Nej, jag anser inte att barn ska gå ut med hundar ensamma. Precis som du skriver kan det hända saker. Och det ska barn inte behöva utsättas för.

Alltså jag vet inte riktigt var jag står i den här frågan. Jag var själv 10 år gammal när vi skaffade Kasper, och jag har alltid gått ut med honom, mamma och pappa lärde oss hur vi skulle agera i olika situationer och hur vi skulle göra om vi mötte en annan hund. Och vi fick inte gå ut ensamma i början utan då var alltid mamma eller pappa med. Min syster och bror som då var 8 och 5 fick inte gå ut med honom ensam. Vi har väl alla fått börja gå ut med honom själv när vi var runt 9/10 år. 

Men detta var 9 år sedan, jag vet inte men det känns som om samhället förändrats ganska mycket och det är mer attacker och så nu. Om jag hade barn i de åldrarna skulle jag nog inte låta de gå ut själva och framför allt inte om det finns aggressiva hundar i området.

Jag har tvillingsyskon som fyller tio år i oktober. Bror är jätteduktig med hunden men syster kan inte alls. Jag skulle låta bror ta honom själv ute på ön där de bor (alla känner alla och inga lösspringande hundar) men inte här hemma i stan. Syster skulle inte få ta honom själv alls, då hon inte kan hantera honom.

Släpper jag iväg min hund med dem är det mitt ansvar.

Med det sagt så tror jag att det finns ansvarsfulla tioåringar som kan ta hunden själv. De kan ju gå ut själva, men kanske bara runt kvarteret, där du kan se/höra hur det går. Jag tror man känner rätt bra hur barnen är med hunden och hur mycket ansvar de kan få. Jag har mött 2 lösspringande hundar under mina 2 månader med hund. Ingen har gjort utfall eller varit "farlig", men det beror väl på var man bor och ifall man har oturen att stöta på dem eller ej.

Min lillasyster (9 år) går ut med både amstaffblandisen och labradoren när jag inte har tid (dock inte samtidigt med båda hundarna) de dagar jag har hundarna.

Fungerar utmärkt! Oroar mig inte över aggressiva hundarna då jag bett min lillasyster att om hon håller på att möta en hund så ska hon ta en annan väg. Inte pga. mina hundar men pga. andras hundar, finns ett gäng gnabbiga byrackor i kvarteret men de brukar inte hoppa på mina hundar då de i regel är mindre och endast osäkra, men better safe than sorry! I kvarteret är inte heller lösa hundar tillåtna och hon får endast gå kvarterspromenader med amstaffblandisen då han blir väldigt flamsig och stark i skogen, labben fungerar överallt däremot.

Så jag skulle säga att det beror helt på vart du bor! Här har det inte hänt en enda hundattack förutom små-attacker (småhundar som tuffar till sig), skulle en liten hund visa aggressivitet mot mina hundar skulle de bara gå vidare, de är så stabila,  finns ej gott om stora hundar här.

Ni har nog rätt, barnen ska nog inte gå ut och gå själva med hunden. Jag är ju själv osäker på hur jag ska göra med egen hund på promenad vid möte av annan hund, det känns lite otrevligt att veta att jag förr eller senare kommer att möta den stora aggressiva hunden nånstans på vägen. Och den hunden är ju knappast den enda stora aggressiva hunden härikring även om jag inte hört/sett nån annan.

#5

Du skulle faktiskt också kunna prata med han som har Berner Sennen-hunden, om det är speciellt den du oroar dig för. Det behöver inte vara så enkelt att hans hund hade huggit den andra hunden i nacken om han inte höll emot. Min valp kan både dra och skälla, jag håller emot såklart, men hade jag släppt hade han glad i hågen rusat fram till hunden/människan och bjudit till lek. Hade han varit en fullvuxen Berner Sennen hade jag också hängt mig i en stolpe.

Kommunikation är så bra. Man kan komma långt med det.

"Hej. Jag är lite hundrädd, får jag hälsa?"

