Inkallningen skall sitta PERFEKT, jag har just nu en valp på ca 12v. Jag kommer släppa henne till sommaren är planen. Om allt går som det ska med träningen, men du skall vara helt säker på att hen kommer då du ropar oavsett om det kommer en annan människa, hund eller ett annat djur i närheten

Valpar har jag lösa så mycket som bara är möjligt från start - då lär dom sig att hålla reda på matte/husse och inte tvärtom. Sedan är ju allting broende på hur man bor givetvis

Ha valpen lös så mycket som du bara kan och börja träna inkallningar på en gång (det brukar gå ganska automatiskt för valpar att kuta fram till de/den som innebär trygghet), belöna belöna belöna all spontantkontakt, beröm varenda gång valpen själv kommer fram til er. Att komma till matte/husse ska vara det roligaste som finns. Kalla ALDRIG in valpen för att skälla på den - då lär den sig raka motsatsen. Se till så att det alltid händer något bra när valpen blir inkallad (eller själv kommer fram) godis, tjo och tjim, gos, lek eller mys. Men aldrig något obehagligt. Måste ni koppla valpen efter en inkallsning, se till så att även det blir en positiv upplevelse genom att ändå låta det roliga fortsätta trots kopplet en stund. Annars riskerar man att få det klassiska: hunden komme rpå inkallning men håller sig precis på sådan avstånd att matte/husse inte kan koppla den - just för att den vet att det roliga tar slut så fort kopplet är på igen.

Gör dig själv mer intressant genom att gömma dig bakom träd, slänga dig på alla fyra och "leta" godis (som valpen sen får hjälpa dig plocka upp från marken, där du gömde dem). Se helt enkelt till så att det lönar sig för valpen att hålla sig nära dig - det är ju där allt kul händer ;)

Jaga aldrig efter en hund som inte  vill komma på inkallning - det ger rakt motsatt effekt - det är ju jätte kul att bli jagad ;) Spring hellre åt andra håller, ignorera hunden, hitta "skatter" som du inte riktigt delar med dig av till hunden om den inte kommer dit på en gång för att se vad du gör.

Det finns mängder med andra saker man kan göra- men grunden är - träning  och god kontakt samt se till så att du är det roligaste som finns för valpen och därmed kommer den mest troligt inte vara några bekymmer att ha den lös (sen beror det så klart på ras hur enkelt det är)

Ja, det har jag. Kopplar honom dock om jag ser någon annan. 
Man behöver träna mycket på inkallning, gärna fot också. Men tänk på att för allas säkerhet ha hunden kopplad i bostadsområden.

(Bara så alla vet så tänkte jag typ om man var mer centralt typ i en park eller något liknande)

Jag skulle våga påstå att jag numera har 100%-inkallning på min tjej, och rent hypotetiskt sett skulle jag våga ha henne okopplad för det mesta, men utav hänsyn till andra människor, hundägare, cyklister, hundrädda osv så håller jag henne vanligtvis kopplad i stan. Om jag däremot går där jag inte möter mycket folk så får hon vara lös, tills vi möter någon varpå jag antingen platsar eller kopplar henne.

När Norma var 11 veckor åkte vi till en camping som ligger här med en stor gräsmatta som leder till en liten mysig sandstrand. Från parkeringen och över gräsmatten ner till stranden är de kanske 250 meter. Alltså en rätt lång sträcka för en liten valp. Jag tog ut Norma o satte ner henne på gräsmattan precis vid parkeringen. Hon kollar på mig o nosar lite, lyfter på huvudet o kollar på alla människor på stranden o sätter iväg som en skollad råtta ner till stranden. Jag ropade och tjoade glatt men de sket hon i. Badgästerna blev ju skitglada när de kom en söt valp farandes som ville bli klappad o delade ut valppussar till höger o vänster. Innan jag han springa ner till stranden och hämta henne hade hon ju fått världens bästa belöning för att springa ifrån matte. Ingen valp jag träffat har någonsin gjort så så jag var rätt förvånad.

