Jag blev mycket mer ansvarsfull, lärde mig mer om just hundar och mycket mycket mycket mer aktiv, vilket tillförde att jag mådde mycket bättre.

jag skaffade mina när jag slutade på gympan så jag är glad att jag fortfarande vara aktiv och så har jag blivit mer ansvarsfull. Jag har även lärt mig mer.

Nej, är van vid att ha runt om mig. Familjen skaffade första hunden samma år som jag fyllde 9 år. Innan dess var jag van vid t.ex min fasters hund. Så är naturligt för mig att ha 🙂

Vi skaffade vår första hund när jag var 4 år så känns som att jag alltid haft hund. Sen när han var runt 9-10 år skaffade vi tiken som jag till största del haft som mig egen. Så det var väl kanske lite av en omställning då jag började träna mer med henne, lära mig mer om hundar och bli involverad i hundsporter, brukshundsklubben m.m.

Vår gammelhund har aldrig varit så jätteintresserad av att träna utan det har mest varit skogspromenad och lite trickträning med honom men när jag blev äldre så kände jag att det skulle vara kul att ha en hund att kunna träna ex. agility med.

Det är ju viss logistik och planering som krävs av hunden.

Till exempel kom vi på igår när svärföräldrarnas tik började löpa att i värsta fall höglöper hon nästa jul, då tror jag inte att jag, sambon och vår då könsmogna hane ska fira jul med dem.

Våra flesta semestrar är med bil till sommarstugor typ, det funkar bra. Sitter i bilen nu på väg hem från påsksemester i Skåne. Hunden sover vid mina fötter.

Mitt jobb är super. Jag har i princip sagt när jag kan jobba och inte, och så har jag fått jobba som jag vill. Vet jag inte om jag kan jobba får jag oftast hålla öppet, till exempel nu på fredag. Jag får välja själv om jag vill jobba eller ej. Det blir ju mindre pengar, men det är det värt.

Jag är en morgonmänniska. Sedan en månad tillbaka har hunden haft superbra nattrytm, han sover cirka 20-08. Nu för tiden vaknar jag till och med före hunden ibland.

Generellt är det inte så mycket som förändrats. Jag har lagt större delen av min tid på valpen sedan jag fick hem honom, och kommer göra det ett bra tag. Resor, biobesök och annat kan jag ta om något år när jag lagt en bra, stabil grund.

Väldigt mycket!

Fick inte ha hund i min familj men när jag var 16 o började på gymnasiet på annan ort och flyttade hemifrån skaffade jag hund. Jag som hade varit mobbad på högstadiet och haft de jobbigt hemma fick inte bara nya vänner med liknande intressen utan även en kompis som alltid fanns där och jag slapp allt bråk hemma. Helt plötsligt var jag inte hundnörden. Tyvärr funkade inte den hunden o jag jättebra ihop o de var lite jobbigt att ha hund, det var inte kul. Efter 1 år på skolan beslutade jag mig för att omplacera honom och skaffade då min springer spaniel Flora o helt plötsligt var allt kul. Flora funkade med allt och alla och var så lätt att ha o göra med. Kanske inte världens mest "jobbglada" hund men med lite godis funkade allt ;)

Flora har dessutom gjort att jag fått bättre självförtroende, lärt mig massor om hundar ( självklart av skolan o de andra eleverna också ) samt blivit aktivare. 

Ett liv utan hundar vore förbannat tråkigt helt enkelt :)

Vår hund kom väldigt oplanerat, då hennes ägare (en släkting) fick en stroke och vi fick ta hennes hund. Först visste vi ju inte om hunden bara skulle stanna några dagar eller inte, men släktingen hamnade på hem och så fick Nellie stanna. 

Rent generellt så ändrades livet inte så mycket, vi gör fortfarande samma saker som innan. Men däremot så har det blivit lite mer planerande. Tex om jag jobbat eftermiddag och vi ska bort på kvällen måste vi planera in att hämta hunden emellan osv. 

Samma om man ska bort en helg så kan man inte bara åka utan måste planera för hunden osv. Nu är det mest seglingar och förra året så fick Nellie faktiskt följa med när vi åkte ut och det fungerade superbra.

Sen har det förändrats iom att jag börjat träna aktiv med hunden. I somras köpte vi ytterligare en hund så under hösten blev det väldigt mycket hundaktiviteter. Vilket är väldigt roligt!

Har alltid haft hund så vet inte hur det är att vara utan.

Jag har haft hund hela livet så kan inte svara på den frågan.

