Jag är ingen ''ledarperson'' i mig, jag är mer den som står gömd och inte gör ett ljud liksom.. men ändå är det för mig viktigt att min hund lyssnar på mig och det gör hon.. hon har insett att jag är hennes ledare och ingen annan och ändå är jag ingen ledarperson i mig som sagt :P.

Så det handlar väl också om intresse för hunden? Som min mor sa till mig igår när hon granskade hur jag gjorde för att Molly skulle inse att hennes beteende inte vinner över mig liksom, hon sa ''du är så duktig, du errangerar dig verkligen i henne och det märker man.. det är dig hon följer efter och gnyr efter dig när du lämnar hemmet!''

Man måste vara intresserad, gilla det man gör.. skiter man blanka tusan i hundens beteende, rutiner och inte lägger ner tid på hunden och inte ens vill det .. ja, du får du en hund som inte är intresserad i dig! Du måste vara rolig att vara med, vara intressant för hunden.

Lek mycket med hunden, beröm den mycket när den gör nåt bra, gör nåt oväntat som att hoppa runt och larva dig (det tycker min hund är riktigt roligt)… var positiv mot hunden och bara ge kärlek (men såklart hålla fast vid de regler man har).

Ett exempel: min bror sitter mest i sitt rum instängd, han tror automatiskt att Molly ska fatta att man inte går in där och han säger ord jag inte lärt Molly - som ''ut'', hon vet ju tusan inte vad ''ut'' är för det ordet har vi inte tränat på! Han försöker få henne att sluta bita med att bara säga ''men sluta nu, lägg dig'' … samma där, hundar kan inte hela meningar bara små ord så hon fattar ju ingenting.
Och han intresserar sig inte i henne, ger henne inte massa beröm för det minsta lilla positiva hon gör… såklart hon struntar i han då?
Sen har vi min vän som bara behöver putta bort henne, säga ''nej'' och hon sätter sig ner och inser att hon bara får gå fram om hon lugnar ner sig, inte om hon bits för då blir hon bortknuffad. Han engagerar sig i henne helt enkelt :). Hundar märker ens känslor och allting!!

Så är vad jag har sett det med min hund. Min mor och jag är hon bra att lyssna på för vi engagerar, ger henne kärlek/beröm men även regler.. men min bror som struntar i henne skiter hon i :).

Det är min teori i alla fall som jag märkt med min valp :).

Låt mig gissa det är ofta du som går och ofta du som tränar med eran valp/hund? Jag tipsar om att han busar mer o även tränar på kontaktträning så han oxå blir ett team med hunden :)

verkar ju som att din sambo inte är lika inteesserad av hundar, valpen kanske känner av det..

Valpen gnyr ju när jag går iväg och inte alls samma när sambon gör det.
Han är lite väl sträng tycker jag också, han utvisar hunden från köket i tid och otid (vi har lärt honom kommantot "ut"). Jag ber hunden gå ut ur köket om jag står och lagar man och han är i vägen, eller om han sitter och tigger. Annars är det ju Sheldons (hundens) kök också.

Min sambo busar mer med Sheldon inomhus. Men han är så negativ mot Sheldon, han har inget tålamod utan blir lätt besviken etc.

Vi får se, jag tror det är så mycket som påverkar det hela, så vet inte om det går att göra så mycket åt egentligen :(

#4 Då vet du ju svaret egentligen? Om din sambo inte har tålamod med hunden så säger det ganska mycket.. visst är det jobbigt med valp ibland, men hundar läser av en så bra så det går inte att vara negativ och otålig och hoppas man kan få en bra hund på det sättet.. då får du en otålig och negativ hund.