Människor alltså :). Jag har haft turen att inte stött på konstiga människor som säger åt mig hur jag ska göra med Molly eller så.. fast vi har MASSA hundar i området.. däremot stöter jag på människor som inte har hänsyn.

Skulle på en promenad och helt plötsligt dök en svart hund upp, en liten sådan, så vart lite skraj för var inte förberedd. Sen stod hunden där och fokuserade på Molly och bara morrade.. till och med jag vart osäker då. Ägaren hade flexikoppel, inget fel med det om man kan hantera det bra för jag har själv flexikoppel, men drog inte in hunden utan stod och glodde på oss. Och jag stannade ju även upp för att visa att han gärna får dra in sin hund och man såg på Molly hur osäker hon också vart.. hon tycker inte om hundar som morrar eller skäller, hon blir lite rädd då. Men han bara stod där, sa inget och gjorde inget så jag drog med mig Molly och gick och hoppades på att vi inte skulle bli påhoppade.

Dom bor i porten bredvid och vi har sett dom en gång förut och även då stannade hunden upp och glodde på oss.. ritigt obehagligt!

Antar jag måste bli bättre på att säga till.. men jag tycker dock varje människa ska ta eget ansvar och man ska egentligen inte behöva säga till.

Jag och Lillan var ute och gick sent en kväll när det kommer gående en gubbe med en rottweiler i flexikoppel. Hans hund hukar sig ner och "smyger" och gubben vänder sig och går mot oss och våran sida av vägen för att våra hundar ska få mötas (!) Jag är absolut inte fördomsfull mot rottweilers eller liknande, utan det otäcka var ju vad för signaler hans hund sände ut  och det faktum att han hade henne i flexikoppel som jag personligen är något anti och för att inte tala om att be om tillåtelse före man bestämmer sig för att släppa fram sin hund till någon vilt främmande

Då hojtade jag till honom "Jag vill inte att hundarna ska träffas!" han bara "Nähä" sliter med sig hunden som nu gör ett utfall med ett högljutt och långdraget "growl" med en stor del dreggel och upphetsning…

Eller den tokiga grannen som man försöker förklara att man håller på att träna valpen att stanna på gården och inte springa ut på gatan eller springa fram till hundar, varav hos utbrister "Men VIIILKEN ELAAAK MAATTE" högt, gällt och pipigt medan hon står på gatan och samtidigt släpper fram sin Tax i flexikoppel som såklart får med sig min valp, som 5 sekunder innan satt så snällt och lydigt bredvid mig, ut på gatan fullt busande…

… så ja det finns gott om folk med vriden hundhållning… och flexikoppel… :P

Vi stöter på både det ena och det andra och jag har slutat bli förvånad över vilka idioter (förlåt uttrycket) det finns. På våran gata så har vi en äldre man som har två Golden Retriever och han har verkligen understimulerade och agressiva hundar som attackerar allt som rör sig och det är inte mannen som är ute och går med hundarna utan tvärtom. Hundarna släpar honom runt kvarteret och han har inget att säga till om. Och jag är också en utav dom som inte är ett fan av flexikoppel och det har såklart denhär mannen på sina hundar. Men han verkar leva i sin egen värld och verkar tycka att sina hundar är dom lydigaste och snällaste hundar som finns. Suck! Det finns människor till allt som som sagt jag har slutat bli förvånad av vad det finns för konstigt folk.

#2 Så gör min vid vissa hundmöten dvs sänker huvudet, går bakom mig lite i skymundan och nästan smyger fram men oftast är det mot hundar som hoppar i kopplet, gör utfall, piper efter henne mm. Tolkar det som att hon blir lite osäker/rädd för den hunden då. #3 Har en i detta område med sådana hundar (shetland sheepdog) som ger sig på allt vare sig det är hundar, gående, cyklister eller barnvagnar. Uppfödare av rasen är personen också. Den personen har dock släppt en av sina avelshundar på min när de var ute allihop (alla 5 hundarna är aggressiva). Så där kom en aggressiv liten hund mot oss och min brydde sig inte ett skit men jag blev fly förbannad på ägaren.

Jag stötter på massvis med människor som har bla sett Cesar Milan (väldigt ofta), och tolkat det på ett väldigt eget sätt. Nämligen för att vara dominant ska man tvinga ner hunden och slå till den om den inte lyder. Rapp med koppel eller vrida om öronen. Oftats för massa småsaker, för att hunden drar lite, när den ser någon annan hund.