Det är också lättare att vara rädd för en "okänd Berner Sennen" än "Bamse som gillar hot dog". De flesta hundägare är snälla och pratar gärna med folk, speciellt om sina hundar. ^^

#6: Tack för tipset, jag ska prata med hundägaren nån dag när jag springer på henne. Vi brukar handla mat samtidigt. Det är speciellt den hunden jag oroar mej för, vi bodde grannar tidigare och då hade hon en likadan hund (som dog) som inte heller kunde bete sej men den var iallafall inte aggressiv. Jag har nåt minne av att jag tipsat henne om styrkoppel som man lägger runt munnen (kommer inte på vad det heter nu just) eftersom en bekant använde det på sin hund som var svår att manövrera på promenad men denhär kvinnan ville inte sätta sånt på sin hund för hon tyckte synd om den. Det här är ca 10 år sen och med den andra hunden och nu har hon en aggressiv hund som hon inte sätter sånt koppel på. Ägaren är jättesnäll och trevlig, men hunden vill jag inte komma nära 😮

Min fråga är då, varför äger man en hund man inte kan hålla i när den börjar dra? Om man bestämmer för att köpa hund ska man skaffa en hund man iallafall kan hålla i. Annars är det väl ingen mening med koppel? Om ägaren inte ens kan hålla kvar i kopplet när hunden börjar dra. Jag tycker du ska prata med ägaren till Berner Sennen-hunden och säga att ni ska skaffa hund och vill inte att det kommer folk med hundar som de inte har kontroll på när barnen är ute med er hund. Antingen får de uppfostra hunden riktigt eller så kan de inte ha kvar den. Alla ska få ut och gå med sina hundar när de vill, OM de har kontroll på de.

Beror på hur gamla barnen är anser jag, hur hunden är, storleken på hunden och mycket annat som spelar in tycker jag.
Blir galen på folk som låter yngre barn gå med t.ex dragig hund, som är  ganska stor så att barnen ej kan hålla in alls om hunden vill till en annan hund t.ex. Oansvarigt av föräldrarna.
Men är samma sak med vuxna som går med hunden som de är efter som en vante, men de är vuxna och ska ta sitt ansvar, vilket man itne kan lägga på barnen

Jag har stött på barn som både varit lämpliga och olämpliga att rasta hund.

Men rent generellt, bor man i tätort där risken för att stöta på både människor, hårdare trafik och andra hundar är stor så tycker inte jag att barn skall ansvara för rastningen, det är mycket som kan hända där barn inte har varken kunskap eller kan ta ansvar för vad som händer.

Skulle aldrig få för mig att släppa ut sonen ensam med jycken. Möööjligen kan han få hålla i kopplet när han är 18 😎 Detta då jag inte vill att han ska behöva bli utsatt för andras lösspringande hundar som står utom all kontroll, för att jag är mån om både son och hund, samt att han inte skulle kunna hantera en situationen om det blir allvar. Ett barn ska inte ha det ansvaret - enligt mig.

Jag tycker det beror på vart man bor. Bor man långt ute på landet är typ på ens egna ägor, känner alla runt omkring, då kan jag tycka att ungarna kan få gå en mindre runda själv.

Bor man däremot i bostadsområde eller liknande så skulle jag inte låta barn gå ut med min hund. Vi har några typ 10-12 åringar i vårt hus vars föräldrar sagt flera gånger att "de älskar hundar och behöver vi nånsin hjälp så går de gärna ut med hundarna". men jag förstår inte varför de tror jag skulle släppa ut det käraste jag har med deras barn…

Jag började själv gå ut med våra hundar när jag var ganska liten (bodde i en ganska lugn förort)och men jag tycker inte det är riktigt okej. Tänker bara på vad som hade hänt om det kom en aggressiv annan hund, inte nog med att våra hundar hande kunnat bli skadade, jag hade nog mått dåligt väldigt länge över en sådan sak.
Sen blev det min och min brors åtangande att gå ut med hundarna efter skolan varje dag, och det gjorde att jag tyckt det var pest och pina att gå ut med hundarna. Det var bara "krav" inget roligt, vilket gjorde att jag inte tyckte hundarna var speciellt roliga (även om jag tyckte väldigt mycket om de),

Sen ska jag erkänna att när jag var i åldern kanske 11-13 så "fuskade" jag, var bara ute tills de hade gjort sina behov, ibland gick jag bara till närmsta grönområde (som inte var speciellt långt bort) och var där tills de hade gjort det de skulle och gick hem. Nu när jag är vuxen skäms jag över det, men man tar inte de bästa besluten när man är i den åldern. Och det är såna saker som också gör att jag inte skulle låta barn gå ut eller ha ansvaret över att gå ut med hund.