Var mycket av en innemänniska innan jag skaffade hund, kan ha varit en ful ovana. Men nu när jag har hund ÄLSKAR jag att vara ute hela dagarna, bara njuta av det goda vädret tillsammans med världens goaste hund. Har även blivit mer mogen, lärt mig ta ansvar och bli mer av en ledartyp.

Mamma hade uppfödning innan mig så jag är uppvuxen med dem, tog hand om hundarna såsom matning, träning och rastning helt själv när jag var 8… (Stora hundar) Och fick min första egna när jag var 7

Mitt liv förändrades totalt. Bara mot det bättre.

Smink och finare kläder har jag inget intresse för, min ytlighet har alltså minskat rejält vilket bara glädjer mig för jag var perfektionist så den sidan är helt borta nu. Det är jag glad för, och tacksam.

Jag har insett att livet är viktigare än ytligheten. Det är jag både glad och tacksam för.

Jag kan längre inte vara lika spontan och boka en resa idag och åka om två dagar, som jag gjorde förut.
Kan inte åka och festa (den sidan har jag också släppt trots allt, tacksam för det med) hur som.

Att jag måste anpassa jobb, är arbetslös, efter Molly är lite krångligt men det kommer lösa sig för oss!

Jag har skapat mitt liv med Molly. Det är hon och jag. Jag har ett stort ansvar nu, skrämmande men härligt. Jobbigt och tufft men himla härligt. Jag trivs med hundlivet och är glad att jag tog tag i en 15-årig dröm.

Jag ångrar mitt hundköp de dagar Molly inte är på topp, då bryter jag lätt ihop och undrar varför jag skaffade mig hund då mina nerver inte är gjorda av stål.

#12 Nerver ja!

Det är jobbigt när de inte funkar. Jag har själv lite instabilt psyke med ett par diagnoser som bakomliggande orsaker, och ibland funkar det tyvärr bara inte. Jag har tur att min sambo kan lösa av de värsta dagarna.

Men jag har haft dagar då jag verkligen legat och typ bara skrikgråtit för att han varit så jobbig, och just det där "varför skaffar jag hund när jag uppenbart inte klarar det?!". Men jag har lärt mig att släppa på kravet att vara perfekt jämnt. Nu försöker jag istället känna igen tecken på att en dålig dag är på g och försöka hjälpa mig själv att avlasta, till exempel genom goda tuggsaker som håller hunden sysselsatt en längre tid.

Så det har förändrats, att jag blivit bättre på att hantera mitt instabila psyke, haha!

#13 Har legat och gråtit sönder mina ögon väldigt mycket förut när hon var en orkan. Det var roligare att bita mig i tårna än gosa liksom 😐 Molly ville gärna bita mig i näsan än gosa eller så. När jag väl försökte få fem minuter framför datorn så sprang hon och bet på en hylla eller drog iväg skor eller nåt.

Så att skrikgråta vet jag hur det känns.. valptiden är inte så rolig trots allt 😇

Men skönt att du har hjälp! Det hade jag uppskattat 😃

Jag får hoppa över 20-30% av alla saker jag och mina kompisar hittar på, och ofta även komma lite sent/dra hem tidigare för att ta hand om vovven. Dessutom kan jag inte bara dra iväg hur som helst, måste alltid tänka till två extra gånger på hunden och sätta alla hans behov före mina egna. Så jag är definitivt mer låst i hemmet. Som person har jag blivit mycket mognare och mer ansvarstagande och jag prioriterar viktigare saker i livet.

Det roliga med spontanitet, att göra saker länge och sånt;

Jag har ett ganska litet socialt behov. En timme här, väl planerad i förväg räcker så lagom. Tycker det är skönare nu med hunden när jag alltid har en ursäkt att inte följa md på allt.

Men OM jag gör saker får i regel valpen följa med. De flesta av mina vänner är hundglada, och eftersom det också är superbra att träna passivitet i nya miljöer blir det flera flugor på smällen.

#14 En bra sak dock, är att förut när jag mått riktigt dåligt har jag ibland fått sån här "hur ska jag kunna ha barn när jag inte kan ta hand om mig själv?!"-ångest. Nu vet jag ändå att ja, jag har bättre och sämre dagar, men jag kan ta hand om en levande varelse utan att det går ut alltför mycket över denna, så länge jag själv är medveten om det.

Valptiden kan verkligen vara hemsk. Och underbar. Underbart hemsk och hemskt underbar. Lite som livet. xD

Fast just nu ligger valpen här bredvid mig och vilar, så just nu är valptid rätt nice.