Efter detta började en lång kamp med att lära henne att man håller sig till matte och får bara hälsa om matte tillåter.

Började med att ha henne i långlina och sele men satte på halsband o koppel som vanligt o bara gick. Sen kopplade jag loss så hon trodde hon var lös. När hon såg en människa sprang hon dit men då tog jag tag i linan så de blev stopp och gick fram o gav henne gottis. Såhär höll vi på ett bra tag. Efter någon vecka lärde hon sig att när de tar stopp springer jag till matte o får godis. Uttligare några veckor senare stannade hon när hon såg en människa o då gick jag fram o belönade henne. Några veckor senare stannade hon när hon såg människor, tittade på mig o jag ropade på henne hon kom o fick belöning.

Efter månader vågade jag ha henne lös o det funkade fint men jag har haft backslag under träningen och med handen på hjärtat kan de hända att hon ibland försöker springa fram till någon om de kommer någon plötsligt i skogen eller så men då blir ja förbannad o springer efter henne någon meter och frågar henne vad hon håller på med o då vänder hon.

Människor är helt enkelt det bästa Norma vet och hon pratar ofta med människor som vi möter när vi är ute o går med koppel och vickar på rumpan av glädje.

Ha valpen lös typ hela tiden i början. En valp på 8 veckor kommer inte springa ifrån dig. Men du kan ju inte stå bredvid en jättetraffikerad väg, men annars är det lugnt. När valpen blir lite äldre typ 15 veckor kanske den vågar springa ifrån dig och ut i vägen, men det är ju då du ska ha tränat så att inkallningen typ sitter. Sedan är det bara att träna och träna och så brukar det gå rätt lätt at få inkallningen att sitta.

Jag har alltid valpen lös så mycket jag kan…

Jag har en valp på 16 veckor just nu. Hon har jag haft lös nästan hela tiden. Men jag är väldigt bra på att hålla koll på henne så hon inte sprinegr fram till andra människor med hundar. Vi bor i ett ganska tättbebott område men jag vet vilka hon kan springa fram till. Om det kommer folk jag inte känner och jag ser att Flora låser sig så springer jag åt andra hållet direkt om hon inte lyssnar på mig. Då springer hon inte fram till den andra utan följer efter mig. En gång så sprang jag nästan 100 meter iväg innan hon övertygades om att följa efter mig. Så det gäller att ha is i magen. På vägen till mig berömmer jag så det slår gnistor om det!!! Och så skvallertränar jag jätte, jättemycket, så oftast behöver jag inte springa utan hon tar i princip kontakt med mig självmant när det kommer folk/hundar, för det har jag ju tränat och belönat.

Jag har en 10månader gammal Cocker Spaniel valp. Hon har jag lös nere på ängen där inga bilar är. Men vi har ett landställe och hon var där uppe hela tiden när hon var mindre och där hade vi henne lös. Och det har gått jätte bra, och hur vi lärde henne… Det blev så automatiskt på nå sätt, haha. Nä, men vi gjorde inkallningar osv. Hon var med oss vart vi än gick. Ett tips är att ha ett långt rep så man kan ta tag i hunden. Inte när man är i skogen, då kan repet fastna och ni vet ju vad som kan hända.

Trixie går lös i skogen eller i trädgården, inte på vägen för hon har noll trafikvett.

Jag tycker det viktigaste är att man vet att hunden lyssnar på inkallning och eventuellt stanna/stopp eller liknande. Dessutom vill jag att hunden ska ha lika mycket koll på mig som jag har på den. Vi tränar på det genom att jag hoppar in bakom ett träd eller helt plötsligt byter riktning för att se om hon märker något. Trixie har väldigt bra koll på mig och reagerar direkt om jag försvinner, då kommer hon som ett skott för att kolla vad jag håller på med för roligt.