Sen de flesta gånger jag m;tt ungar som gått ut med hundar så har de inte skött det speciellt bra. Små hundar i flexikoppel som de låter springa nästan ändra fram till mina, lite större hundar de knappt kan hålla i osv…

#12 Jag bor på landet. Men sett t.ex grannens ungar stå med deras ena hund vid vägkanten, medans en tjej som bor där (de är hennes fosterfamilj) är nere vid vägkanten och t.ex plockat bär eller liknande. Och våran tik gillar ej den hunden (hon har blivit attackerad av en svart hund och en mörk schäfer, och detta är en labbe/rottismix) och den vill gärna till oss = ungarna flyger eftersom han försöker ta sig till oss = inte bra.

#13 Man får ju alltid ta hänsyn till situationen. Det var det jag menade med att man känner de omkring. På landet vet man oftast vilka runt onkring som har hundar och vilka hundarna e. Vet man då att det finns hundar runt omkring som inte går ihop med ens egen hund, då tycker jag det är sunt f;rnuft att man inte låter ungarna gå ut med hunden…

#14 Tyvärr tänker dem ej så, då de har 2 av 3 hundar lösa på tomten rätt ofta. Den lilla gör inget för oss för den gillar våran hund men inte deras stora tik (mastiff), de har aldrig fått träffas men vet att de inte kan vara ihop. De har ej lämnat tomten ännu men är vid gränsen och vågar ej chansa på att de stannar har fått säga till hundarna att springa in igen. Den svarta hunden däremot är i hundgården.
Och de behöver gå förbi vårat för att komma vidare till andra grusvägar :/ dock är aldrig barnen själva med hunden men ändå :/

Är egentligen kluven i denna fråga…

Har själv råkat ut för att det kommit fram hundar till mig och min hund för att barn varit ute med hund de ej kunnat hålla i. Det kan ju gå mkt illa i sådana situationer om hundarna börjar slåss.

Samtiigt tycker jag att det beror mkt på situationen om det är lämpligt att låta barn gå ut ensam med hund. Beror på hur man bor, hur gammalt barnet är och hur van han/hon är att handskas med sin hund , vad det är för hund man har och vad det bor för folk/hundar i närheten.

Vi kommer troligen att låta vår äldsta son gå själv en kort runda med vår kommande hund , då vi bor i en lugn förort med tillsynes ansvarsfulla hundägare :) Vi planerar att köpa en liten/medium stor hund :)

Jag har dotter på +12 år som kan ibland får ibland gå ut med hundarna på promenad med en kompis men annars tar hon ut dom i trädgården för kiss o lek. Här vi bor vet man på ett ungefär när vissa är ute med hundar man vill undvika och vart dom går med så det går att skippa gå dessa promenader just där o då ;)

Jag tycker att så små barn bör absolut inte promenera med hundar själva.

# 4 Det är helt vansinne att ditt småsyskon går ut med era hundar själv. Hur ska de orka hålla hundarna om de befinner sig i en situation när hunden drar eller att de måste dra tillbaks hunden mot sig. Det räcker med alla vuxna och tonåringar som knappt har fysisk kontroll över sina stora hundar och kan hålla emot när de vill flyga på ens hund.

Tycker inte man ska promenera med fler hundar heller, än man klarar av. Finns alldeles för många idioter till hundägare där ute som gör oss *småhundsägare* nervösa.  

# 8 Word.

Jag var nog 12 år när jag började gå ut mer med vår äldsta hund. Men han är så snäll mot alla och eftersom vi inte haft så mycket problem med lösspringande hundar och att vi bor i ett litet samhälle så var det ganska lugnt. 

Sen skaffade vi tiken när jag var nästan 14 år och då började jag ta mycket av ansvaret för henne. Nu är jag 18 och har i princip allt ansvar för hundarna, det är jag som är kunnigast i familjen och går på promenader med hundarna och aktiverar dem. Och eftersom tiken är osäker på främmande hundar fick jag snabbt lära mig läsa av hundars kroppsspråk  veta hur jag ska bete mig i situationer med lösspringande hundar m.m. 

