Vår första hund var snart två år när vi skaffade vår andra hund, som var snart ett år när vi skaffade henne. Det skiljer alltså nästan exakt ett år mellan dem.

För- och nackdelar skiljer sig nog åt beroende på om man har två hundar som passar ihop eller inte. Våra hundar leker på samma sätt och funkar till samma motionsformer, därför ser jag mest fördelar. Att ha en trädgård när man har två hundar bidrar verkligen till fördelarna också, för jag ser hur kul våra hundar har det tillsammans när de får leka fritt och ostört i trädgården. De jagar varandra, brottas och munnas och ibland ser man hur de riktigt längtar efter att få komma ut och busa tillsammans. Så får de ju inte göra på promenaderna så trädgården är perfekt till detta.

Jag trodde att det skulle vara svårare att motionera med två men det är det inte. Jag kan cykla, åka skidor eller springa med båda. I skogen eller annars när de ska få sträcka ut sig mer går den ena lös och den andra i flexi. Hade vi haft två som inte kunde vara lösa hade det varit mycket jobbigare. Hade man varit ensam ute med dem då hade man fått lov att ha dem i kort koppel, för man kan ju inte hålla reda på två flexi eller långlinor själv i skogen.

En nackdel kan vara att det trissar upp varandra på promenaderna. Om en är dragig och stressad i kopplet så smittar det av sig på den andra. Man får jobba mycket hårdare för att få kontakt med båda. En stor nackdel är att vår första hund hade jättesvårt för hundmöten, vi hade löst det innan vi skaffade en ny, hon kunde gå förbi andra hundar utan att bry sig, men nu när vi har en ny som skäller på andra hundar så smittar det av sig lite på den första. Då kan det vara svårt att träna och få kontakt med två hundar samtidigt, när man är ute själv.

Jag har i alla fall aldrig ångrat att vi skaffade en till, och jag tror inte att vi kommer att ha en ensam hund igen, men jag tror att man måste vara noga med att hitta två hundar som passar ihop.

För oss fungerade det inte med 2 hundar. Hund 1 var en westie på dryga året och hund två var en finsk-lapphund valp. För det första "tävlade" de om vår uppmärksamhet. Inte på ett aggressivt sätt men ändå jobbigt och påträngande. För det andra var vi tvungna att gå separata promenader då den ena hunden gick i ett mycket segare tempo en den andra. Dessutom kunde hund 1 bli vaktig mot andra hundar när man var ute med båda samtidigt, något son tyvärr smittade av sig på lapphunden :/. En annan grej var att lapphunden blev otroligt stressad av att den andra hunden bara var i samma hus. Han ville hela tiden ha koll på vart han var och vart han skulle och om han gick till oss eller vad han nu gjorde. Vi fick ofta spärra av huset på olika ställen med galler för att unghunden inte skulle jaga efter 2-åringen och börja leka eller bara störa honom. Nu när lapphunden är 1 år och könsmogen har de börjat bråka och vi tog beslutet att sälja en av hundarna. Vi sålde hund 1 då han inte passar för de aktiviteter jag vill syssla med. Vi har redan efter nån Vecka märkt stor skillnad på unghunden, han är lugnare, mer harmonisk och allt är så mycket enklare!

Jag har precis skaffat hund nr 2 så jag har inte så mkt erfarenhet än men frågade runt mkt innan. Två hundar drar in mer smuts, men dammsuger man redan dagligen blir skillnaden inte så stor. Två hundar är ibland svårare att hitta hundvakt till, ibland. Två hundar kostar mer. Dom kan påverka varandra neg - dvs skäller en skäller den andra också tex. Två hundar tar mer plats, tex i bilen. Det kan vara svårare att få tillåtelse att ta med två hundar till vänner, på arbetsplatsen etc. Vi känner dock att två hundar är roligare än en. När vi varit hundvaky har det inte varit samma sak för då har inte hunden varit en del av familjen som nu. Det känns mer komplett att ha två hundar, dubbel glädje tycker jag. Dessutom har gammelhunden visat sig uppskatta valpen mycket mer än vi trott. Vår stora hund får mer uppmärksamhet av oss också, för nu är dom två som har behov och vi påminns oftare om dom. När vi bara hade en hamnade han lättare i skymundan. Så änsålänge tycker vi att två hundar är bättre än en.

