Nej, de är inte agressiva naturligt.

Tror det handlar om uppfostring helt och hållet. Jag vet faktiskt inte hur pass agresiva dom är i grunden, men har hört att det ska vara som vilken annan hund som helst egentligen. Vilken annan hund som helst går också att träna upp till mördarmaskiner…

På gården där min kära mor har sin häst föder dom upp Amstaff. Det finns en hel del där ute och några går t.o.m. lösa. Nu har dom även några osålda valpar på några månader och varenda en av dom (valpar + vuxna) är så fruktansvärt snälla och gosiga att det faktiskt slår många andra hundar jag stött på. Min bild av Amstaff är alltså kramgo sällskapshund, inte aggresiv kamphund.

Nej det är inte sant. Pitbullen har förr i tiden avlats för hundkamper, men har alltid avlats för att ALLTID vara snäll mot människor. En pitbull som inte gillade människor användes inte i aveln.

En amstaff kommer från gener efter pitbullen då England förbjöd hundkamper, så amstaff är avlad för just sällskad och tex utställning, den har inget med hundkamper att göra… förutom att det kan finnas kvar lite agg mot andra hundar i vissa fall. MEn mot människor ska inte finnas någon aggression här heller.

Ocg precis som #2 skriver så går vilken hund som helst att få aggressiv. Min ena hund är en blandras av chines crested powder puff och Pudel och han är en blandning av 2 raser som ingår i sällskapshundsgruppen. Han är aggressiv mot både hundar och människor då han antagligen behandlades illa innan han kom till mig + att hans pappa var aggressiv. Min andra hund är en Schäfer som hon, precis som Amstaff och pitbull haft dåligt ryckte, är en underbart genomsnäll hund som litar på och älskar alla, även om det är första gången hon träffar dom.

Amstaff och Pitbull är två underbara raser som har fått ett dåligt ryckte pga fel ägare som vill ha dom som en statussymbol. Tyvärr

Alla amstaff/pitbulls som jag har träffat har varit helt underbara hundar. Både tikar och hanar.

Men i fel händer och okunniga människor som enbart skaffar sådan ras som status symbol blir det fel. Då raserna är envisa och backar inte undan självmant om dom blir utmanade av andra hundar.

Därför är socialisering och miljöträning jätte viktig för dessa raser.
Så att man minskar chansen för problem senare, när hunden blir könsmogen.

Jag har en enorm kärlek och respekt för dom hundarna.
Vackra och underbara ♥

Man kan generellt säga att Amstaff/Pitbull/Staffar är mer förarveka än de flesta andra raser, men även att de generellt sätt är mer aviga emot andra hundar. Givetvis är det olika på olika individer, och givetvis kan man träna dem att tollerera och vara bra emot andra hundar - men det är inte ovanligt att de i sin personlighet är lite taggiga emot andra hundar.

Sedan är de underbara emot människor, riktiga knähundar och väldigt kärvänliga, roliga, glada, positiva och läraktiga. Men riktigt som andra raser det är de inte! Vi har en Amstaff (hanne), en Staffe (tik) och en Schäfer (hanne) så lite erfarenhet har jag…

Båda raserna är från början samma men har olika avelsinriktningar.

Amstaffen är sedan sitt erkännande i AKC avlad enbart för sällskap/utställning (även om den är grundad på pitbulls)

American pitbullterrier är i mångt och mycket kvar inom samma område som från början dvs till stor del avlas dom fortfarande för blodsport där man i sig inte avlar medvetet på någon aggrissivitet men en känd bieffekt är ju könsbunden aggrissivitet eller ren hundaggressivitet.

Så jag skulle vilja säga ingen rök utan eld, det är potentiella hundar på många plan och det beror på vad man menar med "aggrissivitet" då det är sällan som en aggressiv hund saknar inriktning och bara är rent ilsken på allt och alla, trösklarna för tolerans kan vara olika höga beroende på om det är djur eller människa.

Det gjordes ett L-test i samverkan med polisen för ett antal år sedan på rena APBT (tror det var runt en 19st deltagare) och det generella resultatet gällande skärpan var att den var låg.

Iom det skulle jag vilja påstå att aggrisiviteten är låg.

Det är lite värre med alla dessa bastarder som köps som "amstaff" eller "pitbull" utan papper som gärna tenderar att vara uppblandade med div. bruksraser och vaktmastiffer, risken finns för en helt annan mentalitet.

