Jag stod i köket och grejade när Trixie helt plötsligt gav upp världens skall och sprang till dörren. Jag blev lite förvånad för hon har aldrig skällt förut. Så jag sa till henne men hon gav sig inte.

Ja ja tänkte jag, jag får väll se vad hon skäller på då. Öppnade dörren och gick ut på altanen. Mitt på gången sitter en liten Yokshireterrier (hur det nu stavas) och darrar. Ingen av mina grannar har en sådan liten sötnos så jag blev lite förvånad.

Men jag lockade henne till mig och satte på mig jacka och skor och med den lilla damen i famnen så gick jag runt lite för att se om det var någon som letade efter henne. Men jag såg ingen.

Så jag gick ing och tänkte ringa till polisen, men först så slog jag en signal til laffären i byn. De vet alltid vad som händer. Det visade sig att hon hade smitit från en sin husse som var och hälsade på en vän som bor i byn. Det är tre kilometer in till byn så den lilla damen hade tagit en ordentlig promenad. Dessutom är vägen hit ut ganska vältrafikerad av lastbilar så det kändes ju skönt att inget hade hänt en sådan liten sötnos.

Husse kom och hämtade henne damen och Trixie fick ett tuggben som tack för hjälpen. Så nu ligger hon och tuggar som en galning.