Hej

Som några kanske vet så har jag en schäfer på foder åt Försvarsmakten. Hon skulle egentligen lämplighetstestas den 26:e februari men hon fick kennelhosta och då blev det uppskjutet till den 10:e april istället. Grejen är att hon har ju alltid varit lite osäker när det kommer till andra hundar och har varit stirrig och gjort utfall ibland (har dock väldigt lätt att släppa det när man säger till henne att sluta) men jga har inte tyckt att det har varit ett jätteproblem då sånt går att träna bort och hon är ju inte så gammal (snart 17 månader). Hon kan även bli "låg" runt dominant lite större hundkvinnor (om ni förstår vad jag menar :P) Problemet är att jag fick veta att när resten av kullen L-testades föll alla på samma punkt (förutom en som gick igenom), nämligen sociala brister. De blir låga, sänker huvudet och "vill inte vara med/nära" människor. Precis som hon gör, inte på något sätt aggressivt utan bara rädda och ängsliga, backar undan och undviker. Så det är ju men stor säkerhet att det är något genetiskt då så gott som hela kullen var sån (det var en som inte testades för att han hade D-höfter och så min). Det kändes ju lite surt när man fick reda på det men hoppet om att hon skulle "mogna till sig" och vi skulle (ska) börja skvallerträna och hoppas att det hjälper. 

Men då kom chocken igår, jag skulle hämta upp henne i hundstallet på skolan (där eleverna tar hand om hundarna, går ut med dem mm) och fick då veta av hon som är ansvarig (en av dem som Gogo inte tycker om) att innan sportlovet (som var förra veckan) hade Gogo morrat och visat ragg mot en av lärarna som hade gått förbi hennes box (eller stannat, vet inte riktigt vad som hände, ska gå och prata med läraren idag för att få mer info). Jag blev helt paff men fick kommentaren att jag inte skulle vara så förvånad eftersom hon är så ängslig av sig. Men jag tycker att det är en himla stor skillnad på att backa undan och undvika situationen och att morra och resa ragg! Hon har ju aldrig gjort et förut, någonsin mot en människa! Ragg har hon ju visat mot hundar förr när hon har varit kopplad men det fungerar ju bra om hon är lös, så om det hade varit en hund så var det mer förståelig i mina ögon.

Så nu vet jag inte vad jag tror eller tycker längre, jag tycker ju så mycket om den här hunden! Men kommer det bli bättre tanke på att det är i generna och vill jag ha en hund i mer en tio år framåt som jag inte vet hur hon kommer att reagera på folk? Om jag sen skaffar barn hur kommer det då att fungera? Jag hade verkligen sett fram emot att ha henne hos mig (trots hennes C-höfter och 1:a på armbågar) för hon är en fin hund men det här, kommer jag orka? Hennes L-test är om en månad drygt, innan dess måste jag bestämma mig om jag vill ha henne om hon inte går igenom, jag är så rädd att om jag inte väljer att behålla henne att jag begår mitt livs största misstag men om jag behåller henne är jag rädd att jag inte kommer att ha den hund jag kan lita på i situationer med folk och dela mitt liv med en hund som jag vill. Jag har inte sett det här hemma när jag umgås med mina vänner. Jag vet att hon gör sitt bästa ut av situationerna och en så länge är det tre personer som hon är "blyg åt" och en som hon faktiskt har morrat åt. Men det kommer ju komma fler personer i mitt liv och hur mycket ska man riskera egentligen?