Men jag vet själv att jag inte alltid visste hur jag skulle bete mig i alla situationer när jag var yngre så tycker verkligen inte barn ska gå ut själva med hundarna förrens de kommit upp tonåren iallafall. Sen är inte alla mogna då heller men det får man helt enkelt se hur pass mycket barnet klarar av. Och skulle aldrig låta ett barn gå ut med mina hundar, låter inte ens andra som jag inte känner så väl att jag vet att de klarar av dem gå ut med dem. För det är alltid mitt ansvar om något händer. Och tänker då främst på min tik som inte alla vet hur hon ska hanteras för att hon ska känna sig trygg vid hundmöten.

#18 Mina hundar drar inte, och jag vet vad det är för hundägare i mitt kvarter. Hon är inte ute med två hundar samtidigt. Utomhus är de varken intresserade av andra djur, hundar eller andra människor. De gör sina behov, nosar lite och går fint bredvid sin ägare.

Så nej, yttra dig inte sådär när du har noll kunskap om mina hundar. Om man måste vara fysiskt överlägsen en hund hela tiden är det inte många som kan äga större hundar, utan endast väldigt starka män? Så kan man inte resonera, allt handlar om träning hos hunden.

Jag skulle aldrig våga släppa iväg ett barn med min hund själv! Spelar väl inte så stor roll om hunden är liten eller stor, man vet aldrig när det händer något.

Har sett barn på runt 6-10 år vara ute med huskies, schäferblandningar och någon liten småhundsblandning ute och jag vill inte ens tänka på vad som kan hända om någon med hund möter dom.

Min bror gick ut med min hund själv när han var runt 9 år, han berättade att han hade tagit ut han själv tidigt på morgonen utan att fråga någon, förklarade vad som kan hända, och om min hund skulle dra till så skulle inte han orka hålla. Nu var ju inte detta långa promenader och det hände inget, men ändå, man blir rädd att det ska hända något och ett barn i den åldern kan väl knappast göra mycket om det kommer en hund och attackerar eller liknande..

Mina barn 9 och 13 har fått tagit ut Findus själva på tomten i koppel med halvstryp samt sele med "handtag" på tomten då vi bodde i huset på landet. För att Findus skulle få kissa när de kom hem från skolan t ex.

Men nu när vi bor i tätorten får de inte ta ut honom själv. Han drar en del ibland, speciellt testar han andra hundförare än mig och han är vrålstark om han sätter den sidan till. Normalt är han snäll och trevlig mot andra hundar OM de är trevliga mot Findus. Är de skälliga och på lekhumör vill han gärna leka han också. Är de lugna och oberörda är Findus oberörd. Är andra hundar aggressiva KAN Findus också uppträda hotfullt och morra, oftast tycker han det inte är värt att bemöta men jag vet ju att han kan.

# 20 Jaja dina hundar är *snälla, lydiga, drar aldrig, är aldrig intresserade av andra hundar, du kan förutspå vad som kommer hända på promenaderna*. Det säger de flesta hundägare och det tror man ju mycket på. Som sagt, helt vansinnigt att låta barnen gå ut med labrador mfl. Chihuahuor som grannen har, okej det köper jag. Men även de kan ställas inför någon tuff situation ute med hundarna. Man undrar ju vad folk som dig tänker med.

"Så nej, yttra dig inte sådär när du har noll kunskap om mina hundar."

Folk yttrar sig här om andras hundar i varenda tråd fast man inte känner dem. Det här är ett forum.

Jag var 9-10 år gammal när jag fick min egna hund och gick redan då ut med grannars hundar när de jobbade, allt som oftast hade jag 3-4 hundar i händerna oftast i raserna schäfer, doberman, siberian husky och rottweiler. Hade absolut inga problem med det och drog dem så hade jag styrka nog att hålla emot men det var jag. 

När vårat barn anländer och det är äldre kommer jag aldrig tillåta den gå ut med våran hund även om hon är hur snäll och go som helst och kan gå fint i kopplet. Anledningen är att hon är slädhund och jag vet vilken styrka hon har iom det så jag tar det säkra före det osäkra och låter oss vuxna sköta hunden.