Vill bara tillägga att om jag skaffar en kompis till Smiley så skulle det troligtvis vara hennes bästa kompis som är hennes syster från samma kull. Dom är lika stora och det märks tydligt att det är just dom två när vi hälsar på. Och anledningen till att jag KAN skaffa just henne e det att hon fick komma tillbaka tillbaks moster då hennes nya ägare hade misshandlat henne, men det är inget som påverkat Skilla (Smileys syster) på sättet eller så, bara storleken. Hon är lite blyg, men det har hon varit sen hon var liten, men det handlar ju om att man måste lära känna varandra också :)

Hade jag skaffat en kompis så hade jag tänkt att göra det när Smiley lärt sig att ''ignorera'' hundar lika bra som människor först, men det går väldigt framåt för oss just nu, så det är troligtvis inga problem. Jag tänkte också att ta mest enskilda promenader med dom i början, så att Skilla (vet inte om hon redan kan det, kanske hon kan) lär sig att gå fint och lugnt i kopplet, sen när hon kan det så tänkte jag skaffa en sån här ''lina'' som man sätter på båda hundarna så man bara har ett koppel till dom, dock kommer jag självklart inte använda den hela tiden, men kan ju kanske vara bra att ha? 

Tack till er som orkade läsa detta och delar era åsikter, och tack till er som redan svarat 🙂 

Slänger in en bild på Skilla när hon var liten, men nu ser hon nästan precis ut som Smiley ;)

#4 Tvillingkoppel är inget att rekomendera då ifall ena hunden rycker till  får andra hunden ett ryck, och du kan inte ha samma kontroll på de som ifall du hade 2 koppel. Om båda hundar kan gå fint i koppel borde det inte vara några bekymmer, eller?

#5 Det var mest bara en tanke jag hade,har själv ingen erfarenhet av såna så tack för informationen :)

Vi hade tidigare 2 hundar av rasen westie som var mor och dotter, tyvärr är bara dottern kvar i livet idag. Tror Saga var runt 1½-2år när hon fick Wilma. 

Men det fungerade ganska bra för oss. Saga sa dock väldigt gärna till Wilma när hon gjorde fel. Saga var den som hade kontrollen över alla leksakerna och Wilma är tyvärr ingen "lekig" hund pga detta. Dem fick sina ryck ibland och sprang runt och busade trots att Saga var gammal och seg. Och dem var väldigt mån om varandra. Wilma var även sådan att hon skulle skälla på alla som gick utanför våran tomt vilket Saga visste att dem inte skulle, så Saga skällde på Wilma.

Jag minns tyvärr inte hur det var innan vi fick Wilma då det var 11 år sedan. Och träffar tyvärr inte Wilma så pass mycket längre, vilket enbart är några enstaka gånger när jag åker till min pappa.

Men det kan ju säkert vara svårt att hitta 2 hundar som verkligen passar tillsammans. Vi hade ju turen att få en avkomma efter Saga vilket kanske gjorde det hela enklare för våran del. :)

#4 När hundarna redan känner varandra och du vet att de går ihop har du ju fördelen att du vet att de passar för samma aktiviteter och de gillar att leka tillsammans. Det är en stor fördel att man inte måste dela på dem hela tiden utan kan göra saker tillsammans hela familjen. Det blir jobbigt om man alltid måste göra separata grejer, även om man ibland såklart gör det också.

Vår Skade hade lärt sig att ignorera andra hundar men det smittar ändå av sig lite, blir en orolig är det svårt att få den andra att hålla sig kolugn, i alla fall för oss som sitter med två relativt unga hundar. Men egentligen är det inget stort problem tycker jag, det är bara att fortsätta som man tränade innan, men fokusera på två hundar nu. Just hundmöten är ju bara ett exempel. Det kanske funkar finfint med två hundar också. Men man får nog räkna med att det dyker upp något problem som man inte hade innan, något som man får börja om med. Men har man en bra relation till den första hunden, och har tränat mycket innan så att hunden är trygg med en, så är det inte så svårt att ta sig an nya problem heller. Den första hunden kommer ju att föregå med gott exempel i de flesta fallen.

I början är det nog bra att växla mellan att gå ensampromenader och tillsammans, så att man inte bara går ensampromenader. Hundarna lär ju känna varandra ännu bättre genom att promenera tillsammans, och så blir det ingen stor förändring för dem när man plötsligt sätter ihop dem. Det går att träna kontakt och koppelgående med två också, man får bara vara väldigt alert själv, uppmuntra den som gör rätt och peppa den som gör fel till att göra rätt. Om våra hundar upptäcker att den andra får belöning för att gå hos oss och söka kontakt börjar de snabbt göra likadant.

Vi använder tvillingkoppel i vissa fall men hundarna känner ju som sagt inte om de går fint eller inte eftersom den andra hunden kan dra till i den. För det första använder vi bara sele i tvillingkoppel, av just den anledningen att de drar i varandra, men vi använder alltid bara sele ändå. Och dessutom använder vi bara tvillingkopplet när hundarna får dra, det funkar t.ex. utmärkt när jag åker skidor, springer eller går fort med hundarna i midjebälte och de får hjälpa till och dra. Så jag tycker inte att du behöver helt förkasta idén, utan prova dig fram!

#8 Okej, tack så mkt för erfarenheterna ;)