Var det inte polisen i USA som hellre använde sig av schäfrar än just Amstaff/Pitbull för att dom senare inte var tillräckligt aggresiva? Kanske är ute och cyklar här, men jag hörde det nämnas i något pogram på TV förut… 

#7

Amstaffar/pitbulls lämpar sig inte för det yrket av flera anledningar.

En polishund skall kunna bli arg men vara oerhört stabil, ofta tolkar man aggrissivitet som något dåligt men det är lite av ett krav inom många arbetsområden ex. polis/väktarhund, grythund etc dom skall kunna bli arga/taggade men under kontroll.

En aggressiv hund gör sig inte bra i en fight. Aggressivitet är inte önskvärt då hunden slösar alldeles för mycket energi på sin ilska. Det är instinkten att döda som gör som så svåra.

Jag tycker det är skillnad på amstaff och pitbull då aveln är helt olika. Pitbullen är fortfarande en kamphund även om det inte är i den utsträckning det var förr när hundkamper var väldigt populärt.

Jag har träffat amstaffar som är kanonhundar, men pitbull har jag inte mycket till övers för.

Min tjej är inte agressiv, däremot är hon en livsnjutare som gärna ligger i soffan och latar sig.

På samma gång som hon är lugn och mysig så älskar hon att vara aktiv ute, hon är fantastiskt envis, uthållig och arbetsvillig. Men visst, hade jag velat vända henne så hade det gått utan problem.

Så i de flesta fall så handlar det om uppfostran och att hunden är hos fel människa, övriga fall dåliga gener…

Den största skillnaden mellan dem och andra raser är nog när de väl slåss, för de slåss för att döda. De nöjer sig inte med att bara markera utan ska det vara så ska det vara ordentligt! Så de kräver sin ägare, ifall att de skulle gå igång på en annan hund någon gång. Sedan har de ett annat kroppsspråk oxå, iaf amstaffen, pitbullen har jag ingen erfarenhet av, de är dåliga på att varna innan de går igång - man känner bara att deras energi ändras.

#11

Dispyter kan vara olika stora, men bryter ett regelrätt slagsmål ut så är det inte ovanligt att dom engagerar sig, där är också storleksskillnaden avgörande för hur illa det slutar.

Dom teorier som finns är bla att dom kan gå igång och slåss som överslagshandling, samt att dom kan "hoppa steg" innan ett ev. slagsmålet bryter ut.

Detta är något som tyvärr få ägare av den här hundtypen är medvetna om eller ens vill vara medveten när det gäller deras lilla "nallebjörn".

Likaväl som det finns stora överdrifter om deras farlighet så finns den extrema sidan åt andra hållet med blåögda människor som inte vill erkänna att det finns skillnader mellan alla raser när det kommer till umgänge med arfränder.

# 12

Sant! Vi är väl medvetna om att våran gosegris kan bli lätt otrevlig ifall någon retar upp honom (någon som i en annan hund) och vi inte hinner stoppa honom i tid. Men nu vet vi ju hur han funkar så det är bara att ha koll på honom, stroppa honom i tid och undvika det som jagar igång honom.

Men vi fick jobba mycket med honom då han blev "stor", runt 2 år, han slogs om herraväldet med vår envisa schäfer som då var 8 år. Tog en hel del blod och trasiga hundar och hussar/mattar innan han hade fattat att det inte var han som skulle bestämma. Sedan bör tilläggas att han är en sk garagehund, m.a.o han togs från mamma allt för tidigt och det har nog gjort att han sina första år var väldigt mottaglig för energier. M.a.o om någon var för glad så gick han igång, var någon arg så gick han igång, skrattade vi för mycket så… Ja du fattar nog. Det tog sin lilla tid och en hel del jobb, men nu är han en soft och glad kille - men vi glömmer inte vem han är. Det hade inte varit rätt vare sig emot honom eller någon annan.

Finns en hel del dåliga pittbulls och amstaffs, nerviga, agressiva, osv. Får man en sån individ krävs det MASSOR av ägaren för att klara av den, och i vissa fall går det inte och hunden tvingas avlivas. I många fall verkar aveln slagit slint i hudet på dem helt enkelt.

Aveln jobbar för fullt för att få fram bra och trevliga hundar, men dessa individer dyker fortfarande upp, och dem är inge kul. Det ska man ha i åtanken när man skaffar en hund av denna ras, och även om man har en sån hund, hur långt är rimligt att gå för att ha kvar en sån svår hund?