#23 Jaja du får tro vad du vill, bara för att din hund/hundar är oförutsägbara så betyder det inte att mina är det ^^…

Vi bor i ett litet kvarter och jag vet precis vilka hundägare som rör sig häromkring och det finns absolut inget för hundarna att sticka efter, plus att kvartersrundan är mindre än fem minuter lång och folk rastar sällan ens sina hundar här. 

Som jag redan sagt, om man var tvungen att vara fysiskt överlägsen hunden hela tiden, vem skulle kunna äga de större hundarna? Berner sennen, husky, amstaff? Jo enbart starka män, säger som jag sa innan - allt handlar om hundens träning. Hade mina hundar (speciellt staffblandningen) velat sticka med mig då hade han gjort det, man har inte mycket att säga till om mot en sådan kraftig muskelhund. Betyder det att jag är en olämplig ägare och borde hyra in någon kraftig karl som ska ut och gå med min hund? Nej, min hund är tränad och går fint bredvid mig, noterar inte ens andra hundar eller människor om inte jag visar att det är okej. 

Om man tänker som du verkar göra så ska alla kvinnor gå med dvärgpudel, Chihuahua och liknande raser?

Min syster har växt upp med hundar precis som jag, hon känner dessutom hundarna och att gå en runda runt kvarteret där vi dessutom känner hundar och hundägare, och rundan ligger på fem minuter ser jag inget fel eller konstigt i.

Ni som släpper ut ungarna med hunden utan att följa med själva - hur tror ni att ni kommer känna, må och tänka om dagen är framme då en annan hund kommer och gruffar upp till gräl och kanske er hund skadas samt att barnet ensam fått se och uppleva detta? Och är det okej för er att lägga det ansvaret på ett barn, att försöka reda ut en sådan situation där hundarna inte går att sära på? För tro mig - de situationerna kan uppstå vart man än må bo och precis när som helst.

Jag skulle inte låta barn rasta hundar.

Händer ibland att min brorsa är ute med vovven och promenerar. Han är 13 år och jag ser inga problem med det.
Han är ändå starkare än mig, och skulle det komma nån aggressiv hund skulle han vara lika benägen som jag (styrkemässigt) att dra isär hundarna 😛 Dock bor vi ett väldigt lugnt område.
Skulle inte lägga skulden på honom om det hände något heller.

Skulle tillåta resp. inte tillåta det beroende på barnets storlek och ålder samt hundens storlek.

Jag själv är 15 år gammal (om man nu kan räkna det som barn..?) och har en "egen" hund. En Groenendael-tik på 4 år. Själv tycker jag inte det är någon "åldersgräns" på att få gå ut med hunden. Det som är viktigt är att man har kontroll på hunden och att man ska kunna hålla emot OM hunden börjar dra. Bara man lär barnen att inte hänga efter hunden, utan det är hunden som ska gå där du vill gå. Man kan låta sitt barn hålla i hundens koppel när man själv är med ute och går, då ser man snabbt hur barnet hanterar hunden och hur bestämd den är. Någon som håller med om det?

Om man har en pålitlig och sansad hund som inte är för stark så tycker jag att man kan låta så stora barn gå en runda runt kvarteret med den om man känner till området och de hundar som man kan stöta på där. Sen beror det ju på barnet också, hur kunnigt och förståndigt det är. Det är ovanligt (iaf enligt min erfarenhet) att man råkar ut för hundslagsmål på en promenad. Visst kan en mötande hund skälla (även om det också är ovanligt här där jag bor iaf) men det leder ju sällan till problem. Dessutom är det ju i regel en vuxen som går med den mötande hunden och den kan troligen bedömma situationen om det skulle behövas.

Men jag skulle inte utgå från att barnen kan promenera en kommande hund. Det beror ju helt på hur er hund blir att promenera med - och vid hundmöten osv. Utgå från att det är ni vuxna som måste promenera den så får det bli en bonus om barnen ockå kan göra det sen.

Jag var 13 när jag fick min första helt egna hund & honom gick jag ut med själv, tränade osv. Vi hade även en Amstaff & en Kelpie, gick ofta ut med alla tre efter skolan & dylik. 

Är uppvuxen med hundar, både mor & far har tävlat i Lydnad & bruks på elit nivå så jag har förvisso en helt annan bakrund när det kommer till hundar än vad dina barn har..

#8

Det är knappast en rättighet för barn att få gå ut med hundar.

kl

Till er som kan förutspå vad era hundar kommer att göra i varje given o/e okänd situation, grattis till valprogrammerade robotar!

