Trixie är för det mesta väldigt uppmärksam och kommer bra på inkallning, speciellt sedan vi började träna med klickern. När vi går på promenad och hon är lös så håller hon sig 2-3 meter ifrån mig som mest och alltid så att jag ser henne. Hon söker frivilligt kontakt och kommer tillbaka till mig lite då och då utan inkallning. Och som sagt inkallning och kommandot "stanna" har hon blivit väldigt duktig på. Men…

När vi går på promenad så går vi utmed ett par åkrar, där kan hon vara lös. Men efter ett tag så kommer vi fram till en liten korsning. Går man höger eller vänster fortsätter man utmed åkrarna och går man rakt fram kommer man in i skogen. Ingen trafik, utan småstigar som används av hundägare och de som är ute och rider. 

När vi närmar oss den här korsningen så är det som Trixie får knäck i öronen och hon rusar bort för att lukta i längst stigen som leder in i skogen. Jag har försökt kalla in henne, försökt med stopp, jag har lockat med favorit leksaken, med olika sorters godis, jag har försökt springa i motsatt håll, jag har hoppat och studsat för att visa att jag är jätte kul och jag har till och med försökt göra flera av sakerna samtidigt (ibland är det tur att ingen ser en 😎). Men hon struntar fullkomligt i mig och nosar glatt vidare. Hon försvinner inte in längst stigen utan stannar på den första metern. 

När hon sedan har nosat och haft sig så kommer hon på att "ja visst ja, Lina ropade ju" och kommer glatt springande. Då är det ju bara att belöna och verka vara jätte stolt för att hon kom. 

Men hur får jag bort beteendet? Det är bara just där som hon reagerar så och bara om vi kommer hemifrån. När vi sedan går vidare igen så lyssnar hon och håller sig nära.