Min mor och far har en pom, en parti color som är för stor och är nästan i storlek med två stycken pommar. Jag har sett honom växa upp då jag bodde hemma då mor och far skaffade honom. Han är idag 7 år gammal. Han har underbett och vi fick honom lite billigare just pga det, eftersom det inte går att ställa ut honom, han är enbart sällskapshund. När han var liten sov han alltid i min säng, alltid på rygg och hans huvud vilade på min arm och så skulle man klia honom på magen. Slutade man klia honom på magen så kraffsade han alltid för att visa att man skulle fortsätta klia. Han tror att han är jätte stor och låg alltid och sparkade på en i sängen för att han tyckte att det blev lite trångt. När han inte sov i min säng så ligger han alltid på skohyllan eller i ett hörn i soffan. Råkar man dock sitta i hans hörn i soffan, kan han sitta och titta på en och pipa hur länge som helst tills man flyttar på sig, då hoppar han upp och gnuggar in rumpan mellan mig och soffarmstödet. Han älskar att skälla på alla katter och hundar och bjäbbar i allmänhet väldigt mycket, vi försökte med allt för att få honom att sluta skälla men inget har fungerat, nu hör vi det inte längre när han får sina tokspel och skäller när han hör något utanför. Han är en väldigt envis krabat och har han bestämt sig för något så är det helt enkelt bara så. Mamma och jag var ute och plockade lingon och mamma och pappa bor rätt nära skogen så vi släppte lös hunden och lät honom ströva omkring och göra det han ville. Helt plötsligt var han bort och vi ropade och letade, vi såg honom då på cykelbanan lite längre bort, där han gick i gräskanten. Han gick hem, han fick tråkigt och ville inte vara i skogen mer. Har också hänt att pappa tagit ut honom på en skogspromenad och parkerat bilen för att gå en sväng, släppt hunden lös. Men när han tröttnar går han tillbaka till bilen och skäller och vill hem. Det finns tre saker som är hans stora kärlek, det är att åka bil och att titta kärleksfullt på mig när jag kommer och hälsar på och knäckebröd med massor med smör på. Han älskar att bada och bli inlindad i handduken och sitta en stund i mattes knä. Man blir blöt men vad gör man inte. Tycker inte om att bli borstad, men älskar för övrigt att bli ompysslad. Jag har fått sköta sånt då min mor har ont i ryggen och pappa är skraj för att göra illa honom. Så han är lite av min hund, det är mig han har tytt sig till.

Vi skaffade honom hos en uppfödare i närheten som heter curley som numera tog sina hundar och flyttade till Australien för att umgås med barnbarn. Mer än så vet jag dock inte om kenneln.

Den enda "sjukdomen" han har haft hittills är att han juckade på allting när han var liten, spelade ingen roll hur mycket eller hur lite aktivering han fick eller hur mycket vi fick honom att sluta. Han blev då kastrerad. Det blev bättre efter det. Sen började han få väldigt ont i tänderna när han var 5 år gammal och vi såg att många tänder satt löst så vi fick dra ut dem. Nu har han en tand kvar och många gånger har man sett att han haft ont och haft besvär av de där tänderna. Men när den sista han har kvar åker ut så slipper han ha ont mer. Men han klarar av att äta mat så det går ingen nöd på honom. Han har dock fått tugga på ben och borstat tänderna har vi också gjort, då vi såg att hans faster i hund hagen var tandlös. Annars har vi inte haft några problem med honom.

En till bild

Åh, vilken liten sötnos. Påminner om min egna pomeranian. :) Tack så mycket för att du delade din berättelse med mig. :D Verkligen supersöt. Bara en fråga: Vad heter han? :D

Oj kärt barn har många namn kallas det. I stamtavlan heter han Pinto, vi döpte honom till Pepino, men eftersom han juckade på allt fick han heta pipp-uno ett tag. Idag säger vi bara Pino.

Haha Söta namn.  Jo, kärt barn har många namn, det har jag märkt. Mina vovvar heter allt möjligt. Mest något i stilen snuttiluttan, gulligulla, pluttisnutti och annat larv.

Jo jag vet… vi brukar köra med sånt larv också faktiskt, snuttgubbe, gullrumpa och tjockirumpen.

Vad fin bild på #2 :) Man ser inga tassar hehe

Jag har också en partifärgad pom, tycker det är roligt att vi har två här, de växer ju inte på träd direkt :-P

Mattis heter i stamtavlan Nothern Light´s Chess Parti. Jag köpte honom som omplacering när han var 11 månader så jag har haft honom i 4 år och 2 månader, jag fattar inte var tiden tagit vägen! Jag fick kontakt med hans uppfödare för första gången i höstas, hon jag köpte Mattis av sa att uppfödaren inte var intresserad och uppfödaren sa att hon hade inte fått veta vart Mattis hamnat så hon blev jätteglad! Anledningen hon fått till omplaceringen var att Mattis var "konstig" så hon ville veta vad som var konstigt med honom, men det är inget som är konstigt, han reagerar helt normalt för sina förutsättningar!

