Idag, för ett år sen fick jag ett mms av uppfödaren Mona, som skrev att valparna hade kommit och på bilden var den "ljusrosa" valpen. Valpen som skulle fånga mitt hjärta vid första ögonkastet. Lilla "ljusrosa" var även den valpen som stod ut mest i kullen, för hon var den absolut värsta. Hon var vildast, skälligast, bitigast o mest galen - och hon var självklar för mig. Lilla "ljusrosa" - blev Segra.

Lilla Segra, som haft det värsta tänkbara första år en hund kan ha. Hon har lurat döden X antal gånger och fått motgång efter motgång, sjukdom efter sjukdom kastad på sig. Men vi har klarat det, tillsammans. 

Det här året har inte varit en dans på rosor. Det har bokstavligt talat varit blod, svett och en himla massa tårar. Men idag står vi här, starkare än någonsin tillsammans. Vi har fått en relation som är tajtare än något jag någonsin upplevt tidigare, tillsammans är vi en.

Hon må fortfarande vara jobbig. Hon drar lite i kopplet, hon har åsikter och drifter. Hon skäller, och har lätt att ta till munnen. Men hon är det bästa och finaste jag har, och jag skulle inte byta nått av det jag skrivit, mot allt i världen - för varenda liten del av henne är så obeskrivligt älskad.

Grattis på 1 års dagen älskade lilla skräpet - jag älskar dig! <3