Själsfrände i hund
Jag känner mig helt onormal just nu. Har haft två egna hundar tidigare och flera familjehundar och andra hundar i mitt liv. Har alltid tyckt oerhört mycket om dem och haft en fin relation till de allra flesta. Jag tänker på dem alla varje dag.
Men den här gången är det helt annorlunda. Igår fick jag hem min nya hund. Redan idag älskar jag honom på ett sätt som jag aldrig älskat en hund innan. Kan skatta mig lycklig som ska ha med honom på jobbet också, för tanken på att vara ifrån honom gör nästan fysiskt ont. Vi behöver inte ens göra något speciellt, "umgås", bara känslan av att han ligger en liten bit ifrån mig och sover får mig att känna mig hel i själen.
Han är egentligen inget speciellt, är inte den vackraste hund jag någonsin sett eller den med mest utstrålning. Ändå känns det som att jag väntat hela livet på honom. Det märkliga är att han, som beskrevs som mycket osäker, rädd för främlingar och tusen andra saker och som ofta hamnade i bakgrunden i sitt gamla hem, "valde" mig på en gång. Det verkar på honom som att känslan av att ha "kommit hem" är besvarad. Hans blick utstålar värme, lojalitet och tillit på en nivå som jag aldrig upplevt med någon annan hund.
Haha, låter jag helt knäpp? Eller finns det andra som känner likadant med sina hundar? Nästan som att man har hittat sin själsfrände…
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Vad roligt att ni har hittat varandra så!
Jag förstår precis vad du menar. Jag hittade min själsfrände i en kanin. Tyko hette han och gick tyvärr bort 2012-06-04 alldeles för tidigt. Han hade fyllt 3 år igår (2012-11-18). Jag älskar mina hundar oerhört men det går inte att jämföra med kärleken jag hade med min älskade Tyko.
Jag hoppas att du och din hund får många fina år tillsammans!
![[Highonbluetomorrows]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vad mysigt att läsa, både #0 och #1. 
Min tik är min själsfrände, inget snack om saken. Hon kom till mig när hon var 5 år gammal och hade innan det levt ett kanonliv som högt älskad gårds/familjehund.
När hon varit här i en vecka kom förra ägarna hit för att skriva papper och se hur hon hade det, och när dom började klä på sig för att åka satte hon sig bredvid mig och hade ingen som helst lust att "följa med hem" igen.
Det har aldrig varit hon och jag, det har varit vi från dag ett och hon betyder allt för mig. Jag skulle inte fungera utan henne i mitt liv.
Det kanske låter lite klyschigt men hon har gjort mig till en bättre människa och aldrig kommer jag träffa en hund som henne igen. Hon är vacker som en dag, utstrålar ren godhet och är världens grymmaste hund, helt enkelt.
Sabina
www.anibaz.blogg.se
TS I bland säger det bara "Klick" Jag har också haft såna hundar. Det är en väldigt fin känsla. Jag tror ju ganska mycket på det här med reinkarnation, så vem vet…?
#3 Vad är din hund för ras? Den ser ut precis som min brors hund.
Vad härligt när det blir så bra!
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar
#4 Hon är en Australian shepherd.
Sabina
www.anibaz.blogg.se
Ja, så är det med min älskade Kelly åxå.
Vad härligt att höra andras historier!
Det är väldigt häftigt. Min mamma sa att det kändes som att jag äntligen hittat Min hund. Hon kunde också känna samhörigheten mellan mig och Yasha. Min sambo skrattar mest lite åt att vovven följer efter mig och ständigt lägger huvudet i mitt knä: "Herregud, två dagar och han är redan en mommy's boy!" Han konstaterar också att jag lyser av lycka när jag sitter med Yasha på golvet.
Magiskt.
#1 Jag har också en kanin som är väldigt, väldigt speciell så jag kan relatera. Lilla Amadeus är dock lika knäpp, översocial och nyfiken med alla människor! Såna djur är lätta att älska
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg
Starta ny diskussion