Fast nu är det ju VI som köpare som bär på ansvaret för vilken avel som skall kunna fortsätta, det är VI som ser till att oseriös avel kan fortsätta. Bara för att en uppfödare hör till SKK betyder det INTE att man skulle frånta sog allt ansvar när man söker valp. Allt ansvar kan inte läggas på uppfödaren, visst, vill man inte bry sig om att lägga ner tid på efterforskning så får man skylla sig själv om man sen står där med en sjuk hund med otroligt dålig mentalitet, oavsett renras eller blandras.

SKK- registrerad avel har ju olika avelsprogram, och alla raser ska nog på ett eller annat sätt hälsokollas. Jag tror inte direkt på att det skulle finnas vissa jakthundar som inte skulle behöva göra några hälsokoller alls.

Jag håller inte riktigt med om att det viktigaste skulle vara att trivas med hunden och sen skita i allt annat, man måste ju ändå se till att stöda seriös avel, och inte ta vad som helst för hund och sedan kanske stöda oseriös avel och inte bry sig om detta.

#1 Det är alltid vi som köpare som bär ansvaret! Jag har inte sagt något annat i mitt inlägg.

Såna raser finns.

Vad skulle vara viktigare än att man får fram hundar som kan prestera i arbete, fungera som familjemedlem och mår bra menar du?

Det vore bra om ni som vill kommentera även skriver vad oseriös avel är för er.

#2 Man skall ju stöda seriös avel och inte bara bry sig om att man måste trivas med hunden är vad jag menar.

Mmm men nu skriver du ju om avel som också är oseriös enligt mig. För att den ena är oseriös behöver inte den andra bli seriös.

"Är inte det viktigaste, oavsett blandras eller renras, att man trivs med sin hund? Att hunden har det bra. Att ägaren mår bra av att ha hund. Att hunden är frisk och kry.
Håller ni inte med?"

Detta tycker inte jag har med avelsfrågan att göra. Det är en fråga om hundarna i sig. Bara för att oseriös avel har lyckats producera en fantastisk individ betyder det inte att aveln är försvarbar. Bara för att en hund är underbar betyder det inte att det är okej att ta en kull på den. Men det gör ju inte hunden sämre.

Mitt inlägg är så rörigt! Jag ska formulera om det lite 

Jag tycker precis som du att den avel är oseriös som jag nämner om i mitt inlägg. Men tydligen så är det inte så för alla. Och då är det så att aveln är seriös bara för att den är ansluten till SKK.

Det är därför jag vill höra vad NI tycker att oseriös avel är. Som jag har förstått det så är oseriös avel för många en avel där hundarna inte registreras i SKK, vilket jag inte tycker.

Håller med dig Michaela! Min familj gjorde det misstaget när vi köpte katt. Vi antog att eftersom uppfödaren va ansluten till SVEARK och katten hade stamtavla så va allt som det skulle. Denna katt har både de ena och det andra hälsoproblemen, allt som en direkt följd av dålig/oseriös avel.

Håller även helt med Zorita i #5

#& Håller med

För mig är seriös avel grundliga hälsokontroller flera generationer bakåt i leden för att se till att man för vidare friska och sunda gener. Aveln ska ha ett specifikt syfte (bombhund, jakthund, slädhund, sällskapshund) och det ska finnas en marknad för djuret (dvs man ska veta med all säkerhet att alla valparna kommer bli sålda).

Registrering osv osv förenklar ju kontrollarbetet och det är väl därför många sätter likhetstecken däremellan. Skräckexemplen från renrasaveln går bort under min punkt om friska gener, och "min hund är gullig" går bort vid krav på data bakåt i tiden eftersom man måste ha någorlunda hum om vad som kommer föras över till nästa generation. Mycket sk kamphundsavel går bort pga brist på marknad.

#8 Då var min förra hund enligt dig ett resultat av oseriös avel.

#9 Det kan inte bli mer oseriöst än hur mina blev till, men likväl älskar man dem ju över allt annat Min ena stackare är en produkt av flera generationers inavel men hon är bäst i alla fall hehe.

