Hejsan! Vi har nyss skaffat en liten kompis till våran ettårige finnstövare, en 9 veckor gammal corgi. Hittills har det inte varit några större problem och valpen är välkomnad av den store. T.ex. ligger han bara tålmodigt stilla och ser besvärad ut när lillen är och nafsar honom i läpparna och öronen, och det är snarare valpen som säger ifrån ifall stövarn t.ex. kommer i närheten av hans matskål. Sen valpen kom in har den större haft väldigt svårt att slappna av och är omåttligt nyfiken på "lillebror" så fort han rör sig i närheten. Absolut inte negativt, utan snarare att han är glad att ha fått en kompis och ständigt är leksjuk. Storleksskillnaden gör att lillen har svårt att i lugn och ro göra sig hemmastadd eftersom han ständigt har en flåsande stövare över sig som ett tält, om han inte ska röra sig inom ett litet rum med stängda dörrar. Stövaren slickar, buffar och försöker "fånga" den lille (lite som en valp jagar flugor) och sen juckar han så fort han får chansen. Andra skumma beteenden som uppstår är att han dreglar hejdlöst, skummar i mungiporna då han hackar tänder. Detta skulle förstås vara okej i leksammanhang, men eftersom det sker hela tiden är det väldigt påfrestande. Vi vill ju helst lära hundarna leva sida vid sida redan från början utan att någon utav dem ska vara på helspänn fort de vistas i samma rum. Visserligen fick vi valpen för knappt 1,5 vecka sen, så förhoppningsvis lugnar det väl ned sig. Men finns det någon som kan tipsa om hur jag kan lugna ner honom och avdramatisera alltsammans? Känner någon igen sig? Några andra tips när det kommer till att ha 2 hundar med denna åldersskillnad? Tack på förhand!