Folk i allmänhet verkar tolka Dominans = Slå/trycka ner hunden

Jag säger inte att man ska vara super mesig mot sin hund, vissa hundar behöver en dominant och tydlig ledare.Men jag tycker att det aldrig finns någon anledning att slå sin hund.

#5 Det har jag också stött på. Hade en gammal kärring en gång som predika för mig om cesars metoder och sa "har du inte sett på det hundprogrammet. De visar hur man ska göra." mm.

Hennes åsikt var kring hur jag då hanterade en jakthunds rädsla för att gå nära bilar, jag lät hunden lukta på bilen och bekanta sig med den men hon mena på att jag bara skulla slänga in den i bagageutrymmet och köra iväg för att bota det oavsett hur livrädd den än var. 

Det är väldigt mycket cesar millan och fredrik steen man får höra från andra viktigpättrar. 

#4 Dessvärre smög hon inte bakom husse, utan hon stirrade fast sig på Lillan och kröp ihop som hundarna gör innan dom ska jaga/hoppa fram/attackera och smög fram i den posen. Så hon gick ju främst och drog mot oss och husse bara följde med hur villigt som helst. Men visst kan jag ha läst henne fel, är klurigt med främmande hundar :)

Min hund är liten, men som valp var hon pytteliten, så när jag var ute och rastade henne på en gräsplätt såg jag en man som kom med en schäfer. Jag insåg att han inte tänkte gå åt sidan och att var helt inställd på att släppa fram sin hund. Så jag tog snabbt upp Speja i famnen och sa att jag inte ville att de skulle träffas.

Och oj vad sur han blev. Han sa att min hund skulle bli förstörd för att den inte fick träffa stora hundar, och jag sa att hon får visst träffa stora hundar, men som jag känner.

Jag började gå därifrån och men fortsatte ropa efter mig vilken dålig hundägare jag var som inte lät min valp hälsa på hans hund….

Vilken normal människa släpper fram sin pyttelilla stor som en handflata valp till en gigantisk okänd hund? Vissa människor…

#8 Du gjorde helt rätt och det påminner om när min var valp. Hade precis fått hem henne och var ute och bekanta henne med omgivningarna när en person kommer med sin GIGANTISKA rottweiler som gör utfall mot henne med smällande käftar. Jag tar upp henne i famnen då hon blev rädd i kopplet och försökte slita sig. Ägaren blir skit förbannad och säger dess hund vill bara leka och att min hund behöver träffa lite kraftfulla hundar så hon får skinn på näsan. Allvarligt… jag blev livrädd då på den ägarens inställning.

Jag blir ibland less på folk som tycker att jag är mjäkig med min hund för att jag inte skriker åt henne eller håller på med öronen eller annan aga. Jag vill ha en disciplinerad hund som vill lyda och samspelar, jag är jättebestämd med Allis och måste vara konsekvent med henne. Värst är förresten såna som pillrar lite fram eller bak på hunden/valpen tillsynes bara för att tillrättavisa henne när hon tror det ska lekas. Då blir jag irriterad så jag får utslag nästan:-)

Jodå, klart man stöter på skumma människor och det väldigt ofta, något man faktiskt lärt sig att leva med och hantera som hundägare vid det här laget  Är nästan lite vardagsmat för mig i alla fall.

Det viktiga är ta vissa saker med en nypa salt och det lär man sig efterhand. Alla är vi ju olika och så är det ju. Håller man på med hund möter man sällan någon som tycker helt lika. 

Jag bodde granne med en gubbe som alltid hade sin golvmopp till hund lös, även i korridoren. Så när jag kom ut från min lägenhet med mina (stora) hundar flög hans lilla sak på min. Jag sparkade bort den och sa att han för f-n fick koppla sin hund, annars kunde ju min slita den i stycken. Han skrattade, och inte hamnade hunden i koppel inte.

Det där med att tsssha tycker jag är lite kul. Som de som har miniatyrhundar under bordet på uteserveringen och slår till (och tsshar) när hunden skäller på allt och alla, uppenbarligen helt livrädd. Som om tsshet skulle hjälpa, liksom. Har också fått höra att jag minsann borde kolla på det programmet för inte kunde väl min hund få vilja nosa på någon som kom fram till mitt bord på uteserveringen. Det jag behövde göra var förstås att peta honom i nacken och tssha, inte hålla tillbaka i kopplet och erbjuda honom godis som en annan knäppis…

jaa man möter rätt mycket konstigt folk ute :P

har inte fått höra jättemycket men en gång var det en man som släppte fram sin hund utan att jag hann reagera och så höll han sin hund JÄTTEstramt i kopplet varpå min hund tolkar den hunden fel och börjar morra. jag tog  bort min hund för jag ville aldrig att de skulle hälsa. då frågar mannen, som om jag var dum i huvudet och min hund var onormal : "brukar han vara sån där?" jag förklarade att han tolkade situationen fel och fortsatte gå. gissar på att mannen aldrig fattade att han gjort nåt fel.

