Förmodligen avlivning imorgon
Imorgon ska min mamma försöka få en tid till avlivning av familjens hund. Bodde hemma några år då vi skaffade honom men har inte bott med hunden på några år nu. Därför trodde jag inte att jag skulle ta det så hårt som jag gör nu. Har hemsk ångest och har svårt att andas. Tårarna kommer med jämna mellanrum och jag vet inte var jag ska ta vägen.
Lilla Maxen :(
Nä, fy vad trist :(
Sajtvärd på reptiler ifokus.
Medarbetare på leopardgecko ifokus
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
#2 Fin
Vad tungt för dig. Hoppas att du hittar styrkan att stå ut och att du hinner få en stund med Maxen för att ta farväl.
Beklagar, det är verkligen inte kul när sådant är ett måste :(

Du kan i alla fall trösta dig med att han säkert levt ett långt och lyckligt hundliv! Han kanske själv känner att hans tid är kommen.
Tack ska ni ha. KLockan 13-40 är det dags 
Nej, vad tråkigt att höra. Usch, det är alltid lika jobbigt sånt här. Tänker på er.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar
Tack Sara!
Beklagar sorgen! Vila i frid vovven.
Hemskt jobbigt. Han var stressad när vi kom dit. Fick lugnande, spydde, skakade. Sedan blev han lugn, hoppas jag. Tyvärr var det någon hund som skällde i ett rum bredvid, så när han fick de sista sprutorna fick han höra en annan hund skälla :( Känns inget bra!
Men usch vad himla tråkigt
Jätte tråkigt att du fick den känslan, men jag tror ändå att Max kände av eran kärlek och att det var det han kände när han tog sitt sista andetag.
Styrkekram till dig!
Vila i frid Max
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
Tack Lina.
Tankarna snurrar. Skulle jag ha pratat mer med honom? Fungerade verkligen den lugnande sprutan eller var det bara kroppen som blev lugn? Usch… Lär inte skaffa fler djur. Vill aldrig gå igenom detta igen.
Beklagar verkligen! Jag förstår att det känns jättejobbigt för dig! Jag gick igenom samma sak nyligen, och de första dagarna var jag helt förstörd! Bara grät och orkade inte ens gå till skolan. Men jag tänkte att det var ändå det bästa, för hundens skull. Han hade fått ett långt liv i lycka. Och vi kan inte leva för evigt här på jorden, hans tid var nästan slut, och jag ville inte att han skulle ha ont mer, min vovve skulle inte behöva lida! I början tänkte jag bara på allt det ledsamma, och att jag inte vill ha djur mer för att det blir för jobbigt när de går bort. Numera kan jag tänka tillbaka på alla våra fina minnen tillsammans, när vi var och badade i somras, när vi spårade i skogen, när vi låg hemma i soffan om kvällarna framför en film, eller när han alltid väckte mig på morgonen. Ibland kommer tårarna fram men det blir lättare. Jag hoppas att det blir likadant för dig, att du kan tänka tillbaka på det fina ni har upplevt tillsammans, alla minnen du har av honom, inte bara de ledsna. Skickar en stor styrkekram!
Tack Millah!
Här kan ni läsa om hans sista stund om ni orkar.
Beklagar sorgen.. Vila i frid Max.
/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com
Tack Loveradio!
Beklagar sorgen.
"Weather forecast for tonight: dark." ~ George Carlin
Tack jollycox!
Känns riktigt jobbigt nu när man sitter här ensam. Tankarna vandrar till sista minuterna hela tiden. Och jag tänker på de gånger då jag var så irriterad på honom. Stackars Max 
Känner igen mig i det du skriver. När våran hund avlivades så var har otroligt stressad och allt gick så fel. Han fick sprutorna sittandes och föll pladask på golvet. Jag och min syster mådde riktigt dåligt och tänkte mycket på den sista minuten av hans liv, även de gångerna vi varit sura på honom precis så som du nämner. Snart, med tiden, så kommer du bara tänka på dom bra stunderna ni haft tillsammans. Jag lovar. Det är även lätt att klandra sig själv efteråt så försök att inte göra det, tänk på när han gjort dig glad, stolt osv.
Styrkekramar till dig!
#23 Usch, det låter inte heller kul!
Tack för dina ord !
Jag beklagar:( Hoppas att du snart kan tänka på era fina stunder utan att tänka på hur det gick hos veterinären.
Tack zoolatri!
Det som gör det hela ännu jobbigare är att se hur mamma våndas med skuldkänslor.