Han är väldigt vek och det har varit en lång väg att gå. Han her verkligen kassa förutsättniningar mentalt men det är nog också det som har fått oss så nära, vi är lika på många sätt och lika mycket som jag hjälpt och lärt honom har han hjälpt och lärt mig! Men han är också fruktansvärt smart och utmanövrerar mig totalt! Han är dessutom pinsamt bortskämd och tar nu för sig allt som om det var självklart. Det tar väldigt lång tid för honom att vänja sig vid saker men när han gjort det intar han tronen som kung och eftersom han är så söt låter alla han göra det, säger jag ifrån får jag bara höra: Det gör inget, han är så liten och söt! Lätt att lära honom att uppföra sig då :-/ Han älskar att lära sig trick och blir så stolt då, tex idag och igår visade jag honom att han ska gå på snödrivorna och idag gick han där och var jättekoncentrerad på att kliva på de höga bitarna för då fick han ju godis :-P

Han har ända sedan jag fick honom haft patella luxation i vänster knä och i december 2009 fick han opereras första gången. Det var svårt att få igång honom och det blev många turer till sjukgymnasten. I somras var han helt igång men plötsligt bara försvann musklerna i bakkroppen och vi fick in igen, vet. trodde det var menisken och han blev opererad igen. Efter det lyckades han slicka upp såret och bara ett par veckor efter vi börjat med rehab blev han kanonhalt och då var det korsbandet. Jag fick välja mellan avlivning och operation… Nu är det ett par månader sedan sista operationen och min Mattis börjar äntligen komma tillbaka! För varje dag blir han mindre passiv och får tillbaka sin livsglädje :-D Vi har låååång väg kvar, fram tills i förra veckan kunde han inte stå på benet utan att ramla. Han fick en infektion i såret och var jättedålig, efter det var benet förlamat och vi var rädda att han aldrig mer skulle kunna gå så varje steg är en lycka! Blir han inte bra finns det bara avlivning kvar men det vill jag inte ens tänka på! När vi kommer ner till djursjukhuset hälsar alla och sköterskorna kommer in på rummet och säger att de hörde Mattis och var bara tvungna att hälsa på honom :-D Nej då, han skäller inte aaaalls

Mattis är det bästa som någonsin hänt mig! Visst han är ouppfostrad och nu efter allting äckligt bortskämd (vi jobbar på att få ner attityden lite till oss vanliga dödas nivå). Jag har haft flera hundar innan men ingen som Mattis. När Mio, min förra hund, dog var Mattis den som tröstade! Han finns alltid vid min sida, han följer med överallt! Alla vet att om jag kommer så kommer Mattis! (och Ping :-P)

Mattis är den som ger mitt liv mening! Visst älskar jag alla andra djuren men det är inte samma sak, det är inte lika starkt som till Mattis

I somras

Med matte

Med Mio

Med Ping

#8: Aww… vilken liten sötis. Hoppas verkligen att han blir bättre i benet. Det tror jag att han blir! Var inte så förtjust i particolour förr, men nu när jag ser Mattis och Pino blir jag lite kär. Jätte fina båda två! Tack för att du delade historian om Mattis med mig.

Träffade förövrigt fyra stycken pom idag, Svarta allihopa varav tre var små valpar. Herregud jag önskade att jag hade haft fickor överallt i kläderna så jag kunde sno med dem hem. Jag ville verkligen ha allihop. Nu är jag sjukt sugen på en kolsvart pom.

http://www.blocket.se/orebro/Leveransklara_pomeranian_31423978.htm?ca=8&w=208

Kan man bli annat än helsjuk!!!!

#14: Ja, visst är dem ursöta. Själv är jag inte så förtjust i de helsvarta. Men smaken är som baken.  Valparna är som små ulltussar!

Måste man klippa dom regelbundet?

17 vad jag vet så klipps dom inte mer än vid svansen och lite på örontippen detta är vid utställning iaf som jag sett de mer rundklippta öronen. Här kan du se lite mer och även info http://www.pomeranianklubben.se/news_1.html

Otroligt söta kul att en gammal tråd petas till kanske har fler pompom ägare hittat hit o vill dela med sig oxå av sin lilla tuss

Fyra månader efter att jag skrev i tråden fick tyvärr Mattis somna in då benet gick sönder igen :'(

Ni som har rasen. Vet ni om någon ska omplacera sin vovve? ja skulle gärna vilja ta en som är lite äldre. De är helt okej =)

20 kolla blocket

Eller ännu bättre, håll koll på Pomeranklubbens hemsida där går det att hitta både valpar, unghundar/vuxna till salu. Har man lite tålamod så skulle jag definitivt rekkomendera sidan!

