"Bosse" o Nickis schäfer Nicki. på torpet

Nu vet ni varifrån hon har fått sitt "nick".

Bosse o kossorna.

Så skulle inte Alfons sitta, kossorna ska man skälla på!

Gamle Bosse (saknar faktiskt odågan liiite :)

Vovven min hette ju Nickie, med e på slutet

Crim blev kremerad på vetrinärstationen, och har en minnesplats på en djurbegravningsplats.
Och på just samma plats är Nickie begraven.
Usch! Tänk att det gått så många år nu, men ändå kommer tårarna.

Saknar odågan!

Han var gosig den killen!

Vem kunde som han plöja fram i lägenheten. Hoppsan ramlade en stol? Oj, fick jag med mig gardinerna. Typiskt Bosse!!!

SugproppsBosse

Döve sugproppsbosse!!!

Usch nu kommer tårarna. Man ser ju att på första bilden är han ung och dom andra är han grå under munnen och kraftigare. Tänk vad fort det går. Vilken kort tid våra hundar har på jorden.

Mina 4 hundar har jag tagit bort på Strömsholms Djursjukhus och hos min privata veterinär. Alla 4 är brända. Jag har inte tagit någon aska. Orkar inte ha en grav att gå till. Vill hellre minnas dom med foton osv.

Får också en liten tår i ögat.. =/ Men vad underbart att få vila på sin favoritplats!

Vår första hund dog hemma, natten innan vi skulle åkt till veterinär för att se vad det var för fel på honom. Förmodligen hjärtfel. Han somnade iaf helt lugnt i sin korg och blev 16 år.

Andra hunden blev omplacerad när min lillasyster föddes, främst pga av att han klöste som en galning på folk när han blev rädd.. Så jag vet inte hur det blev för honom, annat än att han hamnade i ett bra hem.

Sista hunden som gått bort fick vi avliva hos veterinär. Det var den värsta avlivning jag varit med om.. Hon var 11 år och orkade inte kämpa längre.

Båda hundarna är begravda på ett lummigt ställe i mamma o pappas trädgård, tillsammans med andra förlorade husdjur. De har alla ett kors och en rosbuske! =)