För min del passade det perfekt att skaffa Zuki just då när jag skaffade henne. Jobbade visserligen heltid, men hade möjlighet att ta med mig henne till jobb, så vi hann miljöträna på vägen tid och bara genom att vara på jobb, träffa andra hundar, människor osv. Så när vi kom hem på kvällen var vi både helt slut.

Sen när vi plötsligt fick ny chef på jobbet och inte längre fick ha med oss hundarna längre blev det väldigt komplicerat iaf för mig. Jag var tvungen att gå upp tidigare på morgonen och gå ut med Zuki innan jag lämnat henne till min mamma, som ständigt klagar över att ha henne här. Jag hinner knappt med att träna osv längre.. utom när jag är ledig.

Nu jobbar jag visserligen inte längre heltid och har också sagt upp mig från jobbet. Men.. fram tills jag inte fick ha med henne på jobbet så förändrades mitt liv inte till det sämre. Det var först efter det som det började bli.. jaa.. jobbigt faktiskt. Men jag ångrar inte att jag köpte henne. Hon är den som får mig att komma upp om morgnarna och som får mig att le när jag egentligen bara vill gråta. Men det håller på att lösa sig även det.

Och det var otroligt jobbigt också med just Zuki att hon hade sån extrem separationsångest.. så det gick inte att lämna henne alls i början… Och att man då var tvungen att ha henne med sig överallt och inte kunna göra så mycket (det har blivit bättre med åldern;)).

Så.. slutsalt.. well. Till det positiva. Nu hade jag inte kunnat tänka mig ett liv utan Zuki, hon var älskad redan innan jag visste att hon fanns.

#16 👍

Nu var det så längesedan jag blev med hund för första gången men en sak är ju säker och det är att jag är betydligt mer aktiv än jag var/hade varit om jag inte hade hund!

Många gånger känns det lite motigt att gå ut men eftersom mina älsklingar vill ut och gå får jag ju ta mig i kragen och allt som oftast så är det ju riktigt skönt när man väl kommer ut och rör på sig. Och när man ser sina knattar springa runt och busa och vara lyckliga kan man ju inte annat än bli glad! 

Jag är nog betydligt nöjdare med livet när jag har hund än jag vore annars tror jag faktist… man kan komma hem efter en riktigt pissig dag på jobbet och är allmänt less på allt och alla också kommer man hem till världens härligaste personligheter <3 

Jag älskar att ha hund och jag har väldigt svårt att se några nackdelar med hundägandet.. förutom att de en dag ska dö :/ Jag jobbar och jag reser ibland men mina hundar är väldigt välkomna hos mina syskons familjer och även hos vänner och andra släktingar så det brukar inte vara några problem. ibland ringer dom och frågar om dom inte får vara hundvakt snart :P Jag har med mig hundarna nästan överallt förutom när jag jobbar, handlar, simmar (på badhus, ute har jag ju med dom när jag badar) eller åker utomlands :)

Har inte mycket att jämföra med, men tillvaron känns ganska fattig utan och jag känner inte att jag går miste om så mycket för att jag måste stanna hemma med hunden, men ibland så hade man kanske velat kunna göra saker mer spontant utan att behöva fundera på hundpassning.

Inte så mycket vi har alltid fått planera in allt då vi har barn. Vad som ändrades var väl att man får skippa se snygg ut o bara ta på sig kläder snabbt o sen gå ut på morgonpromenad 😎

Vår hund har skapat det vi ville med hund. Att vi (jag och sonen), som är deprimerade och har social fobi, tvingats ut och fått lite sol - samt träffat lite andra människor som pratar med oss. 

Får många komplimanger om honom, som speciellt stärker min son. 

Annars är livet som det brukar. Vi reser aldrig, jag är sjukskriven osv.

Till det bättre helt klart. Jag och min man har haft ett jobbigt år och jag kände att vi behövde ett glädjeämne och någon som fick ut oss. Så vi skaffade hund. Vi går ofta ut tillsammans och tränar med hunden vilket är bra då maken kan vara svår att få med ut på promenader annars.

De flesta av våra vänner tycker om hundar så det begränsar inte vårt umgänge speciellt och ska vi till släkten är hunden välkommen. Den största skillnaden är kanske att min pappa nästan blir gladare över att få besök av vovven än oss😃

Det som svårt är att han har seperationsångest så vi blir väldigt låsta. Vi har dagmatte men att göra saker som att handla kräver lite pusslande.