20#

Eller kontakta uppföddare direkt, många har tikar som behöver omplaceras. Som kennel Woolly Wonders's omplacerar en tik pga 2 kejsarsnitt. 4 år.

http://vovve.net/Hundannonser/view.asp?aid=117428

Det är inte svårt att hitta vuxna pommar bara man kontaktar uppföddarna direkt :) De läggs ut sällan i annonser för att de har bekanta som kan ta. Så hör med uppföddarna direkt.

Bra idé att maila till uppfödare. VARFÖR är dom så dyra?? 18.000??

#24

De födds ca bara 2 valpar per kull, plus en svår ras att födda upp, de finns mycket att tänka på.

Samt att de har krävs mycket importer för att få friska hundar och inte bara skönheter som i USA där de är billigare.

Så de priset är helt normalt för en pom. Min tik om jag skulle köpa ut henne kostar 30. 000kr.

De är ju en ras som man vill skydda! Sverige är en av de länderna som har de friskaste pommarna. Så vi har jobbat hårt.

Tittar man på vissa pommar i usa där de extremt vanlig ras.. så ser man vissa som börjar gå samma öde som Chow Chow.

24 själv anser jag de inte är så jätte dyra iaf 14000 kostar dv.pudel 4000kr mer tycker inte jag är kanon dyrt. Sen som 25 säger de får inte många valpar i kullen men det är oxå en liten hund därmed är det normalt med så få valpar i varje kull. toy o dvpudel ligger på 3 st är stor kull oxå.

25 fast 30 tkr brukar inte alla lovande pompomtikar kosta, därimot har man otur som ufd att få en valp i varje kull + inte få dräckiga tikar så kan man fundera på hur är det med fertileteten hos avelshundarna eller kosta på blodprov på tiken för räkna ut när ägglossningen är. Vet dom som tagit hem nytt blod på närmare håll bla tyskland,finland,norge osv Det är dok klar fördel att man tar hjälp av kunnig person som kan se stamtavlan så leden är friska mm

#26

Jo men just att hon ska kosta 30.000 är av speciella skäll :) Pga föräldra djuren, då de är en kombinitation som är väldigt attraktiv och att de är den tikens sista kull sen går hon i pansion.

Annars ligger ju en lovande tik på 20.000 kr om man tittar hos tex Drakedram eller Callevys kennel.

Men normalt pris är ju runt 18-20.000 :)

30.000 är en enligt mig löjlig summa för en omeriterad hund oavsett föräldrar - men betalat folk, så kommer vissa uppfödare fortsätta sälja för fantasipriser.

Har själv hundar efter högt meriterade föräldrar - varav minst en föräldrer per hund är import från hemlandet till högt inköpspris - men mina låg inte på högre inköpspris för det….man kan aldrig sia hur en valp blir oavsett föräldrar.

Ja förstår att hundar kostar allt från 7.000-15.000 men jag tycker mer än så är för mycket. 30.000 är helt sjukt mycket.

28 håller helt med dig, köpa en hund för 30000kr o sen är den kanske inte avelsduglig lr itne änd värd att ställa ut ne det är för mig otroligt. Det kan inte vara mycket dyrare åka till usa o ta hem en ungtik pga vikten kan de inte kosta mycket o frakta hem iaf

#25 - Surina. Nu vill jag inte vara dum, men jag tycker du går lite långt i dina uttalanden ibland och allra helst som du inte ens din egen pomeranian än.

Du skrev följande "De är ju en ras som man vill skydda! Sverige är en av de länderna som har de friskaste pommarna. Så vi har jobbat hårt."

Vilka vi ? Du är inte ens uppfödare än, så du kan inte ta åt dig äran för vad andra gjort - eller

#28&30 Det kanske är nån deal där man får tillbaka pengar om hunden visar sig inte nå upp till förväntningarna? Vet inte alls om det går till så, bara en tanke.

#32 sådana dealer är inte förenligt med SKK:s köpeavtal om man köper valp.

32 tyvärr så får man inte göra såna kontrakt inte om man är med i skk iaf o det antar jag att surinas ufd är

#31

Nee me jag är ju med i en del i pom klubben så jag är med och diskuterar dessa frågor :P Så jag menar inte bara jag, jag och de andra uppföddarna som kommer på klubbmöterna och som är agangerade i att behålla rasen.

Då den blev ner avlad så fort så är de ju ett problem som fortfarande syns och de är ju sånt som gör rasen svår. Så sorry men jag har jobbat hårt för att få komma in där jag är och jag är stolt!

Skriver kanske inte allt här bara ;) Men allt händer hela tiden.

