Min 4-åriga tik har sedan hon varit relativt ung haft problem med hundmöten. Antagligen beror det på det vanliga felet man gör att låta valpen hälsa på allt och alla i kombination med att hon träffat många hundar som inte accepterat hennes signaler. Vi har genom åren tränat med att ta avstånd, klicker, matat med godis, haft henne lös med andra hundar, gått promenader med hundar och tränat i grupp. 

Det har oftast gått bra att träna i grupp, är hon lös så är hon inte den som springer fram och biter den andra hunden utan hon har ibland sprungit fram och skällt men aldrig gått nära inpå. Däremot har situationen varit annorlunda i koppel, då har hon kunnat nafsa efter en hund som kommit för nära. 

Det har helt klart gått framåt, hon är inte längre ett nervvrak så fort vi ser en hund och hon skäller inte alls lika ofta eller får sina utbrott. Hon får självklart aldrig hälsa på hundar i koppel men jag vill att att hon ska kunna gå förbi en hund relativt nära utan att bli tokig. 

I dagsläget kan hon gå förbi en hund om vi tar ut några meters avstånd beroende på vad det är för hund, går lugnt, och att jag pratar lugnt med henne och ev. ger lite godis. Men hon drar och kan morra till ibland. De gånger hon börjar skälla så tystnar hon oftast när jag lugnt säger åt henne att vara tyst (ett stort framsteg från förut då hon nästan alltid fick tunnelseende) kan även funka att ta lite i kopplet, men jag är lite rädd att ta i kopplet då jag inte vill att hon ska få ett utbrott men det kanske är så jag ska göra för det har funkat att dra henne till mig lite. 

Men nu är vi alltså lite fast här, jag vill att hon ska sluta dra i kopplet, bli ännu lugnare vid möten och varken morra eller skälla och tillslut kunna gå ganska nära en hund utan att göra ett utfall och nafsa efter den. 

Har ni något tips? Är det någon som är i samma situation som kan dela med sig av sin erfarenhet?