#10 åh så är det ju! Min lilla pojke blev uppfödd av en människa som inte borde få ha djur. Men det är inte hans fel och han är ändå bäst 

#11 Ja verkligen. Man behöver inte blanda ihop hur hunden är med hur den kom till eller hur passande det är att ta kull på den. Min hund är frisk, tex, men nu vet jag att hennes pappa har mentala problem. Om jag körde på "min hund är söt så jag tar en kull på henne" skulle hon ju överföra detta till valparna. Det är därför jag tycker det är viktigt att man har koll bakåt i leden också och inte bara framåt.

Men så är jag restriktiv också och det vet jag ju. Kanske blir man sån efter att ha jobbat mycket med hemlösa gatuhundar och sett hur stort överskott det är på hundar. Då vill man ju gärna att de som medvetet sätts till världen ska fylla ett syfte. Eller, jag vill det i alla fall.

Jag ska inte fördjupa mig i vad jag tycker om olika sorts avel.Men jag vill påpeka att det i första hand är de olika rasklubbarnas ansvar att lägga upp riktlinjerna för aveln och vilka krav som gäller,och inte SKK:s.

För mig är blandrasavel generellt oseriös just eftersom en minoritet av all blandrasavel är seriös. Det betyder såklart inte att all renrasavel automatiskt blir seriös men det är det väl sällan någon som påstår heller? Eller att det skulle vara bättre att stödja oseriös renrasavel bara för att valparna är renrasiga? Skulle jag köpa valp är det väl självklart att jag väljer en uppfödare som har samma avelsvärderingar som mig och som ex. kollar HD/AD och avlar på friska hundar. Jag utgår ju inte från att höfterna ser bra ut för att uppfödaren är SKK-ansluten. Det finns dock alltid fördelar med att välja renrasiga uppfödare, ex. att det går att kontrollera rasdata. Men då måste man ju också ta sitt ansvar som köpare och göra det. Man har också en del möjligheter med renras som man inte har med blandras just för att SKK är en så stor organisation. Sen finns det dessutom blandrasuppfödning som aldrig kan bli seriös vilka tester som än görs, eftersom det inte finns en marknad och just nu är väl amstaffblandningar ett utmärkt exempel på detta. "Och jag VET att i många fall är en blandrasuppfödare mycket mer intresserad av att ge hundarna en bra familj, än vad uppfödare av renraser är." Angående det citerande är jag väl mest nyfiken hur du kan veta det, hur många procent av Sveriges renras samt blandrasuppfödare har du haft kontakt med egentligen? I övrigt håller jag med Zorita i hennes 5:e inlägg, det sista stycket du tar upp handlar inte ens om avel utom om individer och där är det väl återigen ingen som påstått att blandraser är sämre.

+1!

Jag föredrar att stödja rasaveln både inom katt- och hundvärlden. Ser inga anledningar att blanda raser, det leder sällan framåt. För mig ska avel ha ett mål och uppfödaren ska sträva efter bättre, friskare djur med ett temperament som passar in i rasstandarden. Jag har inget emot huskatter (har flera själv) eller blandraser men jag skulle inte köpa en av en uppfödare.

Även om Kalle har en golden som är helt frisk, har presterat bra i jakt, fina utställningsresultat och ett bra MH. Kalles golden kommer ifrån friska linjer och pappan till hunden har även fått valpar med andra tikar som är bra.

Bengt har en lika bra hund fast en labrador.

Bengt och Kalle bestämmer sig för att para sina hundar.

Detta tycker jag är oseriös avel. Visst är de bra och friska individer och som många som stödjer blandrasavel brukar säga, det är ju båda två retrivrar. Japp de är båda två retriver men varför då blanda? De är i mina ögon så onödigt.

Sen har vi Mia som är ägare till Kennel Mia's ( påhittat )ansluten till SKK som föder upp sheltie. Mia har en sheltietik som vinner massor av utställningar och är rent utseendemässigt ett riktigt praktexemplar av rasen. Dock har hon aldrig varit någon annan stans än hemma i kenneln och på utställning eftersom Mia har så många hundar och inte har tid att miljöträna dom eller träna. Och helt ärligt så är denna praktik ganska folkskygg och väldigt stel och obekväm när domaren känner igenom henne, men eftersom hon står kvar och inte visar någon aggrisivitet får han sina CK.