Amstaff verkar ha kommit lite längre i aveln är pittbulls. Finns bra hundar av båda raserna :)

#14

vad menar du att den ena skulle kommit längre i "aveln"?

inriktningarna är ju totalt olika, skulle det bli samma finns ingen anledning att längre ha raserna separerade.

#15 jo, men ingen av dem vill väl ha okontroller bara agressiva indivder, speciellt hundagressivitet är väl inte önskvärt inom någon av raserna oavsett vad dem avlar emot för mål?

Pittbull är en ras där det fortfarande dyker upp någon form av agressivitet på vissa individer, endel så illa att djuret måste avlivas. Agresivitet på Amstaff är mer ovanligt, dock finns dem fortfarande där. men avels basen på amstaff är större och har avlats på i sverige längre än pittbulls.

Vad är svårt att förstå med att det tar tid att avla bort agressivitet på en kamphund?

#14 Precis som med alla hundar, ja. Finns goldens som är helt knäppa i skallen också, på grund av felavel.

#16

Varför skulle en hund bli okontrollerbar för att den ogillar något, det är ju ett handhavandeproblem.

Förekomsten av köns/hundagg kommer alltid förekomma inom dom flesta driftstarka raser och förekommer bland många bruksraser samt terriers.

Apbt är troligtvis betydligt mindre rent individmässigt än amstaff men det säger inget om hur snäv avelsbasen är, 91 reggades den första amstaffen har jag för mig, pitbulls har imellertid funnits här i princip lika länge om inte tidigare.

Jag har inte svårt att förstå att det skulle ta tid att byta inriktning på en ras, vad jag motsätter mig är att du drar likhetstecken mellan hundar som uppför sig dåligt i samhället och är aggressiva med hundar som avlas och används för blodsport, det förekommer aktiva kamphundar som presterar i ring för att sedan leka med valpar utanför, det är inte skrivet i sten vad för mentalitet som produceras, vill också påpeka att jag inte förespråkar blodsporter på något sätt.

Rasen är såpass liten att det nog är en begränsad skara ens sett eller träffat någon och enligt min uppfattning så beteer sig dom flesta civilicerat.

Sen får man inte stoppa under stolen med att det säkerligen förekommer hundar som fått blodad tand för slagsmål och VILL slåss. Där kommer fördelen med att rasen är liten och inte säljs hur som hellst.

Min nakenhund har mött pitbulls, hon har attitydproblem med andra hundar. (Osäkerhet) Hon morrar, skäller och har försökt nafsa en i ansiktet, och dem har betett sig om änglar. Inte alls blivit det minsta hetsiga. Den ena var en valp och den andra var en vuxen. :)

Som Mischa sa så är det ett problem hos hundföraren om hunden är okontrollerbar. Jag tror inte på att hundar föds som problemhundar, det är något vi människor skapar med fel uppfostran/träning/aktivering/mm. Instabila individer förekommer såklart, men det gör det bland alla raser.

Jag bor granne med en aggressiv labradortik. Hon gör våldsamma utfall mot alla hundar hon ser och hon blir obekväm om främmande människor hälsar på henne.
Min hund som är amstaff/pitbull/dogo argentino är mycket trevlig! Folk kan gå förbi oss med skällande och dragande hundar men Liston håller sig tyst intill mig. Han var en gång lös då en annan lös hanhund kom springandes mot honom, han sprang då i stora cirklar med svansen mellan benen för att komma undan. Ibland drar han mot vissa hundar, men då med en viftande svans och ett glatt gnällande. Då hundar gjort utfall mot honom så blir han mest bara ledsen och undergiven, men det finns en schäferhane i närheten som överföll honom då han var valp och då han gör utfall så svarar Liston. Han söker inte trubbel, han vill inte slåss, han varnar tydligt med kroppsspråket innan han ens morrar.
Men i början gjorde han utfall, men det var för att jag inte tränade honom rätt. Så fort jag ändrade inställning och träningsmetoder så blev han den trevliga och mysiga hund han är idag. Jag var dum och naiv i början som trodde att jag bara kunde lalla på utan någon riktig uppfostran, men jag är glad att jag lärde mig läxan snabbt och kunde ställa det tillrätta.
Samma tror jag gäller labradortiken och schäferhanen jag nämnde. Labradorens ägare är en äldre kvinna som knappt orkar hålla hunden och då den gör utfall så upprepar hon bara hundens namn svagt tills hon lyckas dra den därifrån. Schäferns ägare är en narkoman och alkoholist som löser hundens utfall med våld. Ingen av dom är passande hundägare, den ena klarar inte av sin hund och den andra förstör sin hund. De måste ändra på sig för att få harmoniska hundar. Det är inte hundarnas fel, och jag tror det är väldigt sällan det är hundarnas fel. Och då det väl är hundarnas fel, så tror jag de fallen är uppdelade bland alla raser. Instabila individer finns nämligen bland alla raser.