vi går alltid över vägen när vi möter andra hundar (alternativt håller ut rätt mycket om man tex ska gå om ett annat ekipage) . dels för att min stressar upp sig lätt vid hundmöten och hoppar och lever runt (något som verkligen börjar bli mycket bättre för övrigt! :D) och dels för att jag inte litar på de vi möter, tyvärr.  vissa bara går på och vägrar hålla ut eller underlätta mötet och det tycker jag känns lite obehagligt, speciellt när  de kommer i full fart.

. #13 Känner igen det med att inte underlätta. Har en här i området med en Bischon (stavas?). När jag var ute med en stor schäfer hane som var osäker har jag den hunden framför mig som tvärnitar och tittar på oss varpå ägaren gör likadant. Jag ber henne fortsätta gå med sin hund så jag kan svänga in vid infarten bakom henne och förklarar att den jag håller i kopplet inte är förtjust i vissa andra hundar. Svaret tillbaka blir "men min vill ju inte gå". Jag svarar tillbaka "det är en bischon ingen häst, lyft den under armen". Hon bara blänger på mig och säger "kan du inte bära din". :O Jag svara då irriterat " din väger runt 5-6kg. Den jag har i kopplet väger 50kg. Är du verkligen så dum?!". Hon blir skit sur, tar hunden under armen och går. Jag som inte kan hålla käft säger till henne "se så enkelt det var". :D

hehe, ja.. jag förstår ju på ett sätt att om man själv aldrig varit med om att andra hundar varit annat än vänliga och ens egen hund inte gör så mycket vid ett hundmöte tex, så har man inte den förståelsen. fast även om min inte skulle bry sig skulle jag ändå ge space åt den vi mötte, just för att det inte är naturligt för de att mötas "rakt framifrån" och säkert inte heller "rakt bakifrån".

man inte har en aning om hur hunden man möter beter sig :P men jag tycker ändå att de flesta har förstått detta, förutom vissa då… men tack o lov fåräknade ;)

och om man informerar den andre ägaren om att man vill ha lite utrymme av diverse anledningar, som i ditt fall, är det ju inte så jobbigt att lyssna liksom, det kan ju hända oväntade saker annars :( man säger ju till med hänsyn både till sin och den andre hunden.

faktiskt kom jag o tänka på en tant vi mötte med en pyttehund. hon höll inte ut ett dugg på en smaaalsmal gångväg. vi hade ingenstans att ta vägen då hon gick med hunden längst ut i kopplet och vid detta tillfälle blev vår hund väldigt uppspelt, det var svårt att lugna honom.

den lille hunden gick kanske tjugo centimeter framför honom och "retades" medan vi var tvugna att hålla i vår för att han inte skulle hälsa. vi ville verkligen inte att han skulle få hälsa när han blev så till sig. på grund av att vi höll fast vår hund blev han  frustrerad liksom och han kan kände sig nog aningen trängd. tanten till den andre hunden bara lullade på som ingenting hade hänt.

haha, vet inte vad som är bäst, det eller att de springer för livet? ;) (har inte varit med om det dock, men hört historier)

Hm kom att tänka på när jag var med min hane i hundparken som påminner om #13. Min hund for fram till en labbe som passerade genom parken i koppel. Jag var påväg dit när labbens ägare drar åt i hundens stackel. Självklart blir hunden helt vild och flyger på min hund, sen fick jag höra hur galen min hund var osv osv. Han riktigt skrek över hela parken, inte ens bara till mig. Skönt nog försvarade andra hundägare mig och gubben försvann illa kvickt.

Vi hade en gång en urläcker Engelsk setter. Mötte en annan hundägare som tyckte dom kunde hälsa. Min hund var hane o inte så jätteförtjust i andra hundarn men väldigt hanterbar ändå för mej som var ca 14 år. O mina föräldrar hade förbjudit mej att låta honom hälsa på andra hundar. Så jag sa helt enkelt nej. Sen alla gånger sen när vi möttes så kallade han min hund för Porslins hund. Bara för att dom inte fick hälsa.

