Jag skulle vilja ha en foderhund. Men att då ifall det går "skriva in i avtalet" att jag vill vara med under parning, valpning och lite under valparnas uppväxt. Skulle vilja ha foderhund för att lära mig mer om avel praktiskt men samtidigt ha någon erfaren i närheten 

Jag förstår vad du tänker osv.

Jag ska troligen bli foder snart och det beror mycket på att jag ska välja en ras som jag aldrig har ägt förut.

Det känns då skönt att kunna kontakta en uppfödare och man får lära sig mycket vilket jag tycker är posetivt.

Foderen är det jätte bra för männinskor som verkligen vill ha en ras som inte har kanske 20 000 kr att slänga ut på en gång då är foder ett bra alternativ.

Men det betyder ju inte att de blir en dålig hundägare, att bli foder är ju inte lätt, man måste verkligen visa att man är bra osv.

Så för mig är det en bra sätt att känna sig trygg speciellt med nya raser.

Mina föräldrar har både och, behöver inte vara ekonomiska skäl. De har en köpt engelsk springer spaniel som var farsans hund och när gammelhunden Ronja dog ville morsan ha en hund att gå ut med också eftersom hon saknade Ronjas sällskap. De fick reda på att en kille som hade kennel blivit sjuk och behövde ha hjälp eftersom han inte orkade ta hand om alla hundarna, så mina föräldrar tog hand om en 6årig tik (welsh springer spaniel) som bara skulle ha en kull till sedan kunde mina föräldrar få henne, passade mina föräldrar bra eftersom de inte ville ha en valp. Nu har de fått henne + de är fodervärd till en av hennes valpar (och de som sa de inte skulle ha någon valp igen eftersom det var för mycket jobb)

Jag tog min tik på foder dels för att det var en alldeles ny ras för mig och en mycket ovanlig ras i sverige och kände då att det var skönt med den tryggheten och backupen man får av uppfödaren (visst alla uppfödare säger att köparen får det ändå när de köper valp av dem men verkligheten ser inte riktigt så ut tyvärr enligt min erfarenhet) sen så är jag mycket intresserad utav avel så jag kände också att det kunde vara en bra "lärotid" med allt vad som har med avel att göra då jag får vara delaktig i alla steg utan att ha det direkta yttersta ansvaret.

Min tanke var att bli fodervärd från början, och det var helt enkelt av egoistiska skäl, jag ville ha valpen som uppfödaren trodde mest på  Sedan går det givetvis inte att säga när de är så små, men uppfödaren jag hade kontakt med klickade jag verkligen med och vi hade samma syn på avel - då hade det bara varit en ren glädje att få hjälpa henne att underlätta hennes avelsarbete

Vi hade tänkt skaffa hund men så undrade uppfödaren om vi inte ville vara fodervärd o på den biten vart vi det. Sen har jag valt att bli lite mer engagerad i allt som hör till, utställning,rastypiska testerna, och val av hane hur man väljer just "den". och sen parning o förhoppningsvis även valpning :) Jag kommer någ inte avla själv men tycker det är intresant o se hela bilden oxå och få vara med.

Precis det som Malin3033 skriver tror jag är en vanlig anledning. Man vill ha förstavalet i kullen helt enkelt!

Som uppfödare som fundrar lite lätt på en ras till skulle jag mycket väl kunna tänka mig att vara halvfodervärd (ja jag vet att det heter köpeavtal med bibehållen avelsrätt ) åt en erfaren uppfödare just för att få en tikvalp som denne verkligen tror på.

Jag valde att bli fodervärd för att kunna få hunden med stort H. Jag hade förlorat min gamla och hans uppfödare hade en hanhund i sin kennel som hon kunde tänka sig att lämna ut på foder åt mig. Jag hade träffat hunden förr och tyckte att han verkade jättemysig och som att han skulle passa mig perfekt.
Sedan har det (enligt mig) massa andra plus också, som att jag får följa med på utställningar och där ta del av uppfdarens stora kunskap, bland annat hur hon tänker när det gäller valpar, val av hane och tik och rasens framtid.

Jag är väldigt glad åt att jag valde att tacka ja till att ha honom på foder och det slår mig då och då vilken tur jag har som har honom! Med andra ord blev det precis som jag hoppades att ha honom.

Det är av ungefär samma anledning som Malin3033 skriver. Vi har en hane från uppfödaren sedan tidigare och kommer så bra överens med denne. Så dels fick vi en tik efter min favorittik (dvs mamman) och dels blev det en av de som uppfödaren då såg som mest lovande.

anledningen som malin3033 är ju så klart självklar det har jag aldrig tänkt på :P Men det var ju syftet och få bort min negativa syn på fodervärdar :D

Jag är helfodevärd och vi hittade våran foderhund när vi besökte en uppfödare.

Vi hade inte tänkt oss att bli fodervärdar, men vi fick så bra kontakt med Pelle (hunden) och uppfödaren så vi kände att varför inte? Det har ingenting med att vi inte har råd med att köpa en egen hund, utan bara för att vi träffade den hunden som var rätt för oss :D

Är man ute efter att få en billigare hund eller gratis hund så är inte fodervärd rätt sätt, de ska inte handla om ekonomin alls då är man ute på helt fel spår, Oftast krävs det mycket mer av en fodervärd än en valpköpare och de måste man vara införstådd med, Det handlar om ett sammarbete fodervärden och uppfödaren imellan som inte går att mätas i pengar.

Jag fick inte köpa hunden, enda sättet var att ta den på foder.