Japp har min hund lös större delen av tiden. Han går kopplad över vägen och förbi ett ställe på promenaden där det ligger hus preciiis intill gångvägen, fast där kan jag tex bara be honom gå fot.

Jag släppte min valp som jag gjort med alla valpar direkt jag kommer hem så han skulle få chansen att kissa på gräsmattan innan vi gick in. Han tittade inte ens på mig utan drog iväg en bra bit, jag hann ikapp och fick fångat honom (glada rop, kvitter och lek funkade inte så jag ändrade blixtsnabbt planen). Men han insåg blixtsnabbt (på typ 2-3 dagar) att matte har alltid godis och leksaker i fickorna, så han såg mig direkt som en resurs och gör än idag.

Jag hade honom i koppel när vi gick utanför lägenheten för att kissa, men åkte varje dag ut i skogen/ut till ängar och släppte honom lös så han fick vänja sig vid att hålla koll på mig. Och direkt han visade tecken på att titta på mig eller komma till mig så flög det in godisbitar i munnen eller så kom det fram roliga leksaker. Så det tog inte lång stund innan det var befäst att hålla koll på matte. Och än idag går han aldrig för långt ifrån mig utan håller alltid koll på mig.

Vår hund är alltid okopplad här hemma, vi bor på en gård på landet. Tar vi promenaderhär runtomkring är hon lös. Dock är hon kopplad vid löp vid promenader och även hemma, åker vi in till centrum är hon alltid kopplad. Inte för att jag inte litar på henne, utan för att det varit massa skriverier i vår lokala tidning om att folk är rädda för hundar och tycker inte det är passande att ha lösa hundar där.

När ämnet nu togs upp.

Just nu är det hundförbud i flera län. Vilka vet jag inte, men här är det det i alla fall. Kolla med er länsstyrelse. Det är mycket snö på många håll. Även skare och rådjuren och hjortarna har svårt att komma undan om en hund blir alltför nyfiken. Frambenen fläks upp av den skarpa skaren.

Och det går inte för er att avgöra hur det ser ut, utan det är länsstyrelsen som tar detta beslut.

Ingen pekpinne här eftersom många av er har valpar

Ville bara påpeka detta.

Lycka till med era valpar och dressyren

På landet har jag dem lösa men inte i stan. Även om inkallningen sitter perfekt tycker jag det är otäckt med alla andra hundar och bilar som far runt.

Vår valp var helt hopplös att ha lös, hon var så självständig. Visst kom hon tillbaka, när vi tjoade och tjimmade, sprang runt som flygplan, bar med oss favoritgosedjuret på promenaden och kastade godis omkring oss, slängde oss på rygg på marken. Men hon sprang så himla långt innan hon tyckte att det var dags att hålla koll på oss. Vad hjälpte det att vi gömde oss bakom en sten om hon redan sprungit långt utom synhåll. Visst lärde hon sig att söka upp oss, när hon var nöjd med sin tur, men hon verkade aldrig påverkad av att ha bli lämnad ensam. Det var som om hon redan vid åtta veckors var full av jakt och hade en dragning till skogen.

Idag är hon likadan som när hon var valp, vi kan släppa henne lös och hon kommer tillbaka, men vi blir inte förvånade om hon drar en mil innan hon vänder. Går vi på grusvägar med henne lös är det lättare, så håller hon sig precis runt oss. Går hon längte än ca 10 meter ifrån oss påminner vi henne och hon kommer närmare igen, men i skogen är hon hopplös, då drar jakten igång.