Konstiga människor ja det stöter man väl på ibland. Denna reagerade väl rätt så ok men det var bara det att hon inte köpte min förklaring utan argumenterade vidare. Jag hade parkerat min bil med öppen lucka bak då hundarna var med. Vi var på ett köpcentrum o jag skulle in o handla. Två av mina hundar var gamla men en var lite yngre. När jag gått en bit så hör jag att min ena gammelhund skäller satan i bilen. Det är något som jag inte tillåter då jag tränar med mina hundar o dom ofta pga den anledningen ofta sitter i bilen när jag har någon av dom andra ute o tränar. Jag hatar hundar som skäller i bilen. Så jag går tillbaka o dunkar till på gallret samtidigt som jag säger "vad är det för jävla dummheter" med arg röst. människan som dom skällde på hade bilen brevid o sa strängt så hård behöver du väl inte vara mot hundarna. Talar vänligt men bestämt om för henne att 1 det är mina hundar o jag talar så strängt jag vill med dom då jag säger till 1 gång o inte tjatar. O förklarar oxå anledningen att jag tränar mycket o att hundarna ofta sitter i bilen så jag kan inte ha hundar som väsnas då. Det stör min koncentration med den hunden jag tränar o det ser väldigt illa ut. Men hon fortsätter o fortsätter. Vi var ju faktiskt på en parkering nu o inte på en träningsplan…… Suckade o gick därifrån.

Men oftast får jag höra av icke hundmänniskor vilka väluppfostrade hundar jag har. O är det inte jobbigt att ha så många. 3-4 st

#15 Saken är bara den att den människans Bischon är aggressiv mot absolut alla hundar. Den har gjort flertal utfall mot vår hund tex.

Minns en gång jag skulle gå förbi med våran hund som i sig inte bryr sig ett skit annat än att hon tar mer avstånd från hunden som gör utfall. 

Tanten ställde sig och glodde som ett fån mitt på vägen med hunden i flexi så jag hade 1 meter marginal på vardera sida om henne att passera genom. Hennes hund stod på bakbenen och skällde hysteriskt efter min, slog kullerbytta av kopplet och gjorde nytt rusningsförsök gång på gång på gång. 

Bad henne hålla sin hund kort men hon bara titta och såg ut som ett riktigt frågetecken och ville inte lyssna varpå jag sa "ok vi kör ditt race, rör din hund min så sparkar jag den åt helvete"… DÅ först lyssna hon och lyfta till och med hunden i sin famn men stod frotfarande och glodde på mig som om hon aldrig sett en annan människa tidigare och hon stod där läääänge och glodde medan vi öka avståndet från de efter att ha passerat.

Hissen gick nog inte ända upp där då.

Men numera ser jag henne försöka lugna sin hund istället för att stå och råglo medan hunden håller på så något har väll gått in i huvudet kanske. 

Min dialog med en människa som jag inte tyckte var riktigt normal:

"Hej vilken söt hund du har"

"Tack!"

"Det är väll en pudel"?

"Nä, det är en lagotto"

"Hahah, finns det äns en ras som heter så? Är du säker på att det inte är någon Pudel?"

"Ja, det är jag tämligen säker på"  (lite halvt besk)

"Men det ser ju ut som en Pudel!"

"Kanske det, men nu är det inte så!"

"Tro vad du vill, nu går jag! Går ju inte att diskutera med dig, så gå vidare du med din "lagotto"!

Suck, jag är 14 år gammal! Tror männsika inte jag vet vad jag har för hundras! Var ju jag som hittade både ras och kennel från första början! Väx upp och lär dig att den finns fler raser en schäfer, Pudel och golden retriver!

#19
haha, okunniga människor det finns! Å lagotto som är så otroligt fina å skiljer sig lååååångt ifrån en Pudel!

Aja, jag hade en husky/pointer och en husky/rottis.

Varav husky/rottis-tjejen såg ut som en varg/rävkorsning i folks ögon. Lite udda i vår småhunds-by. (för mig såg hon ut som en väldigt smal jämthund eller helt enkelt en husky).

Otaliga gånger fick jag höra när jag var ung "Släpp räven!", "Nej, Lisa, du får inte klappa vargen, den bits", "Du vet att man inte får ha vilda djur i fångenskap, va?", "Se så smal hon är. Matar ni inte henne?!?!".

Bit/farlig-kommentarerna kom ofta då hon bar halti :) Alla trodde alltid att det var en munkorg. Varför förstår jag inte, då det är uppenbart att hon kan både skälla och hugga med den.

