Vet inte hur andra gjort, men har kört så att när han var nervarvad så drog jag bara på mig skorna, och gick ut. Kanske ned till garaget en snabbis och lådsas hämta nånting eller ner för hämta posten. Sånt i början som bara tar 2 minuter. 
Sen öppnade jag bara dörren och sa i normal ton att ''nu är matte hemma igen'' (han har en tendens att larma när han inte hör vem det är) sen tog det några minuter (ofta kanske att man tar av sig skorna, tar in posten, sätter sig ner och börjar bläddra i den, och sen ropar man upp hunden i knät och klappar lite och har en lugn stund. 
Sen utökade vi tiden rätt snabbt då han inte alls brytt sig om att vara ensam hemma, så på denna punkten vet jag inte mycket om då alla valpar är olika med detta, men du kanske får ett klokt svar av nån annan på denna punkten 🙂

Läste någonstans att man ska börja med typ 10 sek och sen öka långtsamt. Valpen är jätteduktig i bilen, där ligger hon eller sitter och vaktar och väntar fint på oss. När vi skulle lära henne vara i bilen så gick vi bara iväg en stund ca 1 minut och kom tillbaka och blev glada och berömde henne för att hon hade varit så duktig och sen kunde vi snabbt vara bort längre, det längsta vi lämnat henne är väl ca 20-30 min skulle jag tro, när vi handlar. Men hon sköter det bra.

Kan man börja med att gå iväg 1 min? eller måste man öka från 10sek till 20sek till 30sek osv osv?

http://hundar.ifokus.se/discussions/4f7066c688f47259190015ec-haller-ni-med

#3 Tack så jättemycket!

#4 Så lite :)

Molly led av stor separationsångest redan när jag fick hem henne. Att sitta på toa var omöjligt för hon pep som om hon var döende. Om resten av familjen försökte leka med henne struntade hon blanka tusan i, för matte var ju inte synlig. Så jag fick helt enkelt låta mamma passa henne medan jag smet in och duschade, så hon kunde känna en trygghet på så sätt.

Sen spelade jag in ljud medan jag duschade när hon var 6 månader och hon var tyst, så då visste jag att toa och dusch var fritt fram hur länge som helst för min del :).

Sen har jag inte kunnat slänga soporna förs hon ylat ihjäl sig.. men det släppte också i samma veva som toa och dusch. Nu kan jag gå ut på utsidan och slänga soporna (vi har sopnedkastet i trapphuset).

Jag går helt enkelt sakta fram då Molly har separationsångest men vi har verkligen kommit långt :). Från att inte ens kunna stänga dörren om mig på en sekund till att kunna duscha i 20 minuter.

Visst måste någon passa Molly medan jag är iväg, vilket inte är ofta.. men vi arbetar på det.
I början så pep Molly och stod vid dörren när jag åkte, nu för tiden piper hon en kort stund för att sedan lägga sig hos mamma och glo på dörren tills jag kommer hem :). Så vi ska arbeta mer på det, gå och slänga soporna längre ifrån vår dörr, möta vänner i porten osv osv.