Visst är vi glada att hon är så självständig för annars hade hon inte varit en så bra jakthund som hon är, men gud vad vi fick gnugga våra geniknölar för att hitta på lösningar när hon var yngre. Men hade jag fått göra om det idag hade jag nog inte gjort någonting annorlunda. Vi gav henne frihet för att kunna träna kontakt och inkallning, vi tränade med lina och lös, i många olika miljöer, med alla sorters belöningar, lek, bus och gos. Alla hundar är olika individer och på vissa hundägare låter det som att det är så himla enkelt att träna kontakt och inkallning men jag är helt säker på att vi gjorde vårt bästa med vår hund och idag har vi en hund som vi ändå kan lita på. Även om hon rör sig över stora områden skulle hon aldrig rymma ifrån oss. Det har aldrig hänt att hon springer iväg när hon ser oss, antingen kommer hon fram eller så sätter hon sig och väntar.

#17 Du har en Jämte. Dom ska vara vidlyftiga. Annars blir det ju ingen bra jakthund. Inte hittar hon en älg att ställa 50 meter ifrån er

Olika raser är olika dressyrmottagliga. Jakthundar är lika mottagliga som vilken vanlig sällskapshund som helst. Men jag är helt övertygad om att man tar bort en del av deras självständighet om man kör för mycket med en jakthund som ska jobba själva i skogen. Jag brukar rekommendera en vardagslydnads kurs för valpköparna. Det mår alla bra av. Lite inkallningsövningar och kontakt, då man jagar tillsammans i skogen men hunden gör det största jobbet och ska ta egna beslut.

Har sålt några hundar där ägarna gått många lydnadskurser och där hunden nu springer i benen på Matte eller Husse i skogen. Där har allt dresserats bort. Dom tar inga egna beslut och går inte ifrån ägarna.

Hoppas säsongen varit bra. Här har vi för små marker för en jämte, så vi satsade på norrbottenspets i stället.

Jag har alltid mina hundar lösa (ja förutom på vägar och sånt då). Även när jag har valp hemma (har haft en del fostervalpar) så går de lösa. Det är ett bra sätt att lära in inkallning tidigt och så får de busa med de vuxna hundarna.

Mina är riktigt duktiga på inkallning och var det redan från hundgården jag adopterade dem från, så jag hade lite tur. Men det funkar inte alls att gömma sig med dem. Däremot räcker det med att jag kastar en pinne eller kotte så kommer de farande. Den ena vill helst inte ha godis ute så då funkar pinne bäst. Men han kommer på inkallning även utan pinne.

Där vi bor går det många hästar lösa (alltså inte inhägnade) och i början tyckte han det var kul att springa fram till dem. Men vi var duktiga på att avbryta med inkallning innan han satte iväg, och nu har vi inga problem alls eftersom det roliga aldrig blev roligt utan alltid innebar att han kom till oss. Men är det extra roligt, som typ en kanin som springer omkring, så måste vi ta till pinnen igen.

Har slutat med att gömma sig som folk skriver om. Min första hund blev så jäkla skicklig på att hitta oss direkt och han fick sånt starkt självförtroende (såklart bra men kanske inte rätt sammanhang) varje gång han hittade oss så han visste att han kunde minsann vara var som helst i hela skogen för när han ville hitta oss var det ju bara att gå dit han senast sett oss och sätta näsan i backen så hittade han oss på två röda. Men vi såg ju inte en skymt av honom på hela promenaden. Ju mer i spang och gömde oss (jättekul lek!) desto längre avstånd höll han och längre tid var han ifrån oss.

Numera ser jag bara till att jag är en stor resurs för hunden. Skulle aldrig igen få för mig att gömma mig för min hund (mer än under planerad sök-träning tex men inte för hålla-koll eller inkallning). Jag ser till att hunden har koll på att jag har lek och godis att erbjuda, i mängder. När hunden kommer mot mig så kallar jag och belönar. Kallar ofta in och belönar rikligt så det verkligen befästs. När hunden börjar komma för långt bort så kallar jag in så den inte lär sig att springa längre bort, då blir det en vana för hunden att vara nära mig. Men jag ser även till att kalla in när hunden är nära (annars kan "att springa bort" bli ett sätt för hunden att få mig att ropa och belöna). Dessutom varvar jag med koppel-inkallning vilket är suveränt både för inkallningen och att gå i koppel. Gjort såhär på flera hundar nu och min förra tik var en riktgit självständig hund, men hon lärde sig också att hålla koll på mig och inte försvinna för långt bort utan hålla det avstånd som vi gjort upp.

