Jag och syrran visade storpudelns kropp för min nakenhund, hon blev förkrossad, men hellre att hon vet vad som hänt och att hon aldrig kommer tillbaka än att hon kanske börja leta och oroa dig. Beror på vilken relation hundarna hade, nakenhunden och pudeln var väldigt tighta.

När jag på grund av sjukdom var tvungen att ta bort min ena hund så fick jag rådet att ta med min andra hund in på djurkliniken när han skulle få somna in.

Han var med hela tiden i rummet och luktade på min äldsta hund när han först fått sitt lugnande och sen när han fått somna in. Veterinären förklarade det som så att det är mycket lättare för en hund att förstå döden än vad vi människor tror. I och med att han fick vara med och lukta på honom när han somnat in så blev det verkligt för honom också.

Tror det är mycket värre för en hund om en familjemedlem helt plötsligt försvinner och inte kommer tillbaka. Så jag tror att du gör rätt i att din hund får lukta på sin kompis och förstå att den vandrat vidare.

Varför låta henne vara med? Förstår inte riktigt vad det skulle hjälpa att hon fick nosa på kroppen. Hundar tänker inte som människor.

Jag har aldrig låtit mina andra hundar vara med eller låta dem nosa efteråt och jag kan inte säga att några av hundarna har reagerat med att leta eller bli oroliga, Personligen så tror jag att det skulle vara jobbigare för dem att vara med om inte annat så reagerar de ju på hur dåligt jag mår just då.

TS Bra fråga. När vi förlorat någon hund, så har dom andra sörjt. Jag är inte den som lägger männskliga känslor til mina djur. Men jag ser verkligen att dom sörjer och saknar sin kompis i flocken. Mina kompisar fick ena hunden trafikdödad. Den andra hunden tynade bort. Slutade äta och tappade gnisstan helt. Och dog den också

Så har du chansen att göra som du tänkt, så kör på. Endast du kan avgöra vad som är rätt eller fel. Du ska följa dina egna känslor i det här fallet.

Jag tycker att du gör helt rätt i det här fallet.

Varma Kramar Från Mej

Beklagar förlusten.

Själva gjorde vi inte så att Enja fick lukta på Chanel, säger som 5 följd ditt hjärta och vad du tror är bäst. Styrkekramar

När vårat Marsvin Mirra gick bort så blev det en lugn tillställning hemma, vi släkte ner i sovrummet coh tände ljus, så satt jag med henne tills hon var borta. Efteråt så fick dom andra Marsvinen lukta på henne, men tror dom redan hade förstått vad som hänt. Djur är mycket mer utvecklade med kommunikationen och kommunicerar på ett plan som vi inte kan förstå fullt ut men du måste göra och tro på det som känns bäst för dig. Ingen kan tala om vad som är rätt eller fel. Vet att det är jättejobbigt och vi alla två och furbeningar skockar en massa styrkekramar till dig, och bara du kan fatta rätt beslut för dig och din hund.

När Sally gick bort i våras visade jag ingenting för Tilla. Inga känslor, inga "kvarlevor", ingenting. Iet sista jag ville var att hon skulle känna obehag, vilket är det värsta jag vet, att se henne orolig. Jag kan inte gråta i samma rum som henne knappt då det gör mig bara ännu mer förkrossad att se henne orolig. Tilla letade aldrig eller visade någon förändring efter att Sally försvunnit och då hade Tilla ändå vuxit upp och bott med henne i 5 år. Hur en hund reagerar på ett dödsfall tror jag beror mycket på hur människorna runt omkring reagerar och agerar gentemot hunden som finns kvar.

Beklagar din sorg :/

Beklagar sorgen,styrkekramar till dig!

När jag tog bort Tjalle i januari(pga av ålder)tog jag med både Peppsi och Levis(då var Levis 11 månader).dem var med hela tiden och tog det verkligen bra.Jag gjorde det som passade mig bäst,det är ett beslut man fattar bäst själv.Du har redan fått så många olika svar så gör det du känner för själv.Det som är rätt för en person är helt fel för en annan.Gå efter ditt hjärta det är mitt råd.

Finaste lilla Tiffany!

Kram Helen

När vi var tvugna att ta bort vår hund för ungeför två år sedan så märktes det på våran puff. Hon betede sig konstigt, la sig alltid på hans plats i soffan och åt väldigt dåligt under en period.

