1 Jag måste bara säga, gud så vacker hunden till vänster är! Den färgen var jättevacker. ❤️

#4 Tack för svar igen :) Din fråga om att skaffa hund den här tiden i livet när man inte vet vad man kommer göra i framtiden (visst menade du så?), tänkte svara på den. Måste först och främst säga att jag verkligen lever för mina djur. Mår nästan dåligt när jag är utan min djur. Har dessutom levt med hund enda sedan jag föddes. En av hundarna kan man säga var min, en border collie som somnade in för ett års sedan. Saknar verkligena att ha hund.

Men jag är säker på vad jag än gör i mitt liv så kommer mina djur komma i första hand det är jag säker på. Kanske låter det dumt att säga så för vem vet hur man tänker när man är äldre och vad man vill göra då men aldrig att jag skulle låta något annat gå före mina djur. För de betyder alldeles för mycket. De har fått mig att känna glädje de stunder som varit lite svårare, de finns alltid vid min sida och jag kommer alltid finnas vid min sida.  

Men har inte bestämt mig än om jag ska köpa någon hund, det är ju mycket att tänka på, ekonomi är ju något man bör tänkt på mycket innan man köper hund :) 

Föresten tack för att du ställde den frågan det är alltid bra att tänka efter. Hoppas bara inte mitt svar blev alldeles för luddigt.

Jag älskar också borzioer, tycker de är bland de vackraste hundar som finns. Men jag har hört att de är jättesvårt att ha de lösa pga deras jaktinstinkt är så hög. Är det omöjligt att få de inkallningssäkra? Hur är era borzioer?

här är också ett fan av borzoi ;) jag funderar över hur ni som har rasen har löst det med springandet? som jag förstått det är inkallningen ganska individuellt hur bra mån lyckas, men alla måste ju få springa av sig ändå. vart gör ni det isf? här där jag bor finns inga rastgårdar alls. vi har ingen egen tomt heller. skulle det räcka om vi åkte till mina föräldrars tomt ett par ggr i veckan, ca 60x50 meter plus en slinga runt huset nuvarande hunden älskar att kuta runt? är de rymningsbenägna? tänkte om det skulle funka att släppa på tex en fotbollsplan som dock har öppningar här och där?

Tränar man mycket inkallning så brukar det inte vara något direkt problem, men man måste vara uppmärksam hela tiden och läsa hunden. Fokuserar den på ett "byte" så har man bara ett par sekunder att bryta innan den får tunnelseende och blir döv. Är hunden nära dig har du ett osynligt "koppel" som hunden respekterar bättre än om den är på andra sidan fotbollsplanen. Två hundar tillsammans ökar också risken på att de beger sig ut på äventyr.
Jag vet att de ofta står att borzoier bör får springa lösa varje dag, och det är säkert bäst. Inte minst för att deras kroppar lätt blir gängliga om de inte får kuta och leka ordentligt under utvecklingen. Jag upplever även att de blir lite känsligare för skador när man väl släpper om de inte har utvecklat rätt muskelatur och lärt sig hantera farten från början. Men jag vet flera som bara släpper någon gång i veckan och koppel promenerar resten. Deras hundar mår bra psykiskt så det fungerar ju.

Själv har jag en stor inhägnad tomt som de får springa på flera gånger om dagen. Släpper dem även i hagarna ibland. Mina äldre hundar springer inte mycket längre. De springer från punkt a till b, eller om de jagar något/någon (även lek är en sorts jakt för borzoier. "muskelkamp" är inte deras typ av lekar). Lillkillen däremot (bild 4) kan kuta runt, runt bara av kärleken till att springa. De älskar att känna sig snabba även som små valpar🙂

#7 Tack, det värmer! Min gamle vän har hunnit fylla tio år och är ganska grå och inte helt fräsch i kroppen längre. Här på bilden var han tre år och på toppen av sin karriär. Åh fy för att de måste bli gamla..😕

#11 tack för svar :) ligger måånga år i framtiden för oss inna det blir nån borzoi, jag ska bara tröttna på att träna så mycket först ;) (eller övertala mannen om ett komplement till träningshunden?)

De är de vackraste hundarna jag vet och det var jättefina bilder här :)

synd och skam att de blir gamla så fort alla vovvarna <3

#12 med en borzoi kan du träna mycket, bra mycket mer än på raser med mycket "will to please". Men vill du tävla lydnad och göra resultat så finns det bättre raser. De är heller inte lämpade för agility. De är för stora helt enkelt. Mina går igenom tunneln, men de får ju krypa så det tar ett tag och är påfrestande för kroppen om man gör det ofta. Sedan får man räkna med något "glädjerace" ibland om någon övning går bra.😃