Sen ska man såklart inte glömma Pitbullens och Amstaffens historia. Pitbullen, Amstaffens ursprung, är en gång i tiden avlad för kamp, men den kampen finns i de flesta terriers. Kampen är envishet. Aggressiviteten anser jag är något inlärt, då hundar som använts till kamp kan läras om så de fungerar bra med andra hundar. Dessa hundar är lättare att förstöra, därför ställs det högre krav på ägarna och de kräver att man har gott om kunskap. Det är de som skaffar dessa hundar utan kunskap eller av fel syfte som skapar alla fördomar och rykten. Hundarna är bara hundar, som inte hade varit något problem i rätt händer.
Så ser jag på det hela iallafall. :)

#18 så en 35-40 kg muskel maskin som vill slita den lilla etriga jack russeln i bitar och bara slåss är lätt för ägaren att ha 100% kontroll på?

eller inte… oavsett om det är världen bästa hundförar har en sån en hund en drift att döda, kamphund, precis som en vallhund kommer valla det den hittar (höns, cyklister, osv). Och då pitbullen och amstaffen avlades som kamphundar är slagsmålet en drift, att då denna drift dyker upp och sen får överslag pga att individen kanske är osäker eller på annat sätt fel menatlitet för den drift är det väl ganska självklart att dem blir ett stort problem? Och då vi inte avlar för denna drift avlar vi inte heller för den mentaliteten.

Men visst, vill man blunda för saningen så gör det, alla som vill skaffa en pitbulls eller amstaff, ge dem ras standarden, sen att men inte kommit ditt ännu till 100% spelar ingen roll. Så får dem en agressiv individ dem inte klarar av då är dem bara en dålig hundägare, vi kör den enkla vägen här tydligen…

Förlåt för att jag vill få in lite saning i det hela, tycker bara synd om dem ägare som känner sig lurade då dem står där med sin agressiva hund fast agressivitet inte ska förekomma i rasen…

#21: Ditt inlägg gör mig arg och ledsen. Tror du verkligen på allvar att dessa hundar har en drift i sig att döda? Då är du ute och cyklar med dina fördomar. Problem bland dessa hundar beror oftast på ägaren, faktiskt, där är det du som blundar för sanningen. Och det är såklart lättare att göra fel med dessa krävande hundar, därför ska inte vem som helst ha dom. Världens bästa pudelägare kanske inte alls är lämpad att äga en av dessa hundar, precis som jag inte alls är lämpad att äga en border collie. Sen finns det såklart instabila individer bland alla raser. Men i mina ögon hyser du något slags agg mot dessa hundar då du i inlägget ovan beskriver alla som kamphundar, hundar med en drift att döda. Det stämmer inte alls idag. Dessa hundar är starka, envisa och ofta dominanta. Kan inte hundföraren hantera det så är det klart att det kan gå fel, men då är det ju som sagt ett problem hos hundföraren. Att någon trodde sig klara det men inte hade vad som krävdes. Någon som överskattade sig själv och underskattade hunden. Dessutom var aggressivitet en energibrännare, det man ville ha var en envis hund och det är det som hänger kvar.

En del amstaff- uppfödare skriver uttryckligen att om man letar en hund som ska vara kompis med andra hundar, ska man inte köpa amstaff. Vad det i grundar sig i vet jag förvisso inte, jag har inte ngn kunskap om rasen, men NÅT borde det ju bero på.

#21

Den är antingen lika bångstyrig som jack russell terriern eller så är den uppstyrd med lydnad.

Har du en schäfer som inte har alla bitar på plats så kan den ställa till skada för omgivningen om den blir utsatt för något den inte kan hantera, har du en välavlad schäfer med starka drifter i händerna på en fel person så kan den bli ett minst lika stort hot mot omgivningen men av helt olika anledningar.

