Skvallerträning?

Jag håller på att försöka lära henne det fast än så länge att hon ska skvallra på hundar. Jag vet inte riktigt hur jag ska lära henne skvallra på kaniner då vi har massor överallt hemma… Ska hon skvallra på varenda kanin hon ser då? Eller bara dom som är lösa? Eller dom som springer? :)

#2 Varenda en som hunden upptäcker. Att göra skillnad på kanin och kanin tror jag är vanskligt. Det blir en del jobb och godis i början, men tanken är ju att hunden tillslut inte ska behöva mer än muntligt beröm.

okej, då ska jag hem och börja träna direkt för det är verkligen jobbigt om någon kanin rymmer eller att jag glömmer att den är lös ute….

med jack russel i din hund så skulle jag aldrig lita på den när det gäller kaniner - det är trots allt en terrier med jaktinstinkt. Så även om du givetvis ska jobba med det, så bör du har huvudet mked dig och aldrig riskera få den jaga kaninerna. Det kan sluta illa och ju fler gånger den jagar, desto mer självbelönande är det.

Såklart jag inte vill att hon ska jaga kaninerna och alltid när det händer försöker jag få bort henne och tar in henne

Det bästa är nog att se till så att kaninerna inte rymmer med bättre burar och sen om du ska skvallerträna bör det ske under kontrollerade former i början :) Ha en kanin i en bur och skvallra på den till exempel. Men som du själv skriver så är ju kaniner ganska lättstressade och kan dö så var försiktig i träningen.

Eftersom hon inte är en ren vallhund är det nog inte rena vallningsinsinkter, utan det kan mycket väl vara JRT-generna som slår igenom.

Hoppas det löser sig :)

Jag skulle inte sätta kaninen i en bur och skvallra på den, iallafall inte på nära håll. Kaniner är bytesdjur och flyr om de blir rädda. Skulle kaninen få panik i buren finns det en risk att den skadar sig rejält, bryter nacken/dör av chocken.

Ingen an våra kaniner är rädda för hundarna när dom sitter i burarna! Så Tyra kan lätt vara och hälsa på dom och dricka vatten ur samma skål isv, eftersom Tyra alltid är med på kanintävlingar så är hon van vid kaniner….

#8 - Ja absolut bör man vara försiktig! Jag tänkte mig stort avstånd och att hunden är kopplad. Men som TS skriver så är ju kaninerna vana vid hund men det är ju inte alltid en självklarhet att dom inte kan bli rädda!

#10 Ja det vet jag. Är själv kaninuppfödare och har hund, även de mest hundtama kaninerna jag har kan bli rädda och fly i panik.

Min hund har jag lärt att kaninerna inte är hans, vare sig de är i sina burar eller lösa. De räddare kaninerna släpper jag inte ihop med hunden men de coola kaninerna skuttar lugnt omkring med hunden. Även fast kaninerna får tokryck och springer omkrng så gör hunden ingen big deal av del.

Till TS: Ha rymningssäkra burar så att det inte finns någon risk att en kanin tar sig ut. Detsamma gäller i rasthagar, nät på ovan och undersidan av rasthagen.

Jag är även själv kaninuppfödare och har runt 30 kaniner på gården, så jag vet hur man tar hand om kaniner. Alla har säkra burar så dom kan inte rymma, dom kan hoppa ut ibland när vi ger dom mat men oftast är det att jag glömt att jag släppt ut kaniner lösa på gården och sen släpper jag ut hunden… #11 hur fick du din hund att förstå att kaninerna inte var hans?

Jag har en schäfer/collie. Hon brukade älska att jaga fåglar, speciellt ankor vid ån.

Men jag tränade henne att "gå fint" med godisbelöning. Det var ju lite jobb i början för hon drog och ville skrämma ankorna.

Men idag går hon jättefint. Hon kan sitta helt still brevid ankorna nu och är inte ens intresserad av ankorna. Ibland, på väg till ankorna så brukar hon vall-smyga lite, men sen när vi är framme så är hon lugn.

Däremot så jagar hon fortfarande kråkor, men det är ok tycker jag, huvudsaken hon inte jagar ankorna.

#12 Jag var riktigt tydlig med att de var mina och inte hans. Han fick lukta på avsånd och de coola kanjinerna jag har bev nyfiken på honom osv, så de fick nosa p åvarandra, sen när jag tycckte att det räckte så fick han gå därifrån. Blev han minsta hårdhänd (han tävttade dem) så sa jag också ifrån.

Det var faktist vovven som vissade mig att min hona födda, vi satt tillsammans och kollade under förkossningen och honab var inte det mina brydd.