Valpar ska vara lösa i största mån möjligt, en valp kommer inte springa ifrån dig. Speciellt inte i början då allt är nytt och du är den enda tryggheten valpen har. Går hunden alltid i koppel hämmar detta  kommuikationen mellan hund och ägare.

Stod en väldigt bra artikel om detta i hundsport för några nummer sedan. :)

Jag hade min tös lös ganska mycket i början och det gick bra.. men sen när jag såg hur hon utforskade längre och längre bort på gräsplätten och undvek mig - säkerligen brist på kontakt mellan oss men sen är hon väldigt envis i sig själv också och lever sitt egna liv ibland och älskar att jävlas - och vägrade lyssna när jag ropade (trots att vi övade mycket kontakt både ute och inne och det funkade bra inne men inte ute) så bestämde jag mig att det fick vara nog. Jag bor nära en väg som inte är så trafikerad men tillräckligt nog och jag ville inte se henne springa ditåt och bli överkörd så koppel kändes lämpligast för hennes egna säkerhet faktiskt…

Jag bor i en livad stad dessutom, finns inte många ställen att ha en hund lös på heller för den delen :).

Jag hade min hund lös från första början, förutom platser med trafik eller mycket folk. Det funkade väldigt bra i början, tills hon blev tonåring

#18 Ja, det är ju så det är att ha en jämte. De måste röra sig från ägaren för att det ska bli någon jakt. Idag är vi mycket nöjda med hur Skade arbetar, hon drar iväg runt en halv kilometer på ett par minuter och sen arbetar hon där eller drar sig längre bort beroende på åt vilket håll hon får upp spår. När hon har sökt av ett område färdigt vänder hon tillbaka till oss, om vi ska avbryta jakten av någon anledning, om hon rör sig mot ett olämpligt område, kommer hon på inkallning. Hon fungerar alltså mycket bra på jakt och även till vardags, men vi vågar inte släppa henne lös i skogar hon inte får jaga i.

Jag kan mycket väl tänka mig att det kan hända, att man dresserar jämten så hårt att den slutar tänka själv. Inte mycket till jakthund då och inte särskilt kul liv för hunden heller. Men det kändes tufft när man hade henne som liten valp, och hon lätt drog ganska långt ifrån oss, och man hörde kommentarer som att "små valpar kan man alltid ha lösa för de springer inte ifrån sina ägare". Skade har ju aldrig rymt ifrån oss men man började ju ändå undra varför vår hund inte ville gå med oss när alla andra sa att deras valpar alltid ville va med dem.

Nästa gång vi skaffar en jämte kommer jag träna inkallning och kontakt på samma sätt, men jag kommer att tänka annorlunda om självständigheten och vara glad över den.

Jag har min staffe lös. Hon är 6 år gammal. Jag fick det egentligen gratis då hon sedan valp alltid har följt mig, och inte velat gå på upptäcksfärder.
Nu går hon oftast lös, hon springer varken till människor eller hundar, oavsett avståndet, allt från centimeter till flera hundra mellan mötande och hon själv.
Dock har jag respekt, och kopplar när vi möter andra hundar, alt. går åt sidan.