#33 Jag tror inte folk förstått/vill inse att hundar beter sig olika beroende vem det är som håller i snöret, eller att främmande hundar kan pendla snabbt från glad till förbannad, eller att det finns folk som kan bete sig illa och oansvarigt, etc 😕

#34 inlägg 12 i http://bullhundar.ifokus.se/discussions/5148bedbd3b4fd3a5f000391-kan-alla-hundar-bli-kamphundar?discussions-1

Säger en del om det där med signaler hundar emellan.

Nej, barn ska inte gå ut med hundar själva.

Häromdagen var jag och sambon ute med min hund och då kom grannungen (han kan vara mellan 11-13 år) ut med deras hund. Hunden började dra och ungen flyger som en fjäder efter innan han tappar kopplet och hunden springer rakt fram till Veiko och biter honom i hals/nacke innan jag puttar bort hunden och han tar kopplet och försvinner snabbt därifrån. Det kunde gått riktigt illa om situationen ville sig så. Mamman stod också i fönstret och kollade på när det hela hände.

Jag fick min egna hund för 2 år sedan (är 13,5 år, hunden är en liten Schäfer) och eftersom det var min så var det ju klart att jag skulle gå ut med henne. Så länge man kan hantera hunden tycker jag barn ska få gå ut med den, gäller även vuxna.

Jag är 13 år och går oftast ut på promenader själv. Jag undviker dock hundar som jag känner mig osäker för, så fort det blir minsta tecknet på bråk säger jag artigt hejdå och går där ifrån. Jag vet själv vad jag klarar av och inte och det är en av anledningarna varför jag inte är så förtjust i stora hundar.

Jag håller med #37, Så länge barnen kan hantera hunden rätt och klarar av den tycker jag det är okej. Men det beror också på ras och ålder.

Båda ja och nej.

Ja, om hunden är av en liten modell så barnet inte behöver dras med.
Varför? Förra veckan stötte jag på en tjej på max 12 år som hade en labrador, om jag såg rätt, och hon kunde knappast hålla emot.. hon drags framåt så fort hunden drog. Men hon försökte verkligen.. men jag och min mor tog en annan väg så vi slapp gå förbi henne. Mest för hennes skull och såklart för vår också. Hade vi gått förbi och hunden rusat mot oss hade jag haft min egna hund som skulle sprungit för livet och en stor svart hund i hälarna.

Nej. Just pga situationen jag nyss beskrev.

En liten Chihuahua kan ett barn hantera.. men en stor tung hund skulle barnet sällan kunna kontrollera om det inte var en väluppfostrad hund så att säga.

#39 visst kan ett barn hantera en vavva, men hur hanterar barnet det om vavvan blir klippt av en större hund?

#0 Är det ett "bra" område där du känner till vilka hundar som man kan träffa på hade jag inte oroat mig för att låta barnen gå med hunden, när de är från tio år i alla fall. Barnets personliga mognad och lämplighet är ju viktig här. Hålla hunden lär de klara av.
Bernersennen hunden kanske är skrämmande, men ägaren verkar i alla fall vara medveten om att hon har problem och ser i alla fall till att hunden inte kan skada någon. Att hon sedan borde söka träningshjälp med hunden är en annan femma. Kanske något du kan tipsa om nästa gång ni springer på varandra i mataffären? Finns många trådar om hundaggression här på forumet, sök på "skavellträning" till exempel.

#40 Då får man undvika hundmöten? Får föräldrarna säga det.. det finns vägar där det sällan finns hundar.

Jag har 3 barn. En 5 åring, 6 åring och 10 åring och nej de får inte ut och gå med vår hund själv. Då bor vi ändå på landet och det är lugnt här och jag ser sällan eller aldrig några lösa hundar som ränner runt.

Hunden är mitt ansvar som vuxen. Jag ansvarar för att inget händer hunden, mina barn eller någon annan. Jag vill veta vad som händer runt min hund för att  veta varför den reagerar som den gör när jag tränar den. Vi har haft en jack russel så en liten hund alltså och nu ska vi skaffa en lite större men oavsett storlek så är hundar inte en leksak som barnen ska ränna runt med. Det är min åsikt.

