Ge honom massor av tid. Gör ingen stor sak av det, utan gå bara in och sitt hos honom. Kanse sitta där och läsa tidningen, äta något och dela med dig.

Visa honom att du kan vara till nytta för honom. Ta honom i koppel på promenader, hjälp honom att klia sig, var alltid lugn, sansad, tydlig och rättvis.

Många huskys är ju rätt lätta att förstöra, då de är signalkänsliga. De tål sällan samma hårda behandling á la bruks 50-tal som många tyvärr fortfarande håller sig till. Det kan räcka att man korrigerar fast öronen är slickade bakåt och mungiporna är långa, så förlorrar de förtorendet för folk. Korringeringar där man tar i dem behövs sällan. Ett barskt ljud och att tyngdpunkten läggs farmåt, mot hunden räcker nästan alltid här hemma, behövs mer räcker det att ta något steg mot dem, med bister min och ett dovt ljud.

Kan tänka mig att det kommer att ta tid att vinna förtroendet hos en sådan hund, men med tålamod går det.

Även jag är uppväxt med massor av olika spetsraser, allt från dragisar till jakthundar.

Vi hade en karelisk björnhund som hade väldigt vilda (varglika) beteenden för sig. Hon vägrade tex att äta när vi såg på, och skulle aldrig ta en godbit som vi gav henne. Ju godare det var, destå mer underlägsen och skygg var hon mot oss människor i flocken. I övrigt var hon riktigt tuff och ledande mot de andra hundarna, som stod lägre i rang än henne. Hon var väldigt noga med rangen, helt enkelt, och vi människor i familjen stod enligt henne mycket mycket högre i rang än henne, varför hon betedde sig som hon gjorde när det gällde mat.

Vi fick mata henne bakom hörnet, eller vända oss om om man gav henne något. Låssas som om man inte såg henne. Då kunde hon äta. Precis som med vargarna så ska flockledarna äta först. När hon blev äldre avtog det sakta och hon blev tryggare.

Kan det vara samma grej din hund kör med?

En av våra huskys vi har nu är även hon hundgårdsgalen och bor gärna i hundgården (rasthagen) i långa perioder. Ibland kan hon bo där en vecka utan att komma in. Detta sker kanske var eller varannan månad då hon tar en lya-period där ute. Hon vägrar helt enkelt, och man får tvinga in henne. Annars är hon gärna där 1-2 dagar till "vardags", utan problem. Under dessa lyanden vägrar hon ofta även äta, så vi får myta henne med riktigt god mat (kött) för att hon ska äta något alls. Tom detta vägrar hon ofta äta. När hon väl kommer in är hon världens snällaste och trevligaste och sover gärna i sängen med husse och matte. ja, du hade ju massa andra dragisar, så du känner säkert igen dig?!

Så min poäng är att draghundar (och spetsar) är rätt odomesticerade många ggr och har konstigheter för sig, som du säkert vet. Man får kanske ge dem den tid de behöver och försöka tämja dem bäst det går. Kanske gå på separata promenader med din dragis, utan andra hundar, för att bygga upp tilliten. Bara umgås med den, utan att inkräkta för mycket på den skygga hunden sfär. Små små steg mot tillit. Samtidigt som man själv måste vara noga med att man har högre rang än hunden själv, annars ligger man illa till i en spets ögon, hehe,… :-) Lycka till!

Jag har ägnat MASSOR av tid till hunden sen vi tog den, bara suttit inne ihundgården helt stilla, haft med mig godis så tillslut så vågade han ju komma fram och ta det närmare och närmare mig. Nu kommer han fram till mig och jag får klappa honom och han tar godis från handen. Så han har ju gjort otroliga framsteg. Han kommer även då jag lockar / ropar på honom. Men INTE då han är i rastgården då är han helt plötsligt jätte skygg igen och kommer INTE fram till mig mer än att ta godis ur handen, men går inte att få fast honom, vill ju inte kasta mig över honom så han blir skrämd. Men där får jag det inte att fungera fast jag sitter där om än i timmar, provat med alla trix och knep. Men utan något som hellst resultat. Så det är mitt dilemma vad jag ska göra, vad ska jag hitta på för att få honom att även där komma till mig ?

Knepigt värre… Enda jag kan tänkas funka är att göra det så otramatiskt och ofarligt som möjligt. Försöka inte göra så stor grej av det, när han inte kommer.

