Min favorithund på den tiden, drömde att jag skulle vara den där flickan i framtiden

kan också lägga till att det första jag lärde mig på engelska var 'the dog is barking'. Så det gick jag omkring och pep om när jag var en liten tös

slut

Vilken ljuvlig bok!

Min familj har haft hundar sedan redan innan jag föddes i form av korthårs collies, så det har fallit naturligt för mig på något sätt. Fick efter många år av tjat min egna hund på min 10-årsdag.

min familj hade kennel förut.. och jag fick min första egna hund när jag var 14år en liten drever hane :-) sen när jag blev 16 så sålde vi honom tyvärr eftersom mamma och pappa skiljde sig och jag flyttade in till stan.. kändes inte OK att ha en jakt hund mitt i smeten… sen så hade jag ett ganska stort uppehåll med hund och sen för 1½år sen så flyttade akillez in i mitt liv

vi har haft smålandsstövare och Bouvier des flandres, finskspets :)

Vilka fina historier

Vi har aldrig haft hund i familjen, ett par i släkten som skaffat, men aldrig oss. Sedan har jag tjatat och plågat alla med mina mopsdrömmar och nu har jag ju äntligen min lilla fröken.

Min far var hundförare.

När jag var runt 1 år enligt mamma, blev helt galen när jag såg en hund tydligen, sen har intresset bara ökar mer och mer

Allt började med special tidningen av härliga hund valp extra eller vad hette den!! Men ialkafall var det så jag såg Bichon Havanaisen för första gången och då sa mamma at den där hunden sägs vara allergi vänlig! Där började allt, för 4 år sedan!! :)

Jag har alltid varit tosig i hundar! Alla sorters raser :) i början gillade jag små hundar, ofta fluffiga typ pudelpäls. Collie var drömhunden (en Lassiehund hehe) schäfern var den farliga och människoätande hunden, hehe vilka fördommar man hade :P Efter att ha tjatat i över 4 år! så tänkte jag för mig själv när jag var 9 år "Hur ska jag övertyga mamma och pappa om att vi ska skaffa hund" Men jag kunde inte övertyga dem om något mer än vad jag redan hade sagt. Så jag började verkligen RÅ-TJATA på dem!!! Ända gången jag var tyst var när jag sov.

Efter konstant tjat i 4 veckor så gav pappa sig och sa **"Ajjamen ge henne en hund så hon håller tyst!"

**Och eftersom han hade sagt så, så tog jag fram vår dagstidning och såg att de sålde dvärgpudelvalpar och visade mina föräldrar det. Dagen efter åkte vi och kollade på valparna och bestämde oss för Timmie.

Nu såhär i efterhand så var det ju inte det bästa man kunde gjort. Vi köpte Timmie utan att veta något om honom eller om hans föräldrar. ingen stamtavla.

Men när jag fick ett medgivande så kände jag att jag var tvungen att bestämma mig snabbt, annars kanske de ångrade sig!

Timmie är världens goaste hund och lever än idag!han har funnits vid min sida halva min livslängd! Han är mitt lilla hjärtegull!! Världens finaste lilla Timme-pudel =)

Sen när vi haft Timmmie i ca 4 -5 år ville jag att vi skulle skaffa hund nr två men det gick inte mamma och pappa med på. Så jag fick gott vänta tills jag flyttade hemifrån. Jag hade då sedan tidigare fastnat för korthåriga hundar. Och min drömras var en dogue de bordeaux, under tiden jag letade lägenhet så letade jag efter en vettig kennel också men hittade ingen i sverige som avlade på fria hundar och att importera ville jag inte. så då satte jag igång att leta efter en annan drömras och det var grand danoisen. Och då dök det perfekta tillfället ut. Valparna var 10 månader precis som jag önskade eftersom jag visste att jag inte kunde vara hemma någon längre period. Och allt med min uppfödare stämmde bra överrens!!
Kan jag säga annat än att jag var överlycklig!? ;D  Så klenod flyttade hem till mig 2 mån efter att jag flyttade hemifrån.
Jag vill gärna prova på andra raser i framtiden men en grandis kommer jag nog alltid vilja ha! :) De är så superhärliga!!!

Bild på Timmie och Klenod =)

Vilken fin historia

Jag skulle kunna tänka mig att skaffa en till hund om ett par år, är så kär, haha. Dock så vet jag inte vilken ras, kollar på allt mellan norsk lundehund till gd till ceskoslovensky vlcak så det beslutet får växa till sig lite först.

Kanske efter gymnasiet eller på sommarlovet under sista året av gymnasiet.

Har alltid hållit på med djur, ridit, haft kaniner osv men har haft en allergisk lillebror så fick inte ha djur hemma. Skaffade katt när jag flyttade hemifrån. När jag träffade min sambo för 5 år sen (som är uppväxt med hund) så pratade vi om att skaffa hund. Nu är jag så kär i vår lilla taxkille så nu kan jag inte tänka mig nån annan hund! :-)

Har velat ha en hund så länge jag kan minnas. Jag bläddrade sönder min mammas bok med raser och fick då en egen (Bonniers), den är rätt sliten den med kan jag säga. Spenderade mycket tid i dessa böcker och drömmde mig bort. Min pappa gillar inte hundar så att skaffa en när jag bodde hemma va helt omöjligt. Lyckades få han att gå med på att jag kunde få en ledarhund om jag skulle bli blind =P

Nu har jag helt plötsligt två hundar och kunde inte vara nöjdare :D

Mamma har haft kennel hela mitt liv så det har varit en självklarhet! Pappa och lillsyran gilla motorcyklar och bilar mer.. Hunderiet är HELT mammas fel ;)

det började för 9 år, 3 månader och 3 dagar sedan när jag träffade Bernhard för första gången som en 8 veckors valp. Det bästa som hänt mig någonsin, vi blev tajta som bara den direkt. Idag är han nio år och elva månader gammal och vi är fortfarande lika tajta.

Men tack vare Bernhards sällskap började jag gilla hundar mer och mer, så jag satte mig med näsan i alla böcker jag kunde komma över som handlade om hundar, jag gick till alla grannar som jag visste hade hundar och ville gå ut och gå med dom, jag ville hälsa på varenda hund jag såg ute, MyDog utställlningen var den bästa platsen på jorden (vilket den fortfarande är) o.s.v.

Bild på lillgubben :)

Jag är uppväxt med hundar så det har varit naturligt. Dock var det först med fjärde hunden som jag började fastna mer och sedan helt totalt fast när jag skaffade Tintin.

Har alltid varit helt galen i hundar, minns inte när det började men liten var jag. Farfar hade alltid haft hund så när vi var där var det roligaste jag visste att vara ute med henne, mysa med henne och lära henne konster (eller försöka iaf, hehe). Ville alltid ha en egen men pga allergi i familjen så dröjde det. 
Gick det förbi någon med hund utanför vår gård var jag alltid där och skulle fråga vad hunden hette, vilken ras det var och om jag fick klappa hunden. När jag var kring 8 hade jag läst ut alla lättlästa böcker om hundar på biblioteket, så då fick jag börja låna från vuxenavdelningen.
Ett tag så hade jag ett gammalt bälte som jag använde som koppel, brukade gå runt kvarteret med det och låtsas att det var en hund jag hade i andra änden. Hade hur många låtsashundar som helst, haha.

Så man kan ju förstå att lyckan var enorm när jag tillslut, 13 år gammal, fick hem min Hugo

Nu är jag snart 19 och han 5.