Jag är 11 år (lite äldre en dina barn men ändå) och går ut på massa promenader varje dag. Vi har en cavalier;)

Aldrig. Va skulle andra hundägare tänka om de så min amstaff med en 12åring? Jag själv skulle bli rädd och välja en annan väg att gå. Med småhundar tycker jag är ok om man har vanligt koppel. Inget rullkoppel där hunden rusar överallt och nästa sekund ligger den i någon stor hunds mun.

Vi har vanligt koppel och en liten hund😉

Jag är femton och har gått ut med familjens nobs sedan jag var sju år.

Jag anser att om man bor på ett lungt område generellt så kan barnet få gå en sväng kanske 5-10 minuter bara och man får säga till barnet att om den ser den och den hunden så skall barnet gå en omväg med hunden

På tal om detta så såg jag en ca 10 årig tjej vara ute och gå med enorm schäfer hane för några veckor sedan. Den hunden började hoppa och skälla mot en annan hund och ungen fick problem att hålla hunden så snäll som man är gick jag in och hjälpte henne hålla i samt lugna hunden, trots att mitt hjärta bulta då det var en schäfer. Hon började sedan gråta för hon blev livrädd över hundens beteende så jag följde henne hem med hunden då hon bad om det och gav föräldrarna en liten tillsägelse som riktigt skämdes över händelsen.

Sen dess har jag bara sett föräldrarna ute med hunden. 👍

#48 ja, det är ju en sak om hunden har problem med andra hundar/människor samt skall barnet kunna hålla i hunden OM något skulle hända att tja, hunden får "spel" eller något. Men om man har en "normal" lugn/snäll hund som inte har problem med människor eller hundar då är det som jag skrev tidigare

När jag fick min hund var jag 14 år, skulle just fylla 15. 
Jag tycker absolut det inte finns en åldersgräns, eller jo självklart kan man kanske inte låta en 5 åring gå ut med hunden, det är mest för risken barnet kan råka ut för. 
Litar jag på barnet så visst, men helst ska barnet vara 9-10 år occh uppåt. Det har inte så jättemycket med åldern att göra, jag skulle t ex aldrig låna ut honom till min hundrädda kompis för hon kan bli rädd och släppa kopplet. 

Ett barn ska kunna gå ut med en GD som en Chihuahua, hunden ska vara lydig och barnen ska undvika hundmöten med aggressiva hundar (vilket alla borde göra väl? Varför utmana ödet?) 

Själv åker jag ganska ofta i stan, hundträffar osv och jag ser att problemet sitter inte i vem som håller i kopplet utan är det problem så gäller det att barnen blir osäkra för kanske en annan hund.

Barn är inte dumma, själv sett massor av barn undvika ber automatik stora gläfsande hundar som drar sig mot deras lilla cockerspaniel. Då går de helt enkelt en liten omväg runt hunden, vilket även jag skulle göra, jag kan inte stoppa en stor berner sennens stora käkar, trots att jag tydligen är inom den linjen som dragits för de som får gå ut med hunden. 

Fast själv skulle jag aldrig låta barn gå ut med min hund själv, men det är princip sak, don't ask me why, men har lite svårt för barn. Aldrig gillat barn och därför skulle jag aldrig låta nått grannbarn ta min hund på promenad där vad som helst kan hända, men är det ens egna barn tror jag du när tiden är inne kommer känna rätt känsla en dag när de frågar om de får gå ut med hunden! :)

#50 haha exakt samma som för mig! (dock är jag 15 haha) jag skulle aldrig låta ett grannbarn låna familjens hund (som jag har tränat) och är superlydig men tja…

#50 hur kan man veta vilken hund som är aggressiv om man inte sett hunden innan? Då blir det svårt att undvika :)

#49 Ingenting säger ju att en snäll och lugn hund inte kan få "spel" på promenader, alla hundar är kapabla till styrka. Våran är hur go och snäll som helst men här om dagen käfta hon upp sig mot en dvärgpudel utan vidare (skrev en tråd om det), något jag aldrig hade förväntat mig från henne.

Skulle säga att: barn över nio-tio år+hund av mindre ras+både hund och barn väluppfostrade+hyfsat lugnt och tryggt område (alltså de flesta platser i Sverige när allt kommer omkring)=helt okej att barnen tar hunden på promenader.