Och vovven intill sa inget ett ord om. Hon såg ut som en vanlig, svart byracka.

Bifogar en bild på henne.

#22

Hade några ungar sprungit fram och tillbaka framför vårt hus och därmed hetsat hunden till att skälla hade jag också gått ut och skällt.

Det lät inte så trevligt av er faktiskt. Om hon märkte att hunden skällde, varför då fortsätta springa, sen springa tillbaka, och sen gå förbi en tredje gång?

Jag ser inte meningen med det:)

Alltså de bor ca minst 50 m ifrån vägen och jag tycker att vi borde få gå förbi där utan att hon ska skälla på oss? Eller är det bara jag som tycker så? Det var ju inte så att vi gick förbi där för att retas. Endast för att få springa av min hund lite och vi vände vid deras hus för vi ville inte gå hela rundad då den är så lång. Jag tycker att det hade varit en sak om vi pratat, kollat på hunden. Förstår att hon blir sur att hennes hund skäller men borde det verkligen gå ut på oss som bara rastade hunden?

Och vi retade inte hunden. Vi gick bara förbi/joggade förbi som vanligt folk. Kunde hon inte sagt åt sin hund istället för att skylla på oss som bara rastar våran hund?

När Mixa var valp (ca 9 veckor, bilden) så hälsade hon på två tanter och deras småhundar. Först sa den ena tanten: "Åh vilken gullig valp! Hon kan inte vara gammal?" Då svarade jag att "nej hon är 9 veckor" och då sa den andra tanten: "Nej vad söt! Är det en labrador?" då sa jag att hon var en pitbull blandis "Nej men oj! Tänk att dem kan vara så söta när dem är små och så fula och aggressiva när dem växer upp! Vi ska nog gå nu" och så gick dem…

Eh.. va? För det första så hade hundarna lekt medans dem pratade och gullade med Mixa och helt plötsligt så var dem tvugna att gå för att hon inte var en labrador? Dessutom va hon 9 veckor gammal och skulle knappast kunna skada deras hundar och dessutom så säger man inte att någons hund kommer att bli ful..  

Och flera gånger när jag har gått med Mixa i koppel (som jag alltid har) så har det gått förbi mammor som dragit åt sig sina barn och gömt dem bakom ryggen och skrikit på dem när dem har velat klappa eller bara titta på henne.

En gång gick jag förbi en mamma och två barn och det ena barnet hade en fotboll som han höll på att sparka och jag hann inte riktigt reagera så Mixa försökte gå fram och leka med bollen (hon nådde dock inte längre än ca 50 cm ifrån dem) och först skrattade barnet men sen började mamman skrika och försökte sparka Mixa (!), Mixa blev livrädd och sprang tillbaka till mig, och då blev barnen också rädda så började dem stortjuta och då skrek mamman att jag måste hålla koll på min hund annars sparkar hon ihjäl den! Jag svarade att hennes son kunde ju hållt i sin boll så hade jag inte ens behövt dra in Mixa eftersom hon inte ens bryr sig om att hälsa på människor annars, och att det bara blir värre om hon skriker och försöker sparka min hund.

Alltså jag förstår verkligen inte varför man göra sina barn rädda för hundar också bara för att dem själva är det? Det finns hur många som helst i min skola som är livrädda för hundar för att deras mamma blev jagad av en hund i sitt hemland när hon var tio år eller liknande… Så sjukt jävla onödigt att skapa fler människor som hatar hundar!

#20 Hihi, tycker jag med! Men, men hon får gå vidare och tro att allt som har krullar är en Pudel!

#21 Det har jag också fått höra på min "vad smal hon är får hon inge mat" eller "ska hon se ut sådär". Oftast grannar som säger så ochen del verkar tro hon dör i morgon då hon ser så smal ut (väger ca 25kg). Jag dör nöstan i skratt varje gång. #26 Förstår inte jag heller. Jag blev jagad av fyra bulldog hundar när jag var 6 år gammal som hade i planerna att bita tag i mig. När jag var 18 blev jag anfallen av två schäfrar som drog ner mig på marken och slet och drog i mug (ägaren hade släppt de med flit när jag skulle hoppa på cekln och cykla till skolan). Är inte hundrädd för det men visar respekt för vissa raser dock inget som syns då jag lika gärna kan sitta nertryckt i en soffa och mysa med en schäfer eller dyligt. Jag kommer verkligen inte lära mitt barn att vara rädd för hundar bara för att jag råkat hamna i käkarna på några. ;)