Sen 30.000kr ja det är överdrivet de är inte så skumt. Men jag tar allt med en nypa salt :P En ugen är fortfarande dyrare XD (Skämt)

Sen ska ju inte jag betala 30.0000 kr de är ju bara en ha i tanken summa. Så då förstår jag inte problemet ;) De är ju samtidigt bara pengar i mina ögon.. pengar är till för att lägga på de som man blir lycklig av. Samt de fysiskabehoven. Folk köper ju bilar för över 700.000kr för samma saker :P Så pris är så överskattat.

#35 Så, vad du säger, är att uppfödaren inte satte priset 30 000 utan det hittade du nyss på själv för du tycker din hund är värd det, om du vill köpa ut den?

Edit: Hon tog bort kontot strax efter jag skrev..

Tror inte ett dugg på att det är svårare att föda upp pomeranians än andra raser 

Orsaken till priset ligger (vad jag tror) i att det blivit nån kändis-accessoar med pommar, samma som med chihuahuor. Kändisar köper dessa, vilket får folk att vilja betala mer för en "häftigare" hund.

Lätt att säga att pris "bara är pengar" när oerhört många människor runt om i Sverige lever på en månadslön som inte ens är en 3:e del av den summan….

Jo, 30.000 är väldigt mycket pengar för en valp och det finns fler raser där priserna är löjligt höga och tyvärr bidrar till att många fler köper oreggat från skumma anonser - för dom har tyvärr inte råd med en rensrasig av den ras dom är intresserade av om dom vill ha en normal hälsotestad och SKK registrerad valp…

Så för mig börjar det bli en klassfråga när det gäller en del raser - enbart rikt folk har råd med en reggad hund, så det är inte konstigt att fler och fler tjänar storkovan på sina suspekta blandraser.

Men som tur är så finns fortfarande uppfödare av dessa raser som kanske inte har utställningsstjärnor, men ändå väl godkänt bra hundar och tar normalpris - det gäller bara för valpköparna att hitta dom. För även om jag är intresserad av utställning själv, så finns det oerhört mycket mer som är viktigare än utseendet.

Om man har mycket pengar kanske inte pengar spelar någon roll. Men att lägga över 10.000 kr på en hund är mycket pengar. Speciellt om man har dålig inkomst. Jag skulle ha råd med en hund och allt vad det innebär men att punga ut med 18.000 tusen på en gång. De går inte, bara i fantasin!

Sen vet jag inte men jag kan tycka att vissa i tråden hoppar på andra. Alla har rätt till sin åsikt. Varför tog hon bort sitt konto? någon som vet?

Tillbaka till TS. Jag vill också veta mycket om rasen. Den är såå fin!
Men ja kan också tänka mig en blandras med pom. Vilken är den bästa blandrasen då? vilken ser mest ut som en pom?

#39 - Hon tog bort det för hon tycker det är dålig stämning hr inne och att hon inte "behövde forumet längre". Vad hon nu menade med det. Hon skrev det i en tråd och tog bort sig själv sen, men den är borttagen nu.

Det är ingen som skrivit påhopp, utan allting handlar om funderingar och eget tyckande - och visst kan tonen kanske bli lite het iblaand då det är många åsikter, men jag ser inte att någon skrivit något elakt

#41 - Håller med dig på den fronten :)

#19 Beklagar Lyan! Vad trist! Men jag misstänkte det när jag började läsa tråden eftersom jag inte hört talas om Mattis innan :/ Jättefin var han! Speciellt som nerklippt!

#43 Tack! Han var verkligen mitt allt! Saknar honom något fruktansvärt men försöker låta bli att tänka på honom för då kommer tårarna direkt :'(

Det känns så jäkla orättvist! Han blev bara bättre och bättre men pga ärrbildning från operationerna gick suturerna genom huden eftersom den inte var lika elastisk som innan och suturerna gick inte att ta bort för de var det enda som höll ihop hans knä :-( När det började läcka ledvätska fick jag inse att han aldrig skulle bli frisk och pga ryggproblem fanns inte amputation som alternativ

#44 Förstår. Du gjorde defenitivt rätt beslut iaf! Känner en som fick patellaluxation-operera sin tik på båda knäna. Det är ingen rolig operation :/

#45 Jo, jag vet. Han hade inte fått ett värdigt liv. Det märktes sådan extrem skillnad på honom efter den sista operationen och det kändes hemskt att på det sättet få reda på hur ont han faktiskt hade under över ett år :'( Jag är glad att han iallafall fick två månader där han verkligen mådde bra och var smärtfri innan han fick somna in.

hårar dom mycket?`och måste man klippa dem för annars blir de skit långt hår?

#47 Tycker de fäller ungefär lika mycket som vilka hundar som helst. Du måste inte klippa, möjligtvis trimma lite med saxen på vissa ställen.