Det är en del av problemet idag, vi har en enorm överproduktion av den här hundtypen som hamnar i händerna på var och varannan människa  och det produceras djur av mixad härstamning som inte alltid har så trevliga kombinationer av egenskaper.

Några "drifter" att döda känner jag inte till att alla dessa hundar skulle ha, det finns individer som tycker det är "kul" med slagsmål, inte ovanligt bland andra terriers och när man väl är inne på det så kan man ju undra hur många ägare av softisar, kerrys, irländska terriers etc som vet att deras hundar tidigare premierats i avel för att slåss mot andra djur.

Hade dessa drifter att döda varit så starka som du menar bland alla dessa bull and terriers så hade inte en enda "vanlig" hund levt vid det här laget med tanke på hur vanligt förekommande dom är.

Din "sanning" är inte helt ogrundad, men enormt överdriven.

Ett problem med Amstaffaveln anser jag är hur antalet uppfödare ökat nåt explosivt. Så pass att jag inte tror att alla uppfödare har 100% koll på vad de gör och det är också något som gör att man ska vara väldigt noga då man letar hund av denna typ. Bara för att någon säljer SKK-reggade valpar så betyder det inte att uppfödaren är bra, enligt mig. Dessa uppfödare har kanske inte tid/ork/kunskap att träna alla sina avelsdjur som de behöver och får då för sig att hundarna helt enkelt är så.
Sen är envishet något som följer med rasen och dominans är väldigt vanligt. Alla hundägare kan inte hantera det och jag tror också att det är därför som vissa uppfödare skriver så. De vill inte garantera en hund som går ihop med alla hundar eftersom det är omöjligt att veta precis hur bra koll en valpköpare har.

#25

Det finns mycket skräp inom amstaffaveln.

#26: Som jag anat då :)

Det finns mycket skräp inom alla raser. Jag har själv en underbar amstaffkille på 9 månader. Han är vild och busig, som en valp ska vara. Han kan bli lite för hårdhänt när han blir upphetsad när man leker med honom, men så är det nog med de flesta hundar. Så länge han vet att det är jag som bestämmer, så är han världens finaste hund. Han är så mysig, och älskar att sova tätt intill mig. Han älskar alla hundar, men mest av allt så äääälskar han småbarn!

Jag rekommenderar dock inte en amstaff till alla. Enbart till de som har stark självkänsla och kan fostra en hund på rätt sätt. Annars kan det gå väldigt illa, men det gäller ju egentligen alla hundraser. Bara det att de har såpass stark bitstyrka, att de kan vara livsfarliga med fel ägare. Återigen, gäller det inte bara amstaff eller pitbull, men det gäller att ha extra koll på dem, då det är många som faktiskt är väldigt rädda för dem.

Min amstaff går ihop med alla hundar. Jag har inte haft något problem än så länge. Däremot har han blivit utsatt för flera utfall från andra hundar, men han backar undan och tittar på mig med stora ögon. Han är visserligen kaxig ibland, men varje gång en högre rankad hund säger åt honom, så lägger han sig på en gång.

Amstaff… Världens mest underbara hundras. Bara inte för alla!

#21 Din kunskap om muskelhundar verkar lika obefintlig som dina kunskaper om vallhundar.

Väldigt nödvändigt att dra upp en såhär gammal tråd bara för att skriva det…

#30 Ha, that^ 🥳

#29 väldigt onödig komentar

Sen när får man inte kommentera äldre trådar?

Klart man får. Men att dra upp en gammal tråd bara för att skriva en helt onödigt kommentar om någons kunskap är i mina ögon både onödigt och otrevligt. Ska man skriva i gamla trådar bör man åtminstonde ha något att tillföra diskussionen annat än otrevliga påhopp.

Jag visste inte att det klassades som otrevligt påhopp att påpeka faktafel.

Du anser alltså att påstå att någons kunskap är låg är att påpeka faktafel?

Här trodde jag att när man påpekade faktafel så talade man om vad som var fel och vad som egentligen är fakta. Gärna underbyggt med lite källor på detta.

Men visst, det kanske funkar att bara säga att personen ifråga har fel och inte kan nånting. Ingen lär sig nånting, men du har iaf fått glädjen att trycka ner någon. 😎