Känns det som om han lyssnar, men inte vågar komma? Eller lyssnar han inte/ignorerar er? Isf kanske åter igen det är en dominansgrej. Om inte lockande funkar med godis och trevliga saker kanske han lyssnar på en "hård" inkallning. Han kanske bara dissar er, eftersom han "kan". Omöjlig att säga när man inte ser hunden beteende själv.

Nån har nån gång sagt att man bara ska kalla in hunden då man VET att hunden lyssnar och kommer. Dvs, ser man att hunden inte kommer komma alls, så ska man inte låta sig mislyckas med inkallningen, eftersom hunden då lär sig att den inte behöver komma när man ropar. Men i ditt fall kommer den ju aldrig, så det känns ju svårt att använda den metoden. eller=?

Jo det är knepigt. Försöker ju skapa samma goda "regel" som i hundgården genom att bara sitta och vara där, så han upptäcker att det inte är någon fara och det gör han ju till viss del i och med att han törs komma fram och ta godis mm. Men jag uppfattar det inte som olydnad utan mer som att han inte törs är osäker. Gör deffinitivt inte att låta lite barsk har provat det. Det stämmer det du säjer om inkallning, men fungerar ju inte då han inte törs är osäker för att komma fram helt så jag får fast honom. Sen blir jag ju lite stressad kan inte lämna honom ute i rastgården hela natten, har ju inget skydd där mm. Tycker ju synd om honom att vara i hundgård hela dagarna, i koppel går han inte är inte van det och vill inte börja bråka med en sån sak i detta läge.

Koppelträning kanske ändå inte är en sån dum idé. Då lär han sig ju lita på dig. Många hundar "ger sig ju" när man kopplar dem. Ger upp och anpassar sig helt efter ledaren signaler i kopplet. Kanske kan en sån träning rent av lära hunden att lita på dig. Du kan ju koppelträna den inne i hundhagen. bara du gör kopplet till något positivt så…

Kan du inte ordna ett skydd åt honom i rasthagen då? Så kan han vara där utan problem? Säkert ingen fara…

Ja jag får testa med koppelträning och se om det fungerar:-) Han har ju som sagt aldrig varit i koppel eller lina, förutom framför släden hos sin tidigare ägare. Men jag ska som sagt testa. Nä kan inte ha honom i rasthagen då ingen är hemma.

När du går med koppel, så undvik ögonkontakt om han inte tar den själv, försök att nochalera så mycket som möjligt, vänd ryggen till sätt dig och pilla med något i gräset eller vad som helst, till slut tar nyfikenheten överhanden, och han söker kontakt med dig ändå…lycka till….

Tänkte bara på en sak, jämför inte hundar så mycket med vargar. Dessa arter skiljde sig åt för 1-300 000 år sedan. Kika hellre på vildhundar, tex de afrikanska, eller dingon, för att fundera över våra tama hundars situationer. Ett kul fakta är att siberian huskyn rent genbetsikt ligger närmare dingon än någon ananna ras.

Här hemma ser jag inte alls så mycket rang och dominans bland hundarna. Inget klättra i rang, utan det flyter på, olika i olika situationer, kan man säga.

Tror ärligt inte att en hund inte kommer in på inkallning pga rang eller dominans. Man måste nog visa att man är bra, lugn, trygg, rolig och underbar att vara med, så VILL de vara hos en. Är man tråkig, hetsig eller bara för konstig, varför ska man lyssna.

En sak att tänka på när man har en signalkänslig hund, är att om man tittar rakt på den, hgar tyngdpunkten mot dem och kanske tom går mot dem, så säger man med kroppen "HÅLL DIG BORTA" samtidigt som man kallar in dem. Vänd dig en aning bort, lägg tyngdpunkten bakåt, kanske backa något steg, när du gör en inkallning, så går det oftast bättre.

fast en hund som inte kan några kommandon alls, måste man ju börja med att lära trygghet, och att man är rätt bra. 

Kör på som i #8, för att avdramatisera kan du ju ha kopplet på i hundgården först. Strunta i koppelträningen i början, sätt kopplet i en sele (inte dragsele, utan typ spår/promenadsele) så att det inte blir stressande åtstraming runt halsen. Arbeta från hunden, nonchalera men gör intrressanta sakjer. Så fort han uppmärksammar dig, belöna.

bilder?