#23 jag känner igen det där med att hunden är mer uppskattad än en själv :D Här frågas det alltid hur hundarna mår och om de inte kommer med, och när man hälsar på så hälsas det mer på hundarna än på en själv :D

Till det bättre. Hela min uppväxt har jag längtat efter hund och jag har alltid känt en tomhet. Jag fick inte skaffa hund för mina föräldrar så har aldrig haft hund innan. När jag blev 18 och äntligen åkte och hämtade hem min efterlängtade valp var nog den bästa dan i mitt liv. Sen dess känner jag inte den tomheten. Valptiden som följde var lite kaotiskt då jag 3 dar innan jag hämtade hem valpen precis hade skaffat egen lägenhet. Så det stod flyttkartonger överallt och jag hade en valp att ta hand om. Valptiden tyckte jag var jättejobbig. Att ensam ha ansvaret för en valp och springa ut och in, torka upp kisspölar flera gånger om dan och plocka upp bajs var psykisktt påfrestande. Tog också lång tid att få honom rumsren. Samtidigt var man låst till hemmet och ja, det var ganska kämpigt. Bröt ihop många gånger. Även om det såklart fanns härliga stunder också. Men det är nu när han är vuxen och valptiden och värsta unghundstiden är förbi som jag verkligen njuter av att ha hund. (jag är nog ingen valpmänniska har jag insett) Jag mår helt enkelt bättre med en hund i mitt liv och jag har blivit mer ansvarsfull och mer aktiv. Jag känner mig hel. Eftersom jag bor själv i min lägenhet så skulle det kännas väldigt tomt utan hund. Jag har ganska ofta ångest och han hjälper mig igenom dom svåra stunderna. Finns alltid där för en och är alltid glad. Visst är man ganska låst som hundägare men det är inget som stör mig speciellt mycket. Brukar lösa det med hundvakt/hundpensionat.

Har velat ha hund hela mitt liv och nu när vi äntligen kunde skaffa blev jag så lycklig :)) Hade planerat och trodde verkligen att jag förberett och satt mig in i hur mycket livet skulle ändras. Jag hade dock fel och första valptiden grät jag för att det kändes som att allt jag gjorde var fel! Kände mig så värdelös trots att valpen var hur underbar som helst och verkligen efterlängtad. Med tiden blev det dock bättre då jag insåg att jag faktiskt gjorde rätt bra ifrån mig trots att det är våran första. Visst har vi kanske inte gjort helt rätt alltid men sunt förnuft kommer man långt med och vi har fått så mycket komplimanger för våran fina hund ♡ Nu kan jag faktiskt säga att det är sådär härligt och självklart att ha hund som jag alltid hoppats :) Vi har redan börjat göra upp planer för hur och när det skulle passa in att skaffa hund nr 2. Dock är det rätt mycket att tänka på då vi jobbar lite olika tider jag och sambon och hunden vi har nu inte kan vara själv hemma utan han går på dagis. En liten valp kan och ska heller inte vara på dagis så vi måste planera in det så att någon av oss kan vara ledig några månader. Och förhoppningsvis ska vi hunnit träna lite ensamhet med den vi har nu så man åtminstone kan gå ner i tvättstugan ;) Men kort sagt - man blir rätt mycket bunden men det är det helt klart värt! ♥

Mitt liv har förändrats mycket, mer än jag själv sett tror jag. 
Jag har utvecklats socialt avsevärt, förut var jag typ i stan 1 gång i månaden om ens det, nu åker jag runt på hundträffar, åker kommunalt mycket med vovven och vi går på promenader ute med andra och hundcafé osv! 

Jag har inte alltid varit den som tagit för mig av kakan utan snällt väntat tills min tur, nu är jag mer bestämd och vågar säga till. 

Jag blev aktivare och har aldrig känt mig tryggare än att ha en liten följeslagare varmt omslingrad runt fötterna i fotändan på kvällarna. 
    Han betyder så mycket för mig och han har nog i ärlighetens namn förändrat nästan allt med mig, till det bättre. Han har fått mig gladare och jag ler äkta. I mitt förra kvartsamtal hade min mentor skrivit ''Du ser mycket gladare ut nu och verkar verkligen vara lyckligare nu, det är så härligt att se!'' Då förstod jag att det klart är han som fått mig må så bra, och alla människor omkring det. 

Nya vänner har jag skaffat mig och vi har verkligen roligt ihop, det är så kul att prata med dem som delar intresset hund! 
Ja vad mer ska jag säga, skulle kunna dra upp en hel bok om dessa månader jag haft med honom, han har förändrat mitt liv, jag skulle aldrig byta bort honom, även om vi har motgångar! 🐶❤️