När Jissa kom till mig vid 8 veckor så var hon inte alls följsam, men det kom med tiden. Redan från 8 veckors ålder så tränade vi inkallning. Jag ropade hennes namn och sprang ifrån, följde hon ej efter så gömde jag mig, inte allt för svårt. När hon kom så var jag världens roligaste, kunde länga mig ner i backen o leka, hon älskade det.
Hemma kan du alltid ''klicka'' in hennes namn. Säg namnet och ge godis, några gånger om dagen, då kommer hon som med klickern, förstå att hennes namn betyder något bra :)

Två av mina 4 hundar har jag lösa mest hela tiden, medan de andra två har lite fler restriktioner och inte kan vara lösa lika mycket. De två som är lösa mest hela tiden, har varit följsamma hela tiden. Kelly, den bruna, är från Portugal, en fd gatuhund som jag haft i tre år. Hon var ca 3 år då hon kom, så hon är dryga 6 år gammal. Den andra, Molly har jag haft i dryga 2 år och hon är ca 4 år gammal. Hon är fd gatuhund från Spanien :)

Jag rekommenderar, som flera andra här, att du har valpen lös så mycket som möjligt. Fastna inte i fällan att du springer efter valpen hela tiden, utan gör dig till en resurs som valpen vill följa istället. Lek med valpen, ta ut den och visa världen, låt valpen förstå att Du är en fantastiskt bra person att vara kring, för du hittar så roliga saker att upptäcka :)

#21 Jo vanligtvis springer inte valpar bort. Men flera i där här tråden har ju gett exempel på att så faktiskt inte alltid är fallet ;P

#21 Av alla hundar jag har, så har jag faktiskt haft 3 som bara dragit Små valpar. Den yngsta var bara 8 veckor. Och dom här var hopplösa tills dom var ungefär ett år, då dom till slut kom på att det var bättre att jobba ihop än var för sej

Så alla hundar är inte stöpta i samma form. Men med jobb och envishet får man ordning på det. Med detta vill jag bara visa att valpar visst kan dra all väders väg.

#21 Varifrån har du fått den faktan ifrån? Att en valp inte kommer springa ifrån? En valp som nyligen flyttat hem till sin nya ägare finner ingen trygghet direkt, det är mycket individanpassat.
Jag har haft en valp som gått på egna upptäcksfärder, men efter träning så blev hon mer följsam för varje vecka.

#21 Molly var noga att följa efter mig när vi var ute på gräsplätten… sen såg hon omvärlden lite större och intressantare och sprang iväg och jag gick efter men hon fortsatte springa men fick tillslut fast henne. Och ändå övade vi mycket på kontakt utomhus.. jag hade godis och gurka som hon fick när jag ropade på henne och hon var jätte duktig. Då menar jag jätte duktig.. kom alltid så fort hon hörde sitt namn. Hon sprang mot människor för hon älskar dom, när jag ropade vände hon och kom till mig.

Men den händelsen när hon ville springa lite längre bort och inte alls lyssna på mig fick mig att inse att jag inte vill riskera hennes säkerhet. Då får hon, tyvärr, vara kopplad och efter tiden köpte jag flexikoppel så hon kan gå lite längre bort än vanligt koppel och min arm når.

Det är synd men ja.. Nakenfisar är väldigt envisa och hört många som sagt att deras kineser lever sitt egna liv och ibland vägrar lyssna. Det ser jag i min tjej med - ibland är hon lydig och man ser det jag lärt henne men ibland vill hon bara inte.

Så alla valpar håller sig inte till sin ägare i början..

Måste bara fråga… Jag får hem en valp snart och många säger ju att den ska vara lös i början för att bli mer följsam m.m. Men om man har henne i långlina, blir det samma "effekt" då? Eller vet hon om att hon är kopplad om det hänger ett snöre efter henne?

Hade min tik lös mycket när hon var valp och har fortfarande. Vi tränade mycket på att gå ifrån henne när hon var ouppmärksam, gömde oss, ropade inte mycket osv.

Hon är nu 4 år och superduktig på att vara lös, uppmärksam på minst lilla och kommer alltid på inkallning. Har henne alltid lös i skogen, även ibland på gångvägar om det är en bit ifrån vägen. Men aldrig vid trafikerad väg, hur duktig hon än är.

#31 Grejen handlar ju om att låta hunden följa dig, utan att du drar med dig/stoppar hunden som det ju automatiskt blir med ett koppel som ju begränsar hunden väldigt mycket.

