Jag håller verkligen med dig. Just det här med att inte hälsa (jag vill helst inte att vare sig människor eller hundar hälsar på min hund av flera anledningar) verkar många ha väldigt svårt att fatta. Har också funderat på om majoriteten av Sveriges hundägare struntar i att lära sig de mest grundläggande kunskaper om hundar. Jag har bara haft hund sen i somras men känner redan att jag kan mycket mer än vissa hundägare i min närhet som haft hund hela sitt liv - för att jag bryr mig och försöker lära mig mer. Skulle kunna skriva mycket om det, nöjer mig så här just nu.

Tro mig du vänjer dig. Vissa personer är såna. Var på valplek i helgen och där var redan innan vi släppte dem en bichon frise som drog i kopplet och höll på. Tänkte för mig själv att detta kommer inte funka. Mycket riktigt så bråkade han i höll på även som lös. Inkallningsträning gick helt åt pipan också och alla andra gick det jättebra för.

Sen är det ju inte alltid jättelätt att bara "jobba bort" problemen… Kan ju ta tid..

En del engagerar sig inte, utan vill bara ha hund..
Sorgligt men sant. Håller med dig, och som #2 säger så vänjer du dig.

Försök att vara snabb occh säg ifrån om någon är påväg o hälsa på din hund när du inte tycker att det är läge för det.

Jag förstår inte att det är så många som år efter år har samma problem med sin hund när man får tips och råd om metoder efter bara någon minuts googling… Det är gratis och lättilgängligt och ändå är det många som inte söker info. Det är helt obegripligt för mig. :S

Hur kan man i tio år stå ut med en hund som drar i kopplet till exempel? Jag skulle bli galen!

# 3 Jag är fullkomligt medveten om att vissa hundar är mer svårjobbade än andra, att många hundar har trauman av olika saker osv, men det märks. Det märks om en hundägare jobbar med problemen eller om de fullständigt struntar i dem år efter år. :)

#5 Jadu, de är slöa och engagerar sig inte tillräckligt. Sen finns det ju såklart undantag också, men över lag.

Vissa kanske inte ens ser vissa "problem" som ett problem heller.

vi har haft de flesta vanliga "problemen" med vår hund och vi har verkligen engagerat oss men det kan gå ganska trögt trots det. beror ju lite på vilken individ man har som sagt men självklart också hur man jobbar med dem.

nu är vår hane inte så gammal men det största problemet är hundmöten. han skäller och lever runt och vi har hållt på och jobbat med det problemet sedan han var 4 månader men han tycker fortfarande att de är grymt intressanta och vill bara fram trots att vi är tydliga och bestämda. nu är han 14 månader och det lär ta lång tid innan vi får bukt med det (för jag hoppas verkligen vi lyckas!). han kan dra ibland också men det jobbar vi på och det har blivit stoor skillnad.

så bara för att en hund är ouppfostrad nu betyder det inte alltid att ägaren skiter i det utan jobbar på det :) jag kan ärligt erkänna att vår hund känns ouppfostrad i vissa lägen och jag tror att andra får fel uppfattning av honom och oss som ägare men vi gör så gott vi kan för att få bukt med det. han är ju trots allt unghund än :)

Håller helt med. Varje gång man går på någon slags "hundtillställning", utställning eller liknande så blir man lika förvånad när folk släpper fram sina hundar till alla möjliga. Har flera gånger gått undan lite för att träna, då har det alltid kommit nån med sin hund och ställt sig precis jämte och dom släpper mer än gärna fram sina hundar. Min hund gillar inte alla hundar och har flera gånger morrat men ägarna verkar inte bry sig nåt vidare. Brukar sluta med att jag blir irriterad på dom och tillslut så blir man ju otrevlig (även om man kanske inte borde vara det). Förstår verkligen inte hur vissa tänker.