På en utställning träffar hon Maria som köpt en sheltie ifrån Kennel Hay ( påhittat ) i danmark. Marias hane blir bästa hane på denna utställning och visst är han snygg! Mia som inte vet något om denna hane och inte alls satt in sig från vilka linjer denna hane kommer ifrån frågar Maria om hon får använda hennes hane i sin avel. Maria som bara köpt sig en härlig hund som sällskap går med på detta och lämpligt nog löper ju Mias tik just nu och ute på parkeringen bakom Mias volvo låter de hundarna paras. För Mia och Maria bor så långt ifrån varandra och Mia orkar inte åka fram och tillbaka.

För mig är de här precis lika oseriös avel som den ovan. Kort och gott seriös avel är avel med djur som har rätt temprament för rasen, ett utseende som stämmer med rasstandarden, som är frisk och funkar bra i det vardagliga livet.

#17 Så tänker jag med 

Jag avskyr osund renrasavel, mer än vad jag avskyr blandrasavel. Men jag stöder inte blandrasavel för det. Hälsokontroller är i min mening a och o för att kunna kalla sig seriös, och där kan båda "läger" brista. I min mening har även registrerade uppfödare ett ANSVAR att BIDRA till rasen. Att då, som i exemplet du skrev, bara para en rasren hund med en annan rasren hund utan att denne gjort några hälsoundersökningar eller meriterats, känns inte mer legitimt än när Eva 45 parar sin söta blandrastik med grannens söta hanhund. Båda sortens uppfödare har ju "mål" med sin avel, problemet är att deras mål inte är tillräckliga för att egentligen säga att just DERAS hund ska gå i avel. Både blandras och renrasuppfödare kan ju vilja: tjäna pengar, få en valp efter sin hund etc. Det gör ju dock inte hunden i sig avelsvärdig. Linjerna kan vara katastrofala och som uppfödare ska det givetvis spela in, eftersom man då vet man potentiellt kan "få ut" av avkomman. Blandrasavel är i stället i många fall en ren gambling där ingen vet vad som ligger i linjerna eftersom inga tester görs överhuvudtaget.

Att som renrasuppfödare avla på mentalt dåliga hundar (görs hos sheltien, folk får hävda vad de vill men så är det) eller fysiskt osunda hundar (vissa raser anser jag inte ens borde få lov att finnas i sin nuvarande osunda form. Låter dock bli att skriva vilka för det finns folk här som har raserna) är aldrig ok. Och därför skulle jag aldrig stödja en uppfödare som sysslar med sådan avel! Inte sagt att man inte får köpa den ras/blandras man vill ha. Men man kan ta sig tiden att sålla lite och välja lite med hjärnan och inte bara med hjärtat.

Min störa aversion mot blandrasavel kommer dock från kattvärlden och mina egna misstag. Vissa huskatter utnyttjas brutalt (paras på i princip varje löp) för att få fram långhåriga kattungar som säljs för flera tusen utan att ens ha vaccinerats. + att min blandraskatt är den sjukaste katt jag träffat i mitt liv. SÅ många tusenlappar kastade i sjön pga en genetisk åkomma. Men, vi visste inte bättre, kontrollerade ingenting, såg förbi att mamman kanske inte såg helt hundra ut och köpte kattungen för att han var söt … Japp, jag lärde mig min läxa den hårda vägen. Denna kattmamma, raskatt, borde ha kastrerats, ty hon var inte frisk. Men pengarna fick styra och i stället tog ägarna alltså ytterligare kullar på henne.. Oregistrerat - för där finns INGA krav!

Man kan aldrig FÖRSÄKRA sig från att få en sjuk hund. Men man kan i alla fall göra sitt bästa för att inte stödja den sämsta aveln och ge pengar till uppfödare som verkligen inte förtjänar dem.

Tycker frågan blandras/renras är superintressant,, speciellt när man ifrågasätter all form av blandavel helt och hållet som #17 gör (och missförstå mig rätt, jag håller med dig ;) ).

Det jag funderar på är om verkligen all blandrasavel utan pardon är medfött oseriös - i Pedigree Dogs Exposed: three years on (eller vad den heter) så tar de upp en dalmatinerlinje med en pointerinblandning för att få tillbaka deras urinsyror på en normal nivå… Där kan man prata om att det är två närbesläktade raser där målet var att göra den ena linjen mycket bättre - eftersom urinen är en dalmatiners största problem (så vitt jag förstått). Jag personligen tycker att det är helt fantastiskt, och uppenbarligen gjorde man mer för rasens välbefinnande med en blandning än vad rasen själv skulle kunnat uppbringa.