Hej! 

Nu är hon här. Hon är ändå duktig för att vara snart 9 veckor (imorgon).

Har henne lös här uppe, vi har loftgång, och då följer hon mej. Släppte henne på vår gård innan, mass längder hus i en 4kant och i mitten är där en gräsmatta så, men där sprang hon, och kalla jag på henne och försökte uppmuntra och vara rolig så sprang hon halvvägs till mej. Men vände om sedan, och sen blev de för kallt så jag hämtade henne.

Tack för alla svar :)
Blir öva, öva, öva ! Fast korta stunder förstås ! :)

Vill också bara säga att det går inte att ha 100% inkallning på en hund som aldrig tränat på inkallning. Låt henne göra fel men banna henne inte utan beröm i massor när hon kommer tillbaka! Allt kräver träning och ingen hund kan vara 100% på inkallning utan att ha tränat en längre tid! Och alla hundar har gjort misstaget att springa iväg lite fast man kallat, oavsett om dör finns en människa, hund, vilt eller ingenting alls!

Även om det inte alls har med inkallning att göra så är första delen i den här filmen faktiskt riktigt bra övning för följsamhet och inkallning. Och sedan kommer lite inkallning också, men det är ju steget längre och dessutom med 2 pers, men likväl bra övning. Det är verkligen så enkelt det är. Kommet inte hunden till dig så är det för att hunden inte ser tillräcklig vinst i det. Då måste man jobba mer. Kom ihåg att det du tycker ser gott ut eller tycker är kul är inte säkert att det är samma som hunden tycker om, fråga vad hunden vill ha för att komma, är det oxfilé så är det vad man får använda till en början… Och glöm det där med att se bra ut för allmänheten, gör bort dig totalt så får du en lydig hund!!! Det är mer värt ;P

Hade henne lös idag, hon följde mig ! :D

När jag har henne i koppel står hon stilla, går lite och så hela tiden, men idag när jag tog kopplet då de var några idioter på andra sidan vägen som drog åt sig uppmärksamhet så följde hon mig oxå ! :)

Har jämt med en leksak till min hund. Brukar ha henne lös på en stor parkering där det inte brukar komma så mycket folk och jag har bra uppsikt.

Belönar med lek eller godis varje gång hon tar kontakt eller kommer till mig. Gömmer alltid leksaken, lockar aldrig på henne. Hon är 4 månader (vorsteh) och superduktig än så långe. Kommer till mig hela tiden, för hon vet att det lönar sig och då händer det jämt nåt skoj :)

Springer hon iväg en bit, vänder jag jämt håll och då följer hon jämt efter nästan direkt. Och då massa beröm och lek. Ropar endast på henne när jag vet att hon lyssnar eller är på väg. Och skulle aldrig få för mig att jaga henne för att få fast henne.

Så ja, var jätterolig och beröm jättemycket när han/hon tar kontakt och kommer till dig av sig sjäv. Jag brukar ha henne lös en gång om dagen och då blir det alltid massa lek.(bor i lägenhet i stan, så det är koppel som gäller annars).

Ibörjan så lekte jag med henne lite. Gömde leksaken och gick i väg några meter. När hon följde efter (eller bara tittade på mig dom första gångerna), så fortsatte vi leka. Alltså, locka inte. Låt valpen tänka ut själv hur den får dig att leka/ge godis. Och kasta gärna leksaken/godiset bakom dig när den kommer.

Själv använder jag en kampråtta från canis (http://www.www.canis.se/nettbutikk/omtale.php?pkode=L306) som jag tycker är jättebra. Har den jämt i jackfickan, så är alltid redo för lek. Jag "övade" väldigt mycket ibörjan på att leka inomhus.

Nu är ju det här min första valp, så jag är absoult ingen expert. Tycker detta fungerat väldigt bra för mig hittils iallfall. :)