Jag fattar inte hur jag skulle klara mig utan dig, du kom in i mitt liv för snart ett halv år sedan när allt annat gått kras. Tanken på den framtid vi har tillsammans får mig att le för jag vet att vi kommer bli bäst gumman! Efter att jag gett upp en dröm som jag slitit i så många timmar för att det ät omöjlig att räkna, tränat och tränat i tio år och så krashar det pågrund avv ett knä det är inte lätt. Men du får mig att glömma, inte alltid men ofta och det är värt otroligt mycket. Jag har gett upp ett mål men har fått ännu fler nya, och dom ska vi klara av tillsammans.

Och om mitt knä sviker mig igen så finns det annat vi kan göra, för du sviker mig aldrig. Och att träna med dig det är ett enda stort nöje!

Var bara tvungen att skriva av mig lite!

För att ni andra ska fatta lite så kan jag förklara att jag har tränat trupp-gymnastik ända sedan jag var 3-4 år, jag har tränat måånga timmar i veckan och även om det inte alltid var såå kul så kunnde jag ite sluta. Var som att sluta med skolan, man bara gjorde det liksom. Men i maj 2010 så skadade jag mig "lite" men det blev bättre och jag fortsatte träna men denna våren så gav mitt knä upp igen. Men att ha Dolly att träna med och senare tävla med är så ofantligt underbart.