Sen så mådde även jag otroligt dåligt då den hunden bettyde massa för mig. Tror hon märkte av det då hon var som ett plåster klistrad på mig. Låg vi i soffan så slickade hon mig på armen hela tiden och hon var verkligen efter mig varje sekund på dagen. När jag sedan mådde bättre så blev hon normal igen.

Hon fick inte se honom efter att han gått bort. Vi tänkte inte redigt på det.

Men som andra säger, man får följa sitt hjärta och magkännslan om vad som känns rätt!

Beklagar sorgen med!

Har avlivat två av mina hundar. Vid ena så avlivade vi i hundburen bak då han skulle med hem. O dom andra hundarna fick åka i baksätet hem. Vet inte om det var därför min ena hund precis "dog" hon bara tappade gnistan. Tror ioförsej inte att det berodde på det utan på att jag var helt knäckt i över ½år.

Vid den andra hundens avlivning så gick vi in till veterinären o jag kom ut själv. ( kremering askan hem sen) Där reagerade inte hundarna nämvärt. Då var jag inte så knäckt som vid den andra hundens.

Så jag tror att hundens reaktion beror på hur du är. Hundar lever i nuet.

Kram till dej.

Jag beklagar sorgen, lider så mycket med dig! Fina lilla Tiffany, en vacker liten ängel är du nu… Vila i frid vackra lilla tjejen!

För snart 4 år sedan fick jag avliva min älskade sheltietik pga svår akut njursvikt. Min Frankie var då fortfarande ung och hade inte hunnit fylla 2 år ännu. Vi valde att inte låta honom få se Pyret när vi kom hem igen med hennes lilla kropp.. Vi trodde han skulle bli helt förkrossad, därför begravde vi henne utan att han fick vara med.
Frankie, som annars var väldigt glad och social, låg nu mest vid ytterdörren och väntade på att Pyret skulle komma hem. Det märktes så väl att han saknade henne.. Än idag kan han gå till ytterdörren när man nämner Pyrets namn så att han hör det. Nu i efterhand ångrar jag att Frankie inte fick se Pyret efter hennes död, då hade han ju liksom inte behövt leta efter henne mer.

Så, om jag vore du så hade jag låtit din andra hund få se Tiffany en sista gång innan begravningen.

Kramar!

Tack för alla styrkekramar! (Jag är Malins, TS, syster och har levt ihop med Tiffany sedan hon föddes)

Tiffany är nu begravd. Malin får själv beratta hur vi gick till väga. Ville bara tacka för alla fina ord.

Lägger också in en till bild på den lilla ängeln. Med sina väldiga 29 cmi mankhöjd, ett stående respektive ett liggande öra kunde man inget annat än smälta när man såg henne. (Dock trodde hon själv att hon var störst av alla, alltid.)

Älskade lilla vovve. Vi saknar dig oändligt mycket <3

Jag ska nu berätt hur begravnigen gick till.  Vi lät hundrana själva välja hur mycket de ville vara med

Jag veck in Tiffany i en fin filt som jag hade hemma, sedan tog jag ut henne till platsen hon skulle få vila på, När jag gick över gårdsplan kom mammas gammla hund Doris, fram till mig, hon hoppade upp och insåg att det var Tiffany som jag höll i min famn, när hon försått det så höll hon sig på avstånd.

Signe(mammas andra hund) kom också fram och kollade läget men hon och Tiffany har aldrig bott i hop så hon har inte samma relation. Signe valde att hålla sig nära Doris under begravningen

Iza (min andra hund) komm också fram och nosade, men hon vlde att vara med på ett annatsätt än Doris. Iza var runt om oss hela tiden. hon satt och iaktog oss och när vi väl la ner Tiffany så var Iza framme och nosade precis som för att säga farväl.

Jag såg en stor skillnad i Izas betende före och efter begravningen, det sytes att hon sörjde. innan så hade hon inte fattat vad som hade hänt utan lekt , på som vanligt. JAg tyckte att kändes viktigt att hon förstod vad som  hade hänt och att hon inte ska behöva tänka på om Tiffany kommer tillbaka eller inte, nu vet hon och jag hoppas att jag gjorde rätt val för hennes skull.

Så här i eferhand är jag glad att jag lät hundrna vara med, de var med på sin egna vilkor och kunde när helst de ville gå där ifrån.

JAg kommer aldrig att glömma dig Tiffany

14 Låter som det var en fin stund för hundar och er.

Vila i frid lilla Tiffany, många styrkekramar från mig.