Det skulle vara intressant med ett projekt där man genom enstaka blandningar här och var i linjer skulle kunna få en friskare hund. (dalmatiner/pointerblandningen var ju visserligen någonting som berode på en enda gen, så vitt jag förstod det, och de vanligaste problemen går nog inte att lösa så enkelt utan ett väldigt långtgående projekt.)

#20 Nu vet jag inte hur det fungerar i hundvärlden men i kattavel kan man (inom vissa raser) få tillstånd att blanda in en annan ras i nån generation för att förbättra något. Det är fortfarande rasavel och avkommorna får sen stamtavla.

#20 Jag såg precis den igår och håller verkligen med! Sen tycker jag också att man kan använda olika raser till att få fram en ny ras. Tänk tex dobbermanns som folk klippt öronen av i många år. Man avlar med olika rasers gener med syfte att få fram en dobbermann med stående öron. Det är inte en dobbermann men åtminstone en ny ras med ett tydligt syfte.

Inte för att jag säger att det är rätt att avla för utseende, men nog vore det bättre än att folk klipper öronen av djuren. Sätt in valfri hund med kuperad svans här och repetera med generna som ger stubbsvans Eller kanske en helt annan egenskap man vill sätta upp en ny ras för.

Sen förstås är det bra om nya raser kommer till samtidigt som de sjuka raserna faller bort. Och då måste ju raser blandas. Men detta är ju inget man bara sysslar med så, utan då ska du ha genetikexperter och proffs på banan.

Min-hund-är-så-söt-och-snäll-aveln tycker jag är väldigt lik den extrema rasaveln i PDE. I stället för att avla in en sjukdom avlar man in flera möjliga, allt för utseendet och en personlig uppfattning om att ens hund är bra. Det är minst lika oansvarigt eftersom som med de renrasiga hundarna i PDE bryr du dig inte om/vet inte vilket genetiskt material som förs vidare.

För mig är 99% av all blandrasavel oseriös. Det finns ingen tanke bakom förutom att ta en kull på den söta familjehunden och gärna då med en hane som bor nära och det räcker den är trevlig. Hälsokoller tänker inte många på….men man kan tjäna lite extra pengar så man kan köpa den sär soffan man suktar efter med pengar efter sålda valpar. För man tjänar mer på blandrasavel än på renrasavel - tyvärr.

Undantaget är prestationsavel, men där brukar hälsokoller vara viktiga förutom det uppenbara - nämligen vad hunden presterar.

I blandrasavel finns sällan dokumenterad hälsostatus, vilket gör det svårt för en ev valpintressent att se vad som verklige finns bakom. Trots detta går många på att säljaren säger att föräldrarna är friska - men vem vet vilka gener som krockar och i dubbel upplaga ger framtida defekter.

Det finns inga garantier i renrasavel, men där kan man ändå göra sitt allra bästa och gå långt bakåt för att undvika i möjligaste mån att låta föda fram defekta hundar. Men självklart finns rötägg även här, såsom inom allting annat. Som renrasuppfödare fick dock en hel del regler som ska följas.

# 21

det är samma inom hundavel.

#22 Behövs det verkligen fler raser??

#25 Ja jag kan tänka mig att det behövs fler raser i takt med att gamla försvinner eller nya behov uppkommer i vårt samhälle, tex bombhundar på flygplatser. Det betyder dock inte att det ska tillkomma tusen nya raser imorgon.

# 22

Stubbsvans är på de flesta hundar en genetisk deffekt som kan leda till Spina Bifida, typ öppet ryggmärg. Stubb förekommer hos en del raser utan att det är n deffekt, t ex Aussies o Bergers des Pyrénées.

#23 Åh vilket bra inlägg. Tycker det sammanfattar det hela bra.

Om jag inte minns helt fel så finns det trådar innan vad man anser är seriöst eller oseriös. Jag kan inget annat o säga att det är köpare som avgör vad som säljs och så länge folk köper okontrolerad avel så finns det marknad.

# 29

Visserligen, personligen anser jag dock att även de sk uppfödarna har ett ansvar.

30 Ja ufd har oxå ansvar men du som köpare kan ju välja bort de som inte följer alla krav, att skaffa sig en hund gör man förpoppningsvis inte bara så där utan man planerar o läser på lite oxå.