Den lyckligaste dagen i mitt liv var den 2004-06-15, för då föddes du.
Efter hela 8 veckors obeskrivlig längtan åkte vi hela vägen till Umeå för att hämta en liten duntuss, det var du, den sötaste lilla tussen man kan tänka sig och jag älskade dig så mycket från dag ett.

Vi har gjort allt ihop, du och jag var allt, det var du som skapade mitt intresse för hundar och dressyr, du som motiverade mig och gjorde mig lycklig när jag var ledsen.

Den sorgligaste och lyckligaste dagen i mitt liv nu är 2013-03-18 för då fick du vandra vidare, det är jag inte lycklig över alls men jag är lycklig för att du slipper ha ont, det gör mig glad att du slipper smärtan och paniken när du inte kan gå för det finns inget som skär så mycket i hjärtat som när du har ont och kämpar så hårt att ta dig fram några meter när du mentalt vill skutta och springa som en tok, lyckan som slocknar mer och mer för varje dag på grund av att du har ont, när du vill men inte kan oavsett hur mycket du än försöker.

Du var verkligen en underbar hund, den bästa hunden man kan tänka sig på alla sätt och vis, jag saknar dig så mycket men nu när du vägrar att äta och röra på dig har du sagt nog - nu är det din tur att leva lyckligt utan att ha ont. Jag kommer